Mer allround än Allroad

1 av 7
MOTOR

Man tager en vanlig kombi, en Audi A6 eller en Volvo V70, sätter dit fyrhjulsdrift, skärmbreddare i plast och höjer markfrigången - och priset när man ändå är igång. Och köparna står på kö.

Men vad får de egentligen för pengarna? Audi Allroad kostar minst 445.000 kronor och Volvo XC70

366.000 kronor. Det är mycket pengar. Och testlaget upptäckte att allt är inte guld som glimmar.

Redan på romartiden fanns det vagnar och vagnar. Vagnar för kreti och vagnar för pleti. Enkla basbetonade kärror för att transportera hem ved från skogen eller förgyllda lyxkärror för en söndagstur på Via Appia.

Och 3.000 år senare bygger Audi och Volvo bilar som är både och. De doftar lyx lång väg, och kostar därefter, trots att de ser ut att passa bäst på skogsbilsvägen.

Inställbar luftfjädring

Audi Allroad har en längsmonterad V6 diesel på 180 hk och klassiska Quattro-systemet med konstant fyrhjulsdrift. Automatlåda är standard och det är även luftfjädringen med olika stötdämpning och markfrigång för olika behov. Bilen är som högst i "lift-läget", 185 mm, och sänker sig sen automatiskt ju högre hastigheten blir, till motorvägsnivån 140 mm. Ställer man in "dynamic-läget" sjunker bilen ner till 125 mm och blir samtidigt lite styvare i stötdämpningen.

Dynamic-läget är långt ifrån stenhårt, men ändå inget som passar på svenska landsvägar. Men den stora frågan är: Behövs det ens på salsgolvsläta motorvägar? Knappast.

Jag körde mest på mellanlägena "allroad" och "comfort". De passar lika bra på alla typer av asfaltvägar. Fjädringen sväljer ojämnheter mycket bra, samtidigt som man alltid har full kontroll.

Silkeslen växellåda

Automatlådan växlar verkligen silkeslent, ja nästan omärkligt. Men aningen långsamt ibland. Då fungerar paddlarna runt ratten utmärkt.

I Volvo XC70 har sin raka 5-cylindriga 185-hästarsdiesel tvärmonterad och fyrhjulsdriften kommer från Haldex. I normalfallet driver bilen till 95 procent med framhjulen men om något hjul tenderar att spinna loss kopplas bakhjulen in direkt.

Automatlåda kostar 17.000 kronor och den automatiska fjädringen 4C 16.000 kronor extra.

Volvos automat växlar inte alls lika mjukt som Audis, men kanske aningen snabbare. Bra, eftersom paddlar saknas.

När det gäller fjädringen däremot är det rena utklassningen. 4C-chassit som Volvo utvecklat tillsammans med stötdämpartillverkaren Öhlins saknar motstycke. En dator kollar upp körförhållandena närmare 500 gånger i sekunden och ställer blixtsnabbt in stötdämpningen korrekt för bästa förhållande köregenskaper och komfort.

Komfort är alltid bra

Det går att ställa in tre lägen men det mjukaste komfortläget är bäst och fungerar ända upp i toppfart på alla underlag.

Visst, Audis möjlighet att minska markfrigången i hög fart ger stabilare gång i höga hastigheter. Runt 200 km/tim ligger Audin extremstabilt på vägen medan Volvon känns aningen gungig. MEN - det känns aldrig osäkert i Volvon trots gunget. Bara lite annorlunda. Inte ens med kraftigt byiga sidvindar blev det oroligt i Volvon som

alltid svävar fram med sin 21 cm höga markfrigång. Trivsamt för alla som gillar att sitta högt.

Audin är betydligt tystare i höga hastigheter, i Volvon brusar det rejält från ytterspeglarna och kanske även den höga markfrigången påverkar vindbruset.

Däremot är Audin mer känslig för vår svenska grova asfalt. Hur kan en "premiumbil" släppa in så mycket vägljud? Tyskarna måste isolera bättre runt bakre hjulhusen!

Ett litet försprång för Audi i hastigheter upp emot 200 alltså, jämnt lopp i normala svenska hastigheter, men på riktigt dålig grusväg blir tysken helt utklassad.

Volvon går som tåget på gropig grusväg, på tvättbrädor och på rullgrus, medan Audin tappar rejält och både studsar och vill gå rakt fram i kurvorna. Och på den dåliga skogsbilsvägen hänger Audin inte med alls. Den gungar utan kontroll, får genomslag efter genomslag med rejäla smällar i groparna och måste rattas yvigt.

Eller som fotografen och bilentusiasten Billy sa när vi bytte från Audin till Volvon: Men den här känns ju som en Paris-Dakar-vinnare!

Gropig grusväg liknar gropig vinterväg. Och är det samma utklassning på vinterföre måste Audis chassitekniker göra om.

Alla vet att Audi är bäst av alla tillverkare när det gäller "kvalitetskänsla". Alltså hur knappar, vred och spakar känns, med vilken klang dörren stänger, hur alla kanter är mjukt rundade och så vidare. Det är vi biljournalister noga med att betona varje gång. Och alla jagar Audi, och precis som alla andra ligger Volvo efter. Inte långt

efter, men efter.

I biltidningarna är den här "bristen" på kvalitetskänsla ett allvarligt ämne som diskvalificerar Volvo från den åtråvärda "premiumstämpeln". I vissa tidningar räcker skillnaden i kvalitetskänsla för att den runt 70_000 kronor dyrare Audin (med likvärdig utrustning) vinner duellen.

Men då har kollegorna inte prov-suttit fem personer i bilarna. För Audin är i praktiken bara fyrsitsig! Eller om man vill - bara 80 procent premium, eftersom 20 procent av de utlovade egenskaperna inte går att utnyttja.

Enorm kardantunnel

Bara att sätta sig på mittplatsen bak kräver sin man. Kardantunneln är väl tilltagen och utrymmet mellan baksätet och framstolarna extremt kort. Men när man väl krånglat sig in på mittplatsen vill man genast därifrån. Ryggstödet är stenhårt (jo, stenhårt!) och sittdynan bara marginellt mjukare. Dessutom är alla sitt- och ryggvinklar fel. Jätten Audi, 10 cm längre än Volvon, är inte fem- utan fyrsitsig!

Jo, man kan till med med fråga sig om kollegerna ens suttit två personer någon längre stund i baksätet. För det känns som att sitta i en tysk stridsvagn, kanske det tillverkaren vill att bilen ska likna.

Det är mörkt som i en kolsäck och de högt skurna sidorutorna begränsar sikten. Två långvuxna sitter fint, men två barn får nog cellskräck.

Men om Audi bygger bilar för biljournalisterna, bygger Volvo för ägarna. Bygger in sånt som ägarna uppskattar, men som inte ger poäng i biltesterna.

Visst har flera kollegor nämnt de inbyggda barnstolarna bak, som numera kan justeras i två höjder, och att ryggstödet är delbart i tre, 40, 20 och 40 procent. Men sätter det spår i resultatsammanställningen? Knappast! (Audi har en genomlastningslucka - som tillval för 2.300 kronor! Men inga barnstolar.)

Förarergonomin är mycket bra i båda, men inte perfekt i någon. Volvon har sin bökiga manövrering av navigatorn, dessutom dold bakom ratten. Det är svårt att trycka rätt, men lätt att sätta igång systemet ofrivilligt. Audi har sitt centralvred som sköter alla funktioner och mycket som borde vara lätt kräver nu ett otal tryck och vrid, och tungan rätt i mun. Två olika reglage för att fixa värme i stolarna är väl ändå ett för mycket? Och hur många hundra meter färdas man i motorvägsfart, med blicken och tanken borta från körningen, när man ska byta kanal på radion?

Vi har valt att testa bilarna med dieselmotorer. Audi har två, vi valde den mindre som stämmer med Volvos 185-hästare.

Båda motorerna är råstarka och

relativt snåla: Volvon drar runt litern i hård landsvägskörning, Audin nära deciliten mer.

Men för finsmakaren har Audimotorn ett betydligt vackrare ljud medan Volvon kan råma lite trist vid belastning.

Inbrottssäker bak i Volvon

Bagagerummet slutligen är Volvos paradgren. Båda bilarna är prydligt inredda där bak, båda har förankringslister, båda har tunna förvaringsfack under golvet, men bara Volvons är inbrottsäkert och bara Volvon har reservhjul. Men framförallt är Volvons bagage betydligt rymligare.

Vilken vann? Bli medlem i PLUS eller köp Aftonbladet Bil 8 augusti och läs!

Robert Collin

ARTIKELN HANDLAR OM

Bilar

Biltester