Att dubbdäck dödar är en lögn

avRobert Collin

Publicerad:
Uppdaterad:

Nollvisionen offer för partikeldöden

Foto: Björn Lindahl

Nollvisionen – drömmen som dog. I en allvarlig olycka.

För de som hade ansvaret, de som satt bakom ratten, visste inte hur de skulle styra.

Det började så fint. Med en vision om noll döda i trafiken. Och vi skulle dela på ansvaret. Vi bilister och de som håller med vägarna.

Vi bilister skulle göra vårt genom att hålla oss till reglerna, inte köra för fort och inte berusade.

Väghållaren skulle göra vägarna säkrare genom att bygga bort de värsta trafikfällorna, röja längs vägarna för bättre sikt, så man kunde upptäcka en älg och hinna bromsa, och ta bort stora stenar och träd så att man kunde köra av vägen utan att slå ihjäl sig.

En fin tanke. Jag tyckte om den.

Och i början hände det en hel del. Det röjdes, togs bort stenar, byggdes rondeller i farliga korsningar och sattes upp mitträcken på vägar med tät trafik.

Mindre roligt var alla fartkameror som sattes upp. Men ok, så länge de övervakade de allra farligaste sträckorna, i väntan på att ny väg skulle byggas, så kanske.

Men så fick Vägverket inte mer pengar. Politikerna sa stopp. Skattepengar och inkomster från järnmalm i Kiruna och vattenkraft från hela Norrland skulle samlas i ladorna. Om tiderna skulle bli ännu sämre.

Nu skakade Nollvisionen. Och för att hålla olyckorna nere lades i stället allt ansvar på oss bilister. Sänkta hastigheter, fler kameror och hårdare straff.

När det inte räckte sänktes hastigheterna ännu mer, det satts upp ännu fler kameror och snart skärps straffen igen. Och hastigheterna sänks.

Sverige är ett av världens rikaste länder. Och vi har råd att via EU-avgiften bekosta flotta vägbyggen i södra Europa. För ett par veckor sedan körde jag fram och tillbaka mellan Malaga och Sevilla på en ny motorväg. Betald med EU-pengar. För ett par år sedan körde jag från Sevilla till Madrid på en ännu nyare motorväg. Byggd med samma EU-bidrag. Jag var ensam på vägen.

Avfarterna var lika flotta med rondeller på varje sida motorvägen men sen blev det strax grusvägar till någon enslig by eller gård.

Obefintlig trafik men fin infrastruktur som en vänlig hälsning från de rika bröderna i norr.

De senaste åren har politikerna i Sverige gått ett steg till. De vill förbjuda dubbdäck av det självklara, men outtalade skälet, att dubbar sliter på asfalten!

Vi har inte ens råd att asfaltera om längre. Och dubbar sliter på asfalten, det har de alltid gjort.

Men eftersom dubbdäck ökar trafiksäkerheten (kommer ni ihåg Nollvisionen?) har ändå de flesta kloka bilisterna kört vidare på sina dubbdäck.

Och tillverkarna har varje år jobbat för att utveckla bättre dubb, som greppar lika bra men som sliter mindre.

Hur kan då politiker i Stockholm, Göteborg och Uppsala förbjuda dubb? Och hur kan Jönköping år efter år gå ut med stora kampanjer där man svartmålar dem som

vill köra på de säkraste däcken (någon som redan glömt Nollvisionen?).

Jo, de ljuger! De påstår dels att vinterdäck utan dubb är lika bra. När jag hävdar motsatsen säger ansvariga borgarrådet Ulla Hamilton i Stockholm att jag ”inte hängt med i utvecklingen de senaste åren”. Och i Jönköping kallas de som vill köra dubbat för ”Kärringar” i kommunens stora hatkampanj.

Men politikerna är mer ohederliga än så, de drar in hälsoaspekten. De säger att dubbdäck dödar! Ren lögn igen. Forskaren Thomas Sandström i Umeå säger att dubbar troligen inte dödat en enda människa.

Ja, dubbar sliter på asfalten, och då slits det loss partiklar. Som inte är hälsosamma att andas in.

Problemet är att ingen, inte någon, vet hur farliga de partiklarna är eller hur många de är.

Det sandas på vägarna. Sanden mals ner av däcken, av alla däck. Och det bildas partiklar. I samma storlek som de som dubbarna sliter upp, så kallade PM10.

Vilken människa som helst, det krävs ingen speciell utbildning eller intelligens, kan titta på sanden som ligger på vägarna på vårvintern och jämföra med slitaget

i dubbdikena. Det är oändligt mycket mer sand än asfaltslitage. Samma partiklar. Varför är just dubbpartiklarna så farliga?

Ingen har kunnat visa det.

Dessutom är forskarna eniga om att PM10 inte är livsfarliga. De riktigt otäcka partiklarna är betydligt mindre, så kallade PM2,5, och det är de som dödar. De kommer från förbränning, från industrier och från lastbils- och bilavgaser, och de kommer svävande från tätbefolkade områden i Centraleuropa. Dem kommer vi inte åt genom att förbjuda dubbarna.

Men Nollvisionen, den tar vi död på. Snabbt och effektivt.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Bilar

MER OM MIN BIL