Växande intresse för folkdräkter

avTT

Foto: Naina Helén Jåma/TT
Hannah Ström, här med dottern Ebba, har själv sytt sin Oxiedräkt. Hon valde Oxiedräkten för att hon har ljusa barndomsminnen därifrån.
Foto: Naina Helén Jåma/TT
Särken är sydd av linne som Hannah Ströms mormor vävt och spetsarna kommer också från henne.
Foto: Naina Helén Jåma/TT
Förr i tiden sydde man in kärleksbrev i bröstlappen. Hannah ström sydde in ett brev från sin pappa som gått bort och prydde den med en bit av bärsjalen hon bar sin dotter i.
Foto: Naina Helén Jåma/TT
Spedetröjan är en traditionell skånsk tröja som stickas på en smal rundsticka, en "speda".
Foto: Naina Helén Jåma/TT
Hannah Ström har sytt allt på dräkten för hand. Det mesta av det sydde hon i framsätet under sommarens bilsemester.

Knätofs, bindmössa och förkläde är på väg tillbaka i garderoben. Men den nya vågen folkdräktsbärare avstår hambo och snoa och är inte så noga med rätt färg på strumporna.

När Ola Depui och hans man 2016 startade sajten Folkdräktsmarknad trodde de att de kanske skulle få in en annons i månaden. Nu har sidan 300–400 besökare. Om dagen. Intresset för folkdräkter växer stort.

Störst är efterfrågan på mansdräkter. Ola Depui ser två skäl till det.

– Under 1900-talets dräktrörelse var det mest kvinnor som skaffade dräkt så det finns inte så mycket begagnat. Sedan har många fått upp ögonen för dräkten som högtidsplagg.

För den som vill skaffa folkdräkt är det inte bara att gå och köpa en. Ola Depui säger att mycket av det som finns till salu är storlek 36, men det som efterfrågas är storlek 40. Den som tänkt sig att sy själv har det inte heller så lätt. Hemslöjdsaffärerna där man tidigare kunde köpa material har till stor del försvunnit och det är svårt att hitta lämpliga tyger.

– Vissa tyger, som de randiga hemvävda finns nästan inte att köpa. I dag får man väva själv eller kontakta någon som väver. Jag tror att vävning är den del av hemslöjden som kommer att växa.

Dräktpolisen kommer

För nybörjare är det inte heller lätt att göra rätt. Det finns mycket regler och åsikterna om hur noga man måste vara med att följa dem går isär.

– Dräpo – dräktpolisen – finns ju. Det var en sådan grej som vi blev lite ställda över. I vanliga sammanhang tror jag inte att du skulle påpeka att någon har fel färg på strumporna, men har du folkdräkt finns det folk som inte drar sig för att göra det.

– Under 1900-talet när man tog fram dräkter så gjorde man val. Det kanske fanns tio olika livstycken och man bestämde att ett var rätt. Det har lett till att det blivit mer uniformt och likriktat, förklarar Ola Depui.

– I slutet av 70-talet uppstod principen om det exakta återskapandet. På 1970- och 80-talet var det riktigt nördigt. Då var det dräktmaffia, säger Ulla Centergran, som har doktorerat på folkdräkter och hur de används.

Hon förespråkar ordet bygdedräkt, hellre än folkdräkt. Andra namn är allmogedräkt, sockendräkt eller häradsdräkt, lite beroende på var i landet man befinner sig och vem man frågar.

– Folkdräkt har man alltid sagt för att det är folkets kläder, det är en social kategorisering. Om det är något man vet om dräkterna så är det varifrån de kommer, så geografiskt är det mer logiskt att säga bygdedräkt.

Sy och väva

I dag diskuteras dräkter och dräktskick i Facebookgrupper och poddar, och många dokumenterar hur deras dräkter växer fram på Instagram.

Folkdräkternas senaste glansperiod var under 1970-talet och början på 1980-talet. Då blev det också standard att sy sin egen dräkt för hand och gärna med tyger man vävt själv. Därför rekommenderar Ulla Centergran att man letar efter 70-talsdräkter när man letar begagnat.

– 1970-talet har högre kvalitet och är inte bara någon sorts teaterkläder. Det är sytt för hand och i riktiga tyger.

På 1970- och 80-talet var folkdräkt starkt förknippat med folkdans, som också hade en storhetstid. I dag kommer de som fått upp ögonen för folkdräkter från andra håll, många har hållit på med lajv eller vintagekläder och har ett intresse för historiska kläder och att sy själv. De är ofta intresserade av återbruk och handarbete.

En som är del av den nya folkdräktsvågen är Hannah Ström i Bälinge utanför Uppsala. Hon är en van sömmerska som har sytt mycket historiska kläder, men inte riktigt vågat sig på folkdräkt.

– Passformen är svår. Det är lätt att få på sig moderna glasögon.

Hon har inte gjort det lätt för sig. Allt är sytt för hand, som sig bör, men handsömnaden fyllde en speciell funktion för henne. Hannah Ström började sy sin dräkt efter att hennes pappa gått bort och hon behövde något som tog tankarna från sorgen. Många tycker att dräkten ska visa varifrån man kommer, men hon valde den skånska Oxiedräkten

– Det är en ort som jag förknippar med ljusa barndomsminnen. Min farmor bodde ett tag i Oxie när jag var liten och jag var ofta där med min pappa. Och jag är döpt i kyrkan där.

Hennes dräkt är både ett återvinningsprojekt och sorgebearbetning. Särken är sydd av handvävt linne från hennes mormor och spetsarna på blusen kommer också från henne. I bröstlappen har hon sytt in ett brev från sin pappa och prytt den med en bit av en bärsjal hon bar sin dotter i.

Kunskap på nätet

Inspiration och kunskap hittar Hannah Ström på nätet och hos museer som ofta har folkdräkter i sina samlingar. Hon är inte petnoga med att allt ska vara exakt som i original, men blev ändå glad när hon hittade belägg för att hennes särk med knypplad spets inte är historiskt fel.

– Det finns ganska mycket åsikter, framför allt om huvudbonadens vara eller inte vara. Själv är jag mer flexibel och tycker att man kan blanda folkliga detaljer med vanligt mode. Oxiedräkten är dessutom ohyggligt varierad i sitt uttryck till skillnad från mer konstruerade dräkter.

Tröjan hon stickar på, en så kallad spedetröja, tänker hon att man kan ha till vanliga byxor. Att blanda dräktdelar med vanliga kläder kallas att slimsa och är ofta illa sett bland de mest renläriga, även om folk gjort det i alla tider.

– De anpassade sina kläder efter förhållandena som vi anpassar våra. Man gjorde sitt bästa för att se så moderiktig ut som möjligt, förklarar Ulla Centergran, vars dotter i tonåren matchade bohussärk med en svart kjol och cowboystövlar.

Det viktigaste för den som vill ha folkdräkt är inte hur korrekt den är eller vad andra tycker, säger Ola Depui.

– Bär din dräkt med stolthet. Det är du som ska känna dig fin. Om någon klankar ner på dig, bry dig inte om det.