”Idol”-paret förtjänar ett lyckligt slut

Hanna och Liamoo får de andra artisterna att kännas överflödiga i Melodifestivalen

MELODIFESTIVALEN

MALMÖ. Det här kan vara en plåga.

Men ibland lättar huvudvärken.

I kväll är Hanna Ferm och Liamoo som en hel karta med Alvedon.

Melodifestivalen liknar fortfarande inget annat.

Nej, faktiskt inte.

Tävlingen kan vara outhärdlig och banal.

Den kan även vara korkad, långtråkig, usel, larvig och märklig – det finns ju inget konstigare än extrem kommersialism.

Men glöm den vanliga världen. Det som fungerar ute i verkligheten kan vara stendött i Melodifestivalen.

Att bara vara en bra artist med en bra låt räcker inte.

Strax norr om totalt intetsägande

Att exempelvis ha flest strömmar på Spotify betyder inte alls att man vinner Melodifestivalen. Det finns helt andra och speciella förväntningar på hur ett nummer ska vara i landet Boom Boom.

Du ska gärna vara känd eller gjort succé i ett annat lättsamt lekprogram. Du ska ha en hygglig låt. Om du inte satsar på att gå full pajas, joddla om att bada nakna eller flyga runt i vuxenblöja, lönar det sig att kunna sjunga.

Du ska inte vara för modern eller för traditionell utan ligga exakt mitt emellan, strax norr om totalt intetsägande.

Att vara varm, glad och pepp skadar inte heller, obehagligt nog.

Vem fan blir lycklig av att vara glad?

Du ska framför allt ha en låt och ett nummer som fungerar visuellt i rutan. Om artisterna prickar in samtliga av dessa alternativ är det en Triss-vinst.

Enda låten som kan nå alla

Då kan resultatet också bli magiskt, på ett sätt som Melodifestivalens värsta belackare och fiender aldrig vågar erkänna.

I ”Hold you” med Hanna Ferm och Liamoo är pusslet nästan komplett.

Duon får de andra deltagarna att kännas överflödiga.

Numret är ytterligare en variant på scenen i ”Lady & Lufsen” där jyckarna äter en romantisk italiensk supé på rutig bordsduk, med extra mycket frikadeller.

En tre minuter kort och gullig romcom där framför allt Hanna Ferm lyser så starkt att hundarna börjar tala mat.

Under repetitionerna i Malmö känns ”Hold you” som enda låten som kan nå alla.

Om allt stämmer kommer tonåringar och vuxna, pensionärer och livskrisande 30-åringar, bögar och barn att förenas i ett djupt och kollektivt ”naaaaaaaaaaaaawwwww”.

Foto: Robin Lorentz-Allard
Hanna Ferm och Liamoo.

Enda märkliga är att själva numret absolut inte platsar på amerikanska Grammy-galan.

Det består av att några fläktar blåser på plastfolie.

Under repen har plasten ofta fastnat i Liamoos ansikte.

Det är svårt att vara värdig i Melodifestivalen. Och det blir inte enklare när man uppträder som en vakuumförpackad Casanova.

Man kvävs. Man vill ut. Hjälp.

Med plast över hela ansiktet blir dock Liamoo lite ofrivilligt en perfekt metafor för kärleken i långa relationer.

Man kvävs. Man vill ut. Hjälp.

Men den balladen får Hanna Ferm och Liamoo sjunga när de hunnit bli lite äldre, bittrare och skrynkliga.

När de är som folk är mest, med andra ord.

avMarkus Larsson