Van Morrison och snarket

Timbuktu river Pampasscenen just nu.
I övrigt: folk hade efterfest på vårt rum i natt. Till klockan 8, enligt Ronnie Youngblood Sandahl.
Enligt utsago snarkade jag som en galning. Frida Fager och Markus Larsson försökte vända på mig. De vände på mig. Men jag snarkade ändå. Jag var trött. Det blev en hel del öl efter den magiska Magic Numbers-upplevelsen i går.
I dag har jag ägnat tiden i sängen åt att läsa högt för Håkan Steen ur Uncuts extremt långa intervju med Van Morrison. Van Morrison är allt, allt, allt, allt, allt världen behöver. Ingen annan musik spelar någon roll. Egentligen. Hard nose the highway. Caledonian soul. CALEDONIAN SOUL!
Nu skulle det sitta fint med bearnaisesås.
Får väl bli en langos.
Fredrik

hits