SVT:s ”Sommarskuggan” är till och med läskigt för vuxna

Vi var på besök hos en släkting som inte har leksaker.

Våra barn, fem stycken till antalet, spridda i åldrarna 1,5 år till 17 år, fann sig själva hoptryckta i en soffa framför absolut ingenting.

Då plockade ett av barnen fram Sommarskuggan på SVT Play. Och plötsligt var fem barnhuvuden inte fullt så uttråkade längre.

Jag har sällan eller aldrig sett dem alla så fastklistrade framför något tillsammans.

Jag tog en rörd och mental bild och vände blicken mot teven.
Men hjälp, det här är ju läskigt på riktigt! (och då lyssnar jag ändå på mordpoddar varje natt) En lång, smal och svart figur med fast död blick och yviga ögonbryn som mystiskt rör sig i bakgrunden. Jag slog mig ner på armstödet. Sommarskuggan är ett återkommande inslag i Sommarlovsmorgon, denna ständiga markör för alla barnfamiljer att det ”verkligen är dags att gå upp ur sängen så att vi inte vänder på dygnet fullständigt.” Sommarskuggan smyger runt och saboterar för programledarna och försvinnner lika snabbt som han eller hon dök upp. Och ingen känner till Sommarskuggans riktiga identitet.

1 av 3 | Foto: SVT.
Sommarskuggan.

Jag sitter uppskrämd framför en obehaglig scen där programledare Angelica står framför kameran och drabbas av ideliga elavbrott. Det blir mörkt, lampan tänds, mörkt, lampan tänds. Och för varje gång ljuset kommer tillbaka så har Sommarskuggan rört sig ett steg närmare Angelica. Sexåringen tittar mellan fingrarna, jag tänker att vi kommer få ångra det här. Men han sov tryggt hela natten. För Sommarskuggan är både vän och fiende, idol och förövare. Barn pratar om ingenting annat, de vill köpa tröjan, fyraåringar önskar sig Sommarskuggan-merch. Inga, absolut inga jämförelser i övrigt, men jag kommer att tänka på tilltalet i det norska barnprogrammet Bröderna Dal från 1980. Så fånigt, men ändå så kusligt. Att våga skrämma upp barn, våga ta barnens fasor på allvar. Sommarskuggan är så läskig att till och med en mamma behöver övertygas om att det bara är på låtsas. Jag försöker intala mig att det bara är ett barnprogram, att det är en svettig stackars public service- vikarie som gömmer sig under det svarta tyget. Men jag vet ju, att om det ringer på dörren och det står en svart varelse med döda ögon utanför dörren så går jag i barndom.

avMalin Wollin

ARTIKELN HANDLAR OM