Svenskt miljötänk går inte i Texas

MOTOR

Robert Collin: Koldioxidutsläpp struntar man i

1 av 2
Ford F150 - USA:s mest sålda bil.
Robert Collin

Att resa runt i USA ger perspektiv på den svenska miljödebatten. Redan vid frukosten på motor­vägshotellet kommer den första påminnelsen. Diskmaskin? Knappast. Våra muggar, tallrikar och bestick i frigolit, papp och plast åker ner i samma soptunna. Källsortering? Inget man hört talas om här.

På hotellparkeringen ser vår lilla Folkvagn ut som en leksaksbil bredvid jänkarnas stora pickuper. Samma sak på motorvägen I35 som leder söderut från Dallas. Vi omges av V8-pickuper med förhöjd markfrigång.

På macken ser jag att det är 10 procent etanolinblandning i bensinen. ”Är det för att minska CO2”, frågar jag killen bakom disken.

Han har ingen aning. C02?

Men en kund berättar att det handlar om att minska USA:s beroende av importerad olja. Etanolen framställs från majs, som är den vanligaste grödan i USA och minskar oljeberoendet med cirka sju procent per liter bensin. USA vill inte vara i händerna på nyckfulla schejker.

Jag frågar honom varför de stora pickuperna inte har diesel­motorer.

”För att ingen har lust att tanka från en dieselpump. Det är alltid slabbigt, oljigt, skitigt där.” säger mannen som är i min egen ålder, ser ut att ha råd och kör därför en Toyota Tundra, med V8 på 5,7 liter och 381 hk. En full-size pickup. Men bättre än de ameri­kanska konkurrenterna. Och dyrare.

Han är ranch-ägare men Tundran ser inte ut som hans arbetsfordon, bilen är skinande blank, inte en buckla, inte en repa och varken hö eller oljespill på flaket. Bilen är hans markör. Som talar om vem han är. Kanske är han inte helt typisk, för en ranchägare bör köra en jänkebil.

Men hemma har han en Ford F150 också, Amerikas mest sålda bil sen årtionden, den är arbetsbilen. Hustrun har en likadan, ”hon tycker om att sitta högt och så vill hon kunna åka ut på ägorna utan att köra fast.”

En lustig egenhet i USA är många jänkares inställning till inomhustemperaturen. På sommaren när det är varmt ute vill de ha det riktigt kallt inne. Och på vintern är det tvärtom, då ska det vara varmt. 25 grader inne när det drar snålt ute och 17 grader på sommaren. Vad det kostar kan vem som helst räkna ut. Eller kanske inte.

Men lågenergilampor är populära. Precis som hemma. Skillnaden är väl att vi åtminstone slänger en del av de uttjänta lamporna i rätt låda på återvinningsstationen. Här finns det bara en soptunna, där hamnar allting. Kvicksilvret i lågenergilamporna som läcker ut i grundvattnet lär bli en trist historia om fem–tio år.

Jag köper två Pepsi på macken och frågar om det är pant på flaskorna. ”Ähh, du kanske hittar en plastiglo, kanske. Men pant? Nej.”

Så inser han att han pratar med en idiot: ”Släng flaskorna i närmaste soptunna!”

Vi är i Texas, i den lilla staden Uvalde, för att testa däck. Ja, det är en lång resa för fyra nordbor, fotografen Lasse Allard och jag från Aftonbladet och våra finska kolleger Harri och Jukka. Men testbanor som inte är djupfrysta på vintern ligger långt bort från Sverige.

De hittade olja en bit härifrån för ett par år sedan. Det provborras överallt. Så hotellet har höjt rumspriset från 80 till 120 dollar natten. Och nya hotell är på gång.

USA odlar majs för att minska sitt beroende av arabländerna men knappast för att minska koldioxidutsläppen. Varje droppe olja man hittar här i Texas ska pumpas upp.

Men ännu viktigare för USA är den skiffergas man hittat på kontinenten och oljesanden i Kanada som också ska utvinnas.

Det byggs för fullt på den långa ledningen som ska föra oljan från Kanada till Houston för raffinering.

Med oljesanden och skiffergasen blir USA världens största olje- och gasproducent inom tio år.

Produktionen av elbilen Chevrolet Volt går inte lika bra. Efterfrågan är usel och tillverkningen har stoppats flera gånger.

Framtidsbilen Volt är för dyr, för trist, för trång, för slö och framförallt saknar den symbolvärdet som kan köpas för en bråkdel av priset om man väljer i Ford F150 pickup med V8.

Och bäst av allt, tycker man här i Texas, är att hastigheterna har höjts. Nästan överallt. Nu är normal hastighet på landsväg 70 eller 75 miles/hour (113 eller 121 km/tim). Och på motor­vägen mellan San Antonio och Austin är hastigheten höjd till 85 miles/hour – 137 km/tim.

Att det bidrar till höjda utsläpp? Nej den diskussionen förs inte alls. Här pratar man bara om att bilarna har blivit säkrare och än så länge har olyckorna inte ökat.

Don't mess with Texas.

ARTIKELN HANDLAR OM

Bilar