Volvo 440/460 den floppande holländaren

Bilar

Volvos minsting 440/460 debuterade 1989 och var tänkt att täppa till truten på hela Golf-klassen.

Men den Hollandsbyggda Volvon med Renaultmotor blev en flopp.

Birgitta Lönnroth har haft många fel på sin 460 men trivs med den.
Birgitta Lönnroth har haft många fel på sin 460 men trivs med den.

Modellen var från början proppfylld av barnsjukdomar som den aldrig helt lyckades bli kvitt och bilprovningens besiktningsresultat skvallrar om en bil långt sämre än snittet.

Framför allt är det diverse elfel som förmörkar tillvaron för 440/460-ägaren, fuktkänsliga kontaktstycken och trasslande styrdon är ett par exempel. Dessutom har rosten farit ovarsamt fram med 440/460.

Fördelar då?

Jo, komforten är hög med välavstämd fjädring och rejäla stolar.

Och modellen blev bättre med åren, en större 2-litersmotor kom 1993 och vid ansiktslyftningen 1994 förbättrades även en hel del under skalet.

Grundtipset är därför enkelt: ju nyare 440/460, desto bättre. Men knappast alldeles bra?

Att köra: Okomplicerad och lättkörd och fullständigt befriad från vad som brukar kallas körglädje. Renaultmotorn är trött och trist, växellådan trög och grötig. Vägegenskaperna är dock stabila och trygga, framhjulsdriften gör lilla Volvon överlägsen 240 och 740 vintertid.

Att äga: En Volvo brukar alltid vara toppen att äga i Sverige eftersom service och verkstad finns runt hörnet och eftersom andrahandsvärdet brukar vara gott. Men icke vad gäller 440/460, priserna står bottenlågt till följd av modellens skräpiga rykte. Dessutom var 440/460 relativt gammalmodig redan när den lanserades, vilket knappast stöttar prisbilden. Fast det låga andrahandsvärdet är ju snarast en fördel för begspekulanten...

Komfort: Modellens starkaste kort. Stolarna är stora och rejäla och håller nästan Volvos traditionella världsklass. Fjädring och stötdämpning är bekvämt avstämda och tillsammans med en relativt låg ljudnivå är 440/460 en av de angenämare långfärdsbilarna i sin storleksklass.

Utrymmen: Stor som en Opel Vectra utvändigt, liten som en Golf inuti. Redan vid debuten 1989 kunde man se att Volvos holländare var smått ålderstigen. På bilbranschspråk kallas det ”låg packningsgrad”. Många ägare är kritiska till utrymmet i baksätet. Bagageutrymmet imponerar inte heller.

Säkerhet: Enligt Folksams undersökningar är 440/460 lika bra som medelbilen. Förarkrockkudde var tillval från 1992 och blev standard 1993. Passagerarkudde tillval från 1995. Låsningsfria bromsar gick att få redan från starten 1989.

Känsla: Smidigare och mer lätthanterlig än storebror 240, bekvämare än många konkurrenter i klassen – förutsättningarna finns men schabblas bort av driftstörningar och kvalitetskrångel. Dessutom finns ingen Volvokänsla alls i bilen.

VOLVO-SPECIAL

Staffan Borglund (-)

ANNONS

Teckna bilförsäkring hos Nordens tredje största försäkringsbolag - Gjensidige. Vi försäkrar 2,5 miljoner bilar idag. Klicka här

Extern länk från Gjensidige

Teckna här!

Publisert:

Aftonbladet

/

Motor

/

Bilar

ÄMNEN I ARTIKELN

Bilar

Biltester

Volvo

MER OM MIN BIL

Dieselduellen

Vitamininjektion för nya Volvo-modeller

Begtest: Volvo V40 vs Audi A4 Avant

Bilhandlarnas ’hemliga’ lista: Bästa begagnade bilen

Nygammalt – i nöd och last

TOPPKLASS!

Ombytta roller

Mer allround än Allroad

Familjelastarna!

Volvo 740/940: Trygg, tråkig och bästa köp

Audi A3 mot Volvo C30

Västkustens pärlor

Test: Nya Volvo V70 möter Volkswagen Passat

Så bra är ny Volvo XC60

Peugeot 508 SW, VW Passat, Volvo V70, Audi A4, Citroën C5, Hyundai i40

Mellanklassen är mycket jämn

NYTT TEST: Vilken lyxsuv är vassast?

Volvo V70 och Volkswagen Passat i stor duell

Stort begtest: Här är Volvon DU ska välja

Begagnad XC90 mot ny Santa Fe

Toppen, Volvo

Duellen: Skoda Octavia vs Volvo S40

Stor familjebil: Audi chockar

Volvo V50 är en bil för unga