Dött lopp - med en smak av äventyr

Hondas och Nissans nya stadsjeepar: de fungerar även i terrängen

1 av 3 | Foto: PETER GUNNARS
Honda CR-V och Nissan X-trail är båda normalt framhjulsdrivna och egentligen inte alls gjorda för tuff offroad. Men de blir framhjulsdrivna vid behov. Och det behövdes vid vår test på Strängnäs motocrossbana med rejäla stigningar.
MOTOR

Efter de stora stadsjeeparna kommer nu de lite mindre.

Lagom rymliga och sådär lagom dyra.

Och ändå med mycket smak av äventyr över sig.

Äventyr eller inte är långfärdskomfort och utrymmen ett måste. Och en stadsjeep bör fungera även i enklare terräng. Det gör både nya Nissan X-trail och likaledes nya Honda CR-V.

Båda har självbärande karosser, bra eftersom det ger hög vridstyvhet vilket är utmärkt om man kör vid sidan av vägen.

Och det gör vi direkt.

På Strängnäs motocrossbana, tuff miljö med rejäla stigningar att ha respekt för.

Nissan X-trail är normalt framhjulsdriven, men så fort greppet sviker kopplas bakhjulen in automatiskt. Men motor och koppling är i klenaste laget för riktig brant terrängkörning. Framkomligheten är bra men vi sätter ett frågetecken för uthålligheten.

En finess är Nissans ESP-system som hjälper föraren i terrängen. Men ESP är märkligt nog inte standard.

Honda finns inga knappar eller reglage för fyrhjulsdriften som sköter sig helt automatiskt.

Precis som Nissan är Honda framhjulsdriven tills en hastighetsskillnad uppstår mellan axlarna. Då kopplas även bakre axeln in. Honda klättrar lätt uppför de ganska tuffa backarna. Det luktar lite bränd koppling, men även Honda tar sig fram bättre än man tror.

Båda bilarna får klart godkänt i terrängen.

Pigg motor

Men på vanliga vägar då?

Där går Honda mjukt och komfortabelt som en personbil medan Nissan slår något hårdare i skarvar och hål.

Honda är sportigare. Till körglädjen bidrar en exakt växellåda och pigg motor. Nissan X-trail upplever vi mer som en typisk stadsjeep. Karossen rör sig mer och X-trail känns tyngre trots att tjänstevikten faktiskt är 61 kilo lägre.

Styrningen i Nissan ger ett oregelbundet motstånd och en något diffus känsla. Växellådan är lite väl lättgående men har relativt god precision.

Den trötta 2-litersmotorn i Nissan X-trail passar däremot inte alls. Dålig bottenstyrka gör ingen glad, varken i skogen eller på vanliga vägar.

Nissan erbjuder bäst stolar och sittställning både fram och bak.

Instrumenthuset som dumt nog sitter i mitten av panelen har givit plats åt ett handskfack framför föraren och den udda kombinationen känns inte tokig i en stadsjeep. Lite äventyr och nytänkande, kanske. Tyvärr försvann nytänkandet neråt mittkonsolen som ger ett gammalmodigt intryck.

Stadigt grepp

Honda CR-V känns mer som en personbil invändigt. I mittkonsolen finns plats för navigatorskärm vilket Honda är ensam om.

Honda har rejäla stolar som håller passagerarna i ett stadigt grepp. Baksätet har ställbar ryggstödslutning och dessutom skjutbar dyna för att kunna prioritera bagageutrymmet.

Med fem sittplatser intakta har Honda störst bagageutrymme, men lastyta blir ojämn när baksätet har fällts. Nissan kontrar med att erbjuda ett helt slätt och större lastutrymme än Honda när baksätet är fällt.

Valet mellan de två är inte lätt.

Både bagageutrymmet och kupén är större i Honda, framkomligheten utan tvivel bättre. Men det bullrar lite mer och fjädringskomforten är något sämre. Nissan har nackdelen av svag motor och högt pris.

Och när det gäller säkerheten kan vi faktiskt inte kora någon vinnare. Nissan X-trail är inte krocktestad, men har krockkuddar och är sannolikt lika säker som sina personbilssyskon. Honda CR-V fick fyra stjärnor i EuroNcaps krocktest.

Mikael Johnsson ([email protected])