”En partner shoppar man”

Sociologen Eva Illouz om hur dejtingapparna svajpade bort den trofasta kärleken

Av: Johanna Frändén

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Sociologen Eva Illouz, aktuell med ”The end of love”.
Sociologen Eva Illouz, aktuell med ”The end of love”.

Förälskelser har uppstått och avtagit i alla tider. Men till skillnad från det förmoderna samhället tar parförhållanden i västvärlden oftare slut än håller livet ut. Det är något historiskt ganska unikt och beror på ett gäng feministiska landvinningar, som är tätt sammanflätade med den moderna individualismen.

Detta är några av utgångspunkterna i sociologen Eva Illouz nya bok ”Därför tar kärleken slut”, där hon undersöker skilsmässans moraliska aspekter och effekterna som den eviga osäkerheten på kärleksmarknaden har på vårt psyke.

– Människor nuförtiden tänker på sig själva som varelser med känslomässiga och sexuella behov som behöver tillfredsställas. Både emotionellt och sexuellt upplever folk högre kvalitet i sina relationer i dag, men samtidigt gör individualismen det svårare att sammanfoga två uppsättningar av behov till ett fungerande förhållande, säger Eva Illouz när vi talas vid på Skype.

Hon delar sin tid mellan Paris, där hon är studierektor vid École des Hautes Études en Sciences Sociales och Israel, där hon har en professur vid Hebrew University of Jerusalem och där hon befinner sig i karantän just nu.

Boken ”Därför gör kärlek ont” (2012), gjorde Eva Illouz till en av västvärldens obestridliga auktoriteter inom sociologisk analys av heterorelationer. Hennes teoribildning blev en självklar referenspunkt bland akademiska feminister.

I Sverige har Liv Strömquist populariserat dem i sina seriealbum, och i poddarna ”Lilla drevet” och den kortlivade men kultförklarade avfällingen ”Februaripodden” med Ola Söderholm och Jonatan Unge, är Eva Illouz ett hushållsnamn.

En hel del av av tankegodset från ”Därför tar kärleken slut” – varufieringen av kärleksrelationerna och konsumtionbeteendet på singelmarknaden – känns igen från tidigare böcker. Men de tillfälliga relationerna, de som aldrig hinner bli något innan ena parten drar sig ur, har genomgått en metamorfos de senaste åren i takt med att dejtingappar slagit igenom på allvar.

Dejting har i högre grad blivit en marknad där utbud och efterfrågan styr

Den samtida synen på romantiska relationer i västvärlden har gått från vissa inslag av marknadstänk – man kan hela tiden hitta någon som man matchar bättre med för att tala med Tinder – till att bli den dominerande faktorn i jakten på en partner.

Tinder har i sin marknadsföring rentav gjort en allt större poäng av att de relationer man har är just tillfälliga. Från 2016 års reklamslogan ”Love is only a swipe away”, till ”Single is a terrible thing to waste” ett par år senare.

– Dejting har i högre grad blivit en marknad där utbud och efterfrågan styr. Man shoppar en partner bland de många alternativ man har framför sig och väljer den som ser mest attraktiv ut bland hundra och åter hundra på de här apparna. På en marknad tänker du hela tiden på att maximera, eftersom du är en shoppare som konstant letar efter en bättre produkt.

– Dejtingplattformarna är i själva verket inte intresserade av att du blir ihop med någon. De vill att du använder deras tjänst och stannar kvar på den. Otillfredsställelse är inbyggt i själva designen för att du ska behålla appen så länge som möjligt, säger Illouz.

Redan 2009 listade Die Zeit den fransk-israeliska sociologen som en av världens mest inflytelserika intellektuella. I över tjugo år har Eva Illouz återkommande skrivit om tvåsamhet, konsumism, kapitalism och växelverkan däremellan.

Separationer är en väldigt stor utmaning för jaget, men samhällets syn på detta är att alla är ansvariga för sin egen olycka

Nu är det slut med kärleken, bokstavligt talat. I sin nya bok, med den dubbelbottnade originaltiteln ”The end of love”, utforskar Illouz glidningen från ett samhälle där trofasthet hade stor vikt för karaktären, till dagens populärvetenskapliga påbud om att lämna en relation om man inte längre har lust.

– Den privata sfären var tidigare kontrollerad av moral och religion och den premierade gott moraliskt beteende. För att frigöra oss från det har vi varit tvungna att enas om att inte döma det som händer i privatlivet i lika stor utsträckning. Vi ifrågasätter inte idén om allas rätt att förverkliga sig själva längre. Västvärlden fördömer fysiskt våld i en relation, men på sätt och vis kan ett oönskat uppbrott upplevas som lika våldsamt.

– Skilsmässor är extremt komplicerade, ibland slutar de i självmord, ofta i psykisk ohälsa. Separationer är en väldigt stor utmaning för jaget, men samhällets syn på detta är att alla är ansvariga för sin egen olycka. Man hänvisas till terapi, som om detta vore en individuell upplevelse, men faktum är att den inte är särskilt privat, säger Eva Illouz.

Hon menar att uppbrottets nya logik, erfarenheten av att dumpa och bli dumpad allt oftare, har studerats för lite ur ett sociologiskt perspektiv. Vad händer med kärleken i ett samhälle som inte längre kräver livslång monogami från oss? Hur påverkas vår självkänsla av känslan att vara allt mer utbytbar?

Om någon beter sig illa i ett förhållande borde det vara av intresse för hela communityt

Illouz efterlyser en öppnare diskussion om de moraliska normer som vägleder oss i sexuella och romantiska relationer i dag.

– Om någon beter sig illa i ett förhållande borde det vara av intresse för hela communityt, men vi har inte inkluderat det i den offentliga diskussionen, eftersom vi också vill slå vakt om vår fria sexualitet och valfrihet. En persons frihet innebär ofta en annan människas olycka. Jag menar att vi vet för lite om hur folk lämnar varandra och vilka följder det får. Jag vill få upp frågan på agendan.

Det kan låta som gammaldags moralism, men Eva Illouz är tydlig med att kärleksmarknadens uppluckring på det stora hela är goda nyheter, inte minst för kvinnor. Det finns inga skäl att vara nostalgisk.

– Det livslånga äktenskapet var inte någon genomgående lycklig och lojal institution tidigare. Möjligheten att kunna lämna någon när vi är väldigt olyckliga är en moralisk landvinning.

Kvinnor har blivit ansvariga för att vilja ha och skaffa barn

– Skilsmässan är däremot problematisk när den går ut på att förbättra vår status, när en man lämnar fru och barn för en yngre och mer attraktiv kvinna. För män med makt, en sådan som Donald Trump till exempel, blir skilsmässan ett sätt att maximera sin maskulinitet och sexualitet, i jakten på en partner som är lite bättre.

En av dina slutsatser är att den ”ontologiska osäkerheten” kring kärleksrelationer – one night stands och mer odefinierade förhållanden – från början var goda nyheter för den kvinnliga frigörelsen, men att biologin till slut slår tillbaka mot kvinnorna i det moderna samhället.

– Biologi och kultur hänger alltid ihop. I ett patriarkalt samhälle är en del av en mans värde att reproducera sig och föra sitt namn vidare. Det var en önskan som män och kvinnor delade.

– Men i kapitalismen blir det här mindre viktigt för män. Att skaffa familj tidigt, eller alls, är oviktigt för deras sociala status, det blir snarare en fråga om personliga preferenser. Kvinnor har blivit ansvariga för att vilja ha och skaffa barn. Det är här deras biologiska klocka spelar in, eftersom många män har dragit sig tillbaka från frågan.

Vi lever i en exceptionell tid där vi är fysiskt förhindrade att ha flera relationer ur smittosynpunkt. Vad kommer den sociala distanseringen att ha för effekt på vår syn på kärlek och intimitet?

– Jag tror att riskbenägenheten kommer att bli den nya vattendelaren i tvåsamheten. Det finns redan par som bråkar om hur mycket social distansering man ska upprätthålla. Min bok handlar en del om hur människor i ett hypersexualiserat samhälle samtidigt behåller emotionell distans. Och nu har vi en situation där distanseringen är rent fysisk. Det är helt nytt och skapar hinder som vi inte är vana vid. Det tar oss nästan tillbaka till religiösa kulturer där människor är förbjudna att interagera fysiskt.

– Det innebär också en större skillnad mellan singlar och människor i parrelationer som sitter i karantän tillsammans. Vi kommer att upptäcka nya sidor hos våra partners och dejter i coronatider.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.