ÅSIKT

Patienter hänvisas till telefonkön från helvetet

Hon hade huggit sin syster i benet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Många ger upp, och söker sig till appläkare.

Vi stod utanför Södersjukhusets akutmottagning när vi hörde ett avgrundsvrål. Det kom från parkeringsplatsen.

Det här var en av sommarens hetaste dagar och vi fann en lite äldre kvinna som irrade runt bland bilarna iklädd shorts och linne.

Hon skrek för att hon inte kunde betala sin parkering.

– Jag har huggit min syster i benet. Det var ett misstag! Nu är hon inne på akuten och jag kan inte ladda ner parkeringsappen.

Gråtfärdig och desperat gick hon runt och fipplade med mobilen.

– Strunta i att betala, sa jag, som tycker att jag är praktisk.

Men männen på parkeringen flockades genast omkring henne för att gemensamt lösa appfrågan.

– Varför ska allt vara så krångligt, suckade hon och jag höll med.

Men samhället har gjort det allt svårare för oss som numera är kunder i Välfärdssverige.

Utanför ett akutsjukhus ska det vara lätt att parkera. Men samhället har gjort det allt svårare för oss som numera är kunder i Välfärdssverige.

Det är komplicerat att ens komma in på ett sjukhus. Ett par i Karlstad ringde och ringde på förlossningsavdelningens dörr, men ingen öppnade. Till slut tvingades kvinnan föda i bilen på parkeringsplatsen. Det visade sig att de tryckt på fel ringklocka. Förlossningens klocka satt på andra sidan dörren gömd bakom en soptunna.

Är det ett sätt att underlätta för blivande föräldrar?

Var god återkom efter årsskiftet

Eller att bara ringa en doktor? Man får inget svar, i stället berättar en automatisk röst att man kommer att bli uppringd klockan tio i två. ”Klockan 13 och 50”, säger automatkvinnan och sedan får man lägga på.

Redan kvart i två sitter man barrikaderad på jobbtoaletten för man vill ju inte att alla ska höra det här gynekologsamtalet. Men ingen ringer, man ger upp, går ut och halv tre ringer en sköterska och förklarar att doktorn inte har några tider kvar. Alla bokningsbara tider är slut.

Men det går bra att ringa igen efter årsskiftet.

Själv fick jag ett brev från en läkare som erbjöd mig en inbokad telefontid tio dagar senare. Det var alltså en läkare jag aldrig hade träffat. Sjukvården är så pressad att den inte har tid för mänskliga möten. Livsviktiga mediciner förmedlas via telefon och internet. Det är mycket man inte får svar på annat än det som står att läsa på Vårdguidens hemsida.

Om man nu kommer in på den.

Inte vet jag, men kanske är det därför allt fler patienter ringer dr Kry. De har tröttnat på telefonköerna från helvetet. På Facetime får de åtminstone se en mänsklig doktor några minuter. Om man nu har tillgång till tjänsten vill säga.

Lagt ut jobbet på oss själva

De borgerliga partierna brukar hävda att vårdvalet skulle göra det lättare för oss patienter att välja vård. Egentligen har man ju bara lagt ut jobbet på oss som själva får försöka hitta rätt i vårddjungeln.

Men vem har sagt att det ska vara enkelt?

170 000 fattiga pensionärer beräknas gå miste om det bostadstillägg de har rätt till. Informationen är bristfälligt och bland dem som fyller i en ansökan skriver sju av tio fel för att blanketten är så krånglig.

Ändå förväntas de gamla öppna sina hem för hemtjänsten och här kan vi verkligen tala om outsourcing. När sjukvården klappat ihop och alla äldreboenden lagt ner flyttar omsorgen hem till dig och du får stå för hyran.

Det är du som får sitta i telefonkön till Vårdguiden, vårdcentralen, Försäkringskassan, Skatteverket eller polisen. Nya automatkvinnor kräver olika knapptryck för du är numera din egen telefonväxel.

Glöm allt prat om att samhället är till för alla. Du är ensam när du slåss för din plats i kön och till slut blir du bara förbannad och slänger på luren. Visst, det finns större problem. I Sollefteå läggs sjukvården ner, i Uppsala stoppas operationer för att det saknas kanyler. På Nya Karolinska klappar intensivvården ihop.

Men bristen på ett anständigt bemötande mal också ner medborgarna. Den som alltid måste bråka och aldrig känner sig välkommen tappar till slut tilliten till både vården och hela välfärdssamhället.

avEva Franchell

ARTIKELN HANDLAR OM