Skruva den som Bildoktorn

Publicerad:
Uppdaterad:

Bilar

Bosse är aldrig ur gängorna – men han har en skruvad hobby

1 av 7

Jag samlar på gängor.

Det vill säga gängverktyg, skruvar och muttrar.

Allt började som en nyttig verksamhet i jobbet som bilmekaniker, men eskalerade snabbt till en besatthat med våta drömmar om ryska ubåtsgängor.

En så gänggalen människa som jag kan naturligtvis inte låta bli att älska bilar som Rolls-Royce och Lancia. En Rolls har fem gånger så många skruvar som i en ”normal” bil och alla är av material som inte rostar. Även Lancias konstruktioner från tiden innan Fiat flödar över av skruvar, men de är inte rostfria utan belagda med koppar!

Som sällsynta växter

Varje gång jag hittar en ovanlig gänga blir jag lika glad som en botaniker som hittar en sällsynt växt. Medan normala människor stönar av förtvivlan när de stöter på en skruv eller mutter som inte kan köpas i närmaste järnhandel.

Världen är nämligen full av mer eller mindre onödiga gängsystem som inte passar tillsammans. Samt några som verkar passa ihop, fast de inte gör det. För att förstå hur det har blivit så här måste vi blicka tillbaka ungefär 2000 år. Vid den tiden använde romarna skruvar till vinpressar och vattentransportörer, men kom aldrig på tanken att sammanfoga saker och ting med mutter och skruv.

Skruvade fast allting

Det var i stället riddarna som med sina rustningar blev skruv-och-mutter-pionjärerna. Och då uppstod också en ny yrkesgrupp, väpnarna, som kunde skruva isär riddarna efter bataljerna. Som alla nymodigheter gick även skruv-och-mutter-yran till överdrift. En del riddare skruvade fast sig i sadeln, andra skruvade fast lansen vid rustningen. Men de flesta insåg risken med att bli liggande på marken, likt en skalbagge på rygg.

Brittisk skruvrevolution

I begynnelsen gjordes varje skruv och mutter för hand. Varje smed hade sina egna gängverktyg med egna stigningar och dimensioner. När industrialismen började sprida sig blev detta ett jätteproblem. I hela världen fanns det helt enkelt ingen gemensam gänga förrän 1841, då engelsmannen Joseph Whitworth presenterade sitt system med skruvar, muttrar och brickor från 1/8” (cirka 3 mm) till 67” diameter (cirka 1,5 dm).

Det blev början till en skruvrevolution – 20 år senare använde praktiskt taget hela Storbritannien hans gängor! Även resten av världen behövde få ordning på gängorna. Men tyskarna, fransmännen och jänkarna ville inte följa en brittisk standard. Därför kopierade de Whitworths system, men omarbetade det precis så mycket att varje land fick en egen standard.

Ingen standard

Dessa olika gängsystem utvecklades och omarbetades ytterligare genom åren. Alla påstod att de försökte standardisera, men resultatet blev ändå bara fler och fler sorters gängor och de flesta gick inte att kombinera med varandra.

Därför finns det både brittiska, tyska, franska, amerikanska och schweiziska gängor, plus några till, men som Voltaire sa; Konsten att tråka ut, är att berätta allt.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN