Test: Volvo C70 - året-runt-cabben

Collin: Den spöar BMW, Audi och Saab

1 av 8 | Foto: LENNART PETTERSSON
MOTOR

Dubai

Så charmig. Så snygg. Så innovativ. Så rolig att köra.

Nya C70 blir en ny succé för Volvo.

Robert Collin åkte till Dubai för att torka håret.

Första testresan på den sommarvarma arabiska halvön gav mersmak; nu vill vi göra ett vintertest!

För plåtcabben C70 har alla möjligheter att bli bättre än konkurrenterna även i vinterföre och i minusgrader.

Huvudkonkurrenterna har inte mycket att sätta emot.

De tre som räknas, BMW 3-serie, Audi A4 och Saab 9-3 i nämnd ordning, har alla en gemensam svaghet jämfört med Volvon, de har tygsufflett.

BMW har blivit till åren

BMW är dessutom en åldrad modell med många av de svagheter cabbar alltid brottats med.

Karossen har dålig vridstyvhet som kompenseras med hård fjärdring som i sin tur ger dålig komfort. Dessutom tätar sufletten dåligt, det visslar och viner när taket är uppe.

Audi har aldrig lyckats med sina cabbar. Bilarna är träaktiga, utan charm och köregenskaperna bara halvbra.

Saaben, som är den nyaste av de tre konkurrenterna, är också den som ligger närmast Volvon med fin formgivning och underhållande köregenskaper men priset är för högt och imagevärdet för lågt för att allvarligt hota nya C70 internationellt.

Växer i solen

En del nya bilar gör sig bäst i strålkastarljuset inne på en bilsalong. C70 hör till de bilar som bara blir bättre av att släppas ut i det fria.

Formgivningen är en fullträff och i synnerhet bakpartiet är riktigt lyckat. Det utstrålar kraft och smidighet på en gång. Det är riktigt, riktigt bra.

Den komplicerade takkonstruktionen är också lyckad.

Med det innovativa plåttaket delat i tre sektioner har Volvo kunnat ge bilen bättre proportioner och bättre innerutrymmen.

I alla tidigare plåtcabbar där taket består av två delar tvingas man ”dra ihop” taket med hjälp av extra sluttande och förlängd vindruta och mycket sluttande bakruta. Annars blir taksektionerna för långa och får inte plats i bagagerummet.

Titta på Peugeot 307 och Renault Mégane. Båda har extremt formade vindrutor och framförallt Mégane har trots det en baklucka som liknar ett hangarfartyg. Med sitt tredelade tak har C70 betydligt mer harmoniska former, både med taket uppfällt ochmed taket nere.

Utrymmena inne i kupén är också bättre. För det första slipper man stångas med en onaturligt långt tillbakadragen vindruta när man ska in i bilen och även med taket uppfällt finns det faktiskt plats för två fullvuxna i baksätet.

Problemet, om det nu är något seriöst problem, är väl att taket tar mycket plats i bagaget.

Och att det är ett projekt att stuva in grejer om taket är nerfällt. (Man måste börja med att lyfta ett skydd, sen trycka på en knapp som för upp hela takkakan ett par decimeter. Sen stuva in grejerna och sen göra manövern i omvänd ordning. Det tar inte lång tid men känns ovant.) Med taket uppfällt är bagaget förvånansvärt rymligt.
”En del nya bilar gör sig bäst i strålkastarljuset inne på en bilsalong.

C70 hör till de bilar som bara blir bättre av att släppas ut i det fria.”

Varmt och skönt – i 230 km/tim

När vi kör iväg från hotellet i Dubai har solen just gått upp och det är bara 13 grader varmt. Men jag monterar vindavvisaren bakom ryggen (den kostar 3 950 kr extra), hissar upp sidorutorna och chansar på att jag ska klara mig i kortärmade skjortan.

I god motorvägsfart, runt 230 km/tim, blir det aningen turbulent men med full värme och dessutom värme i stolen är klimatet inne i bilen helt okej.

Stabiliteten rakt fram i full fart är mycket bra. Bilen rör sig knappt i sidled och man behöver inte justera med ratten.

Så tar öknen abrupt slut och bergskedjan på gränsen mot Oman reser sig upp som ett månlandskap. Nu blir vägen kurvig och bär upp och ner genom bergspassen.

C70 imponerar fortfarande med mycket fina köregenskaper. Karossens vridstyvhet gör att bilen har i det närmaste samma egenskaper som vanliga S40 och V50, som cabben ju delar all tung teknik med.

Fjädringskomforten är också i en klass för sig. Fjädringen är fast utan att vara stötig.

Båda testbilarna har den stora T5-motorn på 220 hk. Den ena har automatlåda, den andra manuell, ingen har standardhjulen med däck i dimensionen 215/55 16. Den automatväxlade har däckdimensionen 235/45 17, den manuella ännu sportigare däck, 235/40 18.

Båda är fullt godkända när det gäller komforten, i alla fall på de släta fina vägarna i Förenade Arabemiraten, men personligen väljer jag de smalare däcken med aningen mer komfort och bara marginellt sämre grepp i de krokigaste partierna. Och ännu hellre standarddäcken.

Glidare – inte racer

Som vanligt anser jag att en cabriolet är en glidare, inte en racerbil. Den som tänker ställa upp i STCC eller någon annan bantävling väljer med fördel C30 som trots allt är styvare i karossen och dessutom lättare, i synnerhet bakom bakaxeln.

När vi kommer fram till lunchuppehållet uppe på det dramatiska berget Jebel Hafet strax söder om den uråldriga staden Al Ain har vi trots mina teoretiska glidarambitioner lyckats köra helt slut på bensin. De flesta i den nordiska journalistgruppen har bensin kvar så att det räcker tillbaka de 16 milen till Dubai, bara våra två bilar behöver påfyllning ur reservdunkar för att ta oss ner för berget och till närmaste mack tre mil bort.

Vi har pressat bilarna betydligt hårdare än de flesta köpare någonsin kommer att göra. Och vi har konstaterat att köregenskaperna har marginaler som räcker långt utanför det vanliga och som är betydligt bättre än någon av konkurrenterna.

På macken tankar vi fullt för ett pris som motsvarar 3,30 kronor litern. Dyrt, tycker jag, som under två veckors tid tankat för 1,80 i grannlandet

Saudiarabien. Billigt tycker de flesta av mina nordiska kolleger.

Med taket uppfällt är det tyst och dragfritt som i en vanlig täckt kupémodell med sidorutor utan karmar. Det viner och pyser lite mellan rutorna och gummilisterna, och kanske en aning vid takets infästning i vindruteramen. Men det är inte mycket, knappt någonting jämfört med vanliga sufflett-cabbar och dessutom tystare än i lågpris-plåtcabbarna från Peugeot och Renault.
Att Volvo vågade sig på att bli först med den tredelade takkonstruktionen är oväntat, Volvo brukar avvakta och ta efter beprövade lösningar.

Först med tredelat tak

Att Volvo vågade sig på att bli först med den avancerade tredelade takkonstruktionen (från tyska Webasto) är oväntat, Volvo brukar avvakta och ta efter beprövade lösningar. Att Volvo är först med nya säkerhetsdetaljer är däremot väntat. Den här gången är det de unika sidokrockgardinerna som blåses upp från dörrarnas översi

da som imponerar. De skyddar dels vid en sidokrock men håller sig också uppblåsta så länge att bilen kan rulla runt flera varv innan skyddseffekten försvinner.

En annan innovation, enklare men lika klurig, är att skyddsbågarna bakom baksätet skjuts upp inte bara vid runtslagning utan även vid påkörning bakifrån. Så att eventuell taklast på bilen bakom inte skadar dem i Volvon.

Första intrycket av C70 är bästa tänkbara, över förväntan. Men så kördes också de nära 50 milen i perfekt väder, som en solig svensk högsommardag.

Nu väntar vi bara på de första testbilarna hemma i Sverige. För att prova i snö och minusgrader.

Med taket uppe och självklart med taket nere.

För en cab ska köras nercabbad.

I alla väder.

Volvo C70 T5

Helhet

Robert Collin

ARTIKELN HANDLAR OM