Ska fotbollen förlåta Adam Johnson?

Brenning: Svaret måste vara ja

Foto: Scott Heppell / TT NYHETSBYRÅN/ NTB Scanpix
Adam Johnson i Sunderland våren 2015

Ska en person som dömts för sexualbrott mot en minderårig flicka få spela fotboll på högsta nivå igen?

Ska sporten förlåta Adam Johnson?

Hjärtat säger nej men hjärnan måste svara ja.

Den 2 mars 2016 dömdes Adam Johnson till sex års fängelse för att ha haft sex med en minderårig flicka. Nu är han släppt. Nu vill han spela fotboll igen. Men ska han få det?

Frågan har rört upp känslor i Storbritannien och än så länge har ingen klubb vågat intressera sig för 31-åringen. Att Johnson är bra nog för att spela på hög professionell nivå råder det ingen tvekan om men frågan är om han förtjänar det?

Ska en person som dömts för sexualbrott mot en minderårig flicka springa runt som en hyllad fotbollsspelare? I mitt eget resonemang med mig själv vill jag instinktivt skrika nej, men måste ändå svara ja.

Varför?

Sparkade en ung man i huvudet

I helgen tog sig Troy Deeneys Watford till final i FA-cupen. Efteråt bjöd den 30-årige engelsmannen på den mest givande intervjun jag kan dra mig till minnes att jag sett från den brittiska fotbollen de senaste åren.

Ni kan se den här:

Deeney växte upp i ett av Birminghams fattigaste områden omgiven av knark och kriminalitet. Ingen i hans släkt hade tagit en universitetsexamen. Alla kämpade för sin överlevnad.

Deeney skolkade från både skola och fotboll och blev som 15-åring utkastad från Aston Villas akademi. Han utbildade sig till murare och spelade fotboll i amatörlaget Chelmsley innan han 18 år gammal av en ren slump upptäcktes av Walsalls akademichef när han berusad gjorde sju mål i en match.

Karriärresan tog fart och pengarna började rulla in. Deeney satte sprätt på dem direkt (”innan Watford skulle upptäcka att jag var värdelös och kasta ut mig” som han själv förklarat det) och drogs in i en ond cirkel av alkohol och festande.

Foto: Tim Ireland / TT NYHETSBYRÅN/ NTB Scanpix
Troy Deeney firar efter mål i semifinalen i FA-cupen 7 april 2019

Troy Deeney kunde ha sparkat sin familj ur fattigdom redan då men sparkade 2012 istället en ung man i huvudet och dömdes till tio månaders fängelse.

Men i dag pratar väldigt få om kåkfararen Troy Deeney. I dag pratar däremot väldigt många om fotbollsspelaren Troy Deeney. Och framförallt förebilden.

Måste förtjäna sin plats

Killen som förklarar för klagande lagkamrater att de fysiskt krävande träningarna inte är någonting mot hans 14 timmar långa arbetsdagar som murare. Killen som köper skor till hundratals unga pojkar med fotbollsdrömmar och visar dem att det finns vägar bort från prövande förhållanden och tillsynes redan utstakade levnadsöden. Killen som hjälper andra tidigare kriminella att hitta sin roll i samhället. Killen som går tillbaka till skolan han hoppade av som 14-åring och läser upp ämnen bara för att med trovärdighet kunna berättade för sin son att skolan är viktig.

Fotbollen hade varit en sämre plats utan dagens Troy Deeney i den. Tusentals unga supportrar hade varit en stor förebild fattigare.

Adam Johnson är inte Troy Deeney. Adam Johnsons brott går inte heller att jämföra med Troy Deeneys. Men om Johnson kan bli hälften av vad Deeney är i dag tycker jag att han förtjänar sin plats inom fotbollen.

Vi måste våga förlåta, men det är ett förlåtande som också måste förtjänas. Deeney tog ansvar för sina handlingar, något Johnson än så länge inte varit särskilt övertygande i.

Efter frisläppandet har 31-åringen släppt ett kort och tillrättalagt uttalande. Någon övertygande ånger har vi inte heller sett. Det är vad jag saknar innan jag kan intressera mig för fotbollsspelaren Adam Johnson igen. Innan jag kan tycka att det är lämpligt att han får det förtroende som förebild det faktiskt innebär att få vara professionell fotbollsspelare i dag.

Det finns ett namn till att ta upp här. Han heter Cristiano Ronaldo och anklagas för våldtäkt. Han är inte dömd men har enligt dokument vi inte har någon anledning att ifrågasätta köpt en kvinnas tystnad och han förhalar just nu en rättsprocess.

Foto: Antonio Calanni / TT NYHETSBYRÅN/ NTB Scanpix

Ingen hindrar honom från att spela fotboll (det är snarare så att fotbollen skyddar honom). Är han värd att vara en förebild? Tar han ansvar för sina handlingar? Är det lämpligt att han just nu får spela professionell fotboll?

Här är både mitt hjärta och min hjärna överens.

avPatrik Brenning

ARTIKELN HANDLAR OM