Begagnad XC90 mot ny Santa Fe

Vilken bil är bästa köpet?

1 av 5
MOTOR

Kraven på en modern familjebil är inte nådiga.

Bilen ska vara rymlig, helst ha sju sittplatser och kunna dra häst- och båtsläp.

Rolig att köra och trevlig att se på bör den också vara.

Hög säkerhet är ett måste.

Allt detta till ett rimligt pris och med låg bränsleförbrukning.

Finns det bilar som klarar kraven?

Ja, bästsäljarna Volvo XC90 och Hyundai Santa Fe är två fina exempel.

Och det är diesel som gäller, annars går kravet på låg förbrukning åt pipsvängen. Jättevolvon lirar i elitserien medan koreanen dominerar i allsvenskan. Prisskillnaden är för stor.

Båda kostar under 300 000

Istället letar vi upp en begagnad Volvo XC90 D5.

Tre år och 6 000 mil har fått priset att sjunka till 270 000 kronor. Nästan exakt vad en splitter ny Santa Fe 2,2 CRDi kostar.

Vi utrustar vår Hyundai med komfortpaketet, sju stolar och metalliclack. Men priset stannar ändå under 300 000 kronor.

Vår beg-Volvo har businesspaket, automatlåda och en uppsättning vinterdäck i bra skick. Årsmodellen är 2003, men rådet är att leta efter en nyare bil, från 2004 och framåt. Anledningen är att XC90 led av många barnsjukdomar. Kunder till första årgången har genomlidit en hel del bekymmer och sålunda även verkstadsbesök.

De flesta problem ska vara åtgärdade efter tre år. Dock verkar en del fel vara svåra att få bukt med. Framförallt gäller det missljud och elektronikkrångel.

Färddatorn lever ett eget liv på vissa bilar. Fel som anges i displayen är inga riktiga fel.

I kyla, men även i normala temperaturer, förekommer att bilstereon krånglar.

XC90 är ingen felfri bil. Men driftsäkerheten har förbättrats markant år för år.

Främsta förtjänsten med en stor stadsjeep är utmärkt komfort.

Mjuk fjädring, lång fjädringsväg och hög vikt gör dock bilarna rätt sävliga att köra.

Santa Fe väger 2 070 kilo mot Volvons 2 119 kilo. Två ton är mycket, men faktiskt är svensken och koreanen lättare än de flesta stora stadsjeepar.

Ofokuserad på vägen

Hyundais flugvikt till trots är den inte särskilt fokuserad på vägen. Återkopplingen till föraren är helt enkelt för vag.

Bilen styr dit man vill, men den hasar på framhjulen.

Volvon är inte heller pigg på aktiv körning. Här är det maximal komfort som gäller. Vinteregenskaperna är dock mycket bra med ett väl fungerande fyrhjulsdriftsystem och antisladd. Även XC90 strävar rakt fram i kurvorna, för trygg känsla.

Om man ska få någorlunda anständig bränsleekonomi gäller dieselmotor. Santa Fe har en fyrcylindrig 2,2-liters diesel. Partikelfilter finns inte än. Det kommer från och med augusti, men samtidigt höjs priset med ungefär 7 000 kronor.

I oktober ändras fordonsskatten. Och Santa Fe 2,2 CRDi får lägre skatt.

Bilar med partikelfilter får rabatt på totalt 6 000 kronor. Således ingen vinst.

Men invänta ändå en bil med filter, andrahandsvärdet blir bättre och bilen mer lättsåld.

Väljer man en begagnad XC90 D5 får man skatten reducerad med ungefär 10 procent i oktober.

Hyundaimotorn är aningen klenare än Volvodieseln. Prestanda är dock likvärdiga eftersom XC90 är tyngre. Men den mindre motorn i Santa Fe känns ändå betydligt tröttare. Välj inte automatlåda, den växlar ner alltför ofta och det blir irriterande i längden.

D5-motorn har också mjukare gång och motorljud än koreanens rova.

Värt att nämna är att dagens XC90 D5 är uppgraderad. Från sommaren 2005 har man 185 hästar att tillgå. En klart välkommen förändring på en så tung bil.

Rymligast av alla

Hyundai Santa Fe har vuxit rejält.

Så för priset av en mindre stadsjeep får man en klart fullvuxen. Den nya Fen är faktiskt rymligare än alla de stora stadsjeeparna.

Utrymmet för knän och fötter är slösande stort. Bak är det snudd på lika rymligt. Och takhöjden är godkänd.

En oerhört uppskattad egenskap är det lutningsbara baksätet. Inta sovposition och långfärdskomforten blir suverän i Santans baksäte.

Volvo XC90 är rymlig fram. Men baksätet är långt ifrån rymligt. Framförallt är det knäutrymmet som är uselt.

I Santa Fe är tredje sätesraden mest att betrakta som nödsäte bäst lämpade för barn. Inte heller i XC90 sitter en vuxen bekvämt, men det går att åka kortare sträckor.

Bagageutrymmesronden vinner Volvon.

Hyundai har brett lastgolv och bra volym med fem säten. Med med sju säten uppfällda får bara 91 liter bagage plats. Inte ens en vanlig träningsbag går in bakom tredje stolsraden.

Volvo har mycket långt lastgolv, även med fem personer ombord. Flexibiliteten är också mycket god. Alla sätena kan skjutas i längsled och fällas individuellt. Dessutom kan man fälla främre passagerarstolen och skapa ett extremt långt lastutrymme.

Sväljer guppen med bravur

Volvo XC90 är mycket trevlig att färdas i. Förutom då längst bak.

Bilen rullar mjukt över stora ojämnheter. Men lika bra som Santa Fe känns den inte. Koreanen sväljer små ojämnheter och fartgupp med bravur. Volvon känns lite styltigare.

Sittkomforten i Santa Fe är helt ok. Sätena längst bak är dock i hårdaste laget. Och när det gäller framstolarna är det få bilar som slår XC90 på fingrarna. Sittdynan i Santans framsäten är i kortaste laget. Och körställningen är också klart bättre i Volvon.

Bullernivån är en viktig del av komforten. Och här kammar Santa Fe hem segern. Nästan Mercedesklass för koreanen. XC90 är precis tvärt om, en av de bullrigare i klassen. Lite överraskande.

Billiga att äga

Både Santa Fe och XC90 är billigare att äga än konkurrenterna i stora stadsjeepsklassen.

Försäkringarna är klart billigast.

Att serva Santa Fe är dyrt, men allt annat är billigt. Bränsleekonomin är lite bättre, med den mindre och klenare motorn.

Hyundai har en tradition att erbjuda god nivå på standardutrustningen. Men för att hänga med i XC90-klass måste man köpa till en hel del. Comfort 7 heter ett paket som innebär att man får en rejäl uppgradering med klimatanläggning, farthållare, sju säten och mycket annat.

Volvon har relativt billig extrautrustning. Läderklädsel kostar till exempel 10 000 kronor. Och i en begagnad bil ska man få mycket godis utan att betala så värst mycket extra. Första ägaren tar nästan hela extrakostnaden.

Ett undantag är dock tillägget sju säten. Prispåslaget är cirka 15 000 kronor för de flesta stora stadsjeepar, men efter fyra år får man igen runt 10 000 av investeringen.

Läs också:

Martin Ström, text & foto (-)