ÅSIKT

Ingen Greklandsfrossa – utan kronisk övergödning

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Ekonom om kaoset på börserna

Sten Ljunggren.

Börsoron handlar inte om oro över situationen i Grekland, eller ens om hela Sydeuropa och Storbritanniens skulder. Det finns djupare orsaker till att börsen de senaste dryga 30 åren farit som en jojjo upp och ner.

Mellan 1995 och 2000 steg börsvärdet med 400 procent. Därefter föll det med 67 procent fram till 2002. Steg sedan med 318 procent fram till 2007 och föll med 58 procent fram till slutet på 2008. Den senaste uppgången var fram till för någon vecka sedan 185 procent. Eftersom procenten räknas på olika nivåer låg kursen vid senaste toppen 20 procent under 2007 års nivå. Senaste veckan hr vi sett ett kursfall på 10 procent.

Visst, varje gång har enskilda händelser triggat kollapsen. Men när någonting händer gång på gång bör vi kanske titta lite djupare.

Det handlar om att under en lång tid, flera decennier, har pengar i massiv skala flyttats från produktion, konsumtion och offentlig sektor till spekulativa finansplaceringar. Den finansiella sektorn har blivit kroniskt övergödd och svält ut utöver alla rimliga proportioner.

Pensionspengar har från att ha varit en gemensam kostnad för välfärden flyttats till börser och andra finansspel.

Offentlig verksamhet har privatiserats och förvandlats till vinstdrivande och spekulerande företag.

Vinsterna har jorden runt stigit långt utöver lönerna. Det är få som kan spekulera med mer än mindre del av lönen, samtidigt som de kraftigt ökande vinsterna i allt mindre grad använts till investeringar. Istället satsas de i spekulation.

Löneklyftorna ökar och de välbeställda får så mycket mer i lön att de omöjligt kan konsumera allt. Istället göds spekulationen.

Och även de sänkta lönerna för stora delar av befolkningen har skapat spekulation. Istället för lön tar man lån och så skapas osunda kreditbubblor.

Det är inte bara mängden pengar inom de spekulativa verksamheterna som ökat dramatiskt. Globaliseringen av pengar och avregleringen av kreditmarknader har gjort att de snurrar runt mycket fortare.

Det skapas spekulationsbomber och gång på gång briserar de. Det märkliga är att gång på gång är svaret inte att försöka komma tillrätta med övergödningen av finansmarknaderna. Istället för att styra över pengar till produktion, konsumtion och offentlig verksamhet pumpas ännu mera ofattbara summor in i finanssystemet.

Efter finanskraschen 2008 satsade världens regeringar 17 600 miljarder dollar på att rädda finanssystemet, enligt Internationella valutafonden. Greklands samlade skuld på 300 miljarder är två procent av denna summa.

Bara fyra procent, 620 miljarder dollar, av detta statsstöd var offensiva satsningar på produktion, konsumtion och offentlig verksamhet. Kina, som knappt drabbades av finanskraschen, stod ensamt för en tredjedel.

De som jublat över börsuppgången sedan 2008 glömde att den byggt på en ofantlig injektion i ett allt mer beroende finanssystem. Vi har sedan länge nått långt förbi den punkt där finanssystemet upphört att vara ett smörjmedel för att underlätta produktion, investeringar och konsumtion. Den kände brittiske nationalekonomen Keynes sammanfattade läget så här 1936:

”Spekulanterna kan vara oförargliga så länge de bara är bubblor på ytan av företagandets breda ström. Men läget blir allvarligt när företagandet blir en bubbla ovanpå en virvel av spekulation”.

Sten Ljunggren

Universitetslektor i företagsekonom