Collin testkör Volvos nya racerbil

"För en halv miljon får du en Volvo som ser ut som grannens men kör ifrån allt på gatan”

1 av 3 | Foto: LENNART PETTERSSON
MOTOR

Volvo S60 R är det snabbaste, effektivaste, roligaste - och dyraste - någonsin från en svensk biltillverkare.

För en halv miljon kronor får man en Volvo som ser ut som grannens men som kör ifrån allt på gatan.

Eftersom buskörning inte är tillåten på allmän väg testar vi S60 R på formel 1-banan i Le Castillet i södra Frankrike. Banan är byggd av och namngiven efter den franske spritkungen Paul Ricard och har just renoverats så att den sannolikt är världens både bästa och säkraste racerbana.

För Volvo S60 R uppmuntrar verkligen till bus, även om den fungerar lika bra som vilken snikvolvo som helst för att pendla till jobbet eller hämta ungarna på dagis (eller för den delen, om man väljer kombin V70 R, för att köra hem nya frysboxen eller köra grovsopor till tippen).

Toktrimmad turbomotor

Bortsett från en toktrimmad turbomotor är hemligheten ett unikt chassi som 500 gånger i sekunden anpassar sig efter körförhållandena. Rakt fram på dålig asfalt går bilen lika komfortabelt som en gammal Lillcittra men när vägen kroknar styvar chassit upp sig och blir lika stumt som i en supersportbil.

I den snabbaste kurvan på Paul Ricard ligger jag på fjärde växeln (av sex) i närmare 150 km/tim och med en lätt och välkontrollerad avdrift. Haldexsystemet ser till att bakhjulen skjuter på och det tjuter försiktigt från alla fyra hjulen.

I de skarpare kurvorna är bilen mer framhjulsdriven i sitt uppförande. Haldex för inte över tillräckligt med vridmoment till bakhjulen för att undvika understyrning och när jag trycker gaspedalen i botten i utgången av kurvorna spinner det inre framhjulet loss. Men Volvo hävdar bestämt att Haldexen har programmerats om sen vi lämnade Paul Ricard, nu ska det vara driv där bak!

S60 R har ett elektroniskt antisladdsystem som standard men det går att koppla ur helt eller delvis.

Bäst går bilen runt banan med systemet på halv styrka men bilen blir aldrig svårhanterlig ens med systemet urkopplat.

Men om BMW M3, som R-modellen kommer att jämföras med, är (som) gjord för bankörning är Volvon en utpräglad gatbil.

Det är på de krokiga bergsvägarna i de sydvästligaste utlöparna av Alperna, där vi också provkör, som Volvo R är allra roligast, och jag ser fram emot att få ta bilen upp till snö och is i Norrland innan det blir vår.

Glider elegant

Chassit är precis så imponerande som Volvos tekniker försökt förklara.

Först mjukt och fint. Trots de 235 mm breda 40-profilsdäcken på 18-tumsfälgar är komforten lika bra som i en vanlig svenssonvolvo på 15-tumshjul. Teknikerna kallar tekniken för Sky hook, bilen är liksom upphängd i krokar från skyn, och glider elegant över alla gropar och brunnslock.

Det är svenska Öhlins som utvecklat en ny teknik där stötdämparna inte dämpar alls så länge körsäkerheten inte hotas.

Men så fort det börjar gå fortare och det blir krokigare stängs ventiler i dämparna och chassit är redo för hårdare tag. 500 gånger i sekunden, alltså.

Motorn är lite rå. Den stora turbon tar ett par ögonblick på sig innan den snurrar i gång, vare sig motorvarvet ligger under 2 000 eller över 4 000 varv. Efter ett par tiondels sekunder kommer ALLT! 300 hästkrafter vid 5 250 varv/minut och 400 Newtonmeter redan vid 1 950 varv. Och noll till hundra på 5,4 sekunder.

Ljudet helt rätt

Ljudet från den femcylindriga motorn är helt rätt, både inne i bilen och utanför.

Volvo ska tillverka 7 000 R-bilar om året men räknar bara med att sälja 300 hemma i Sverige.

Det är i USA, England och Japan, som har samma hastighetsbegränsningar som vi, de flesta bilarna ska säljas. Till folk som troligen inte kommer att utnyttja bilarna till mer än att pendla till jobbet och hämta ungarna på dagis.

Vilket slöseri!

Robert Collin

ARTIKELN HANDLAR OM