”Det var självklart att bygga ett ekohus”

1 av 3
Glasverandan är en av Karolinas favoriter. ”Här är så ljust och man får in mycket av naturen. Och så har man bra uppsikt över barnen.”
NYHETER

Det doftar svagt av linoljefärg, bullar och kaffe när vi kliver in i familjen Bures lantkök.

Det känns som ett kliva in i ett kök från Astrid Lindgrens böcker.

– Det finns inte plast någonstans i ­huset, säger Karolina Bure.

Färgerna är milda och mjuka; gult i köket och gråblått i vardagsrummet. Allt är linoljefärg eller limfärg som de blandat själva.

Köksinredningen är byggd på plats, som man gjorde förr i tiden: lådor, skåpdörrar, bänkskivor, allt. På golvet i hela huset ligger kilsågade furubrädor, kärnvirke från Gotland. Väggarna i vardagsrummet är klädda av lerklining och golvisoleringen består av lecakulor och cellulosa-fibrer.

Naturmaterial och återvunnet

För några moderna material är det inte fråga om här. Allt i huset är naturmaterial, ofta återvunnet från byggreturer, inköpt på Blocket eller nytillverkat på gammalt sätt.

–?Det är ju självklart med eko. Det känns rätt, huset lever och andas. Det skadar inte någonting och så är det billigt. Vi hämtade boss från åkern när vi gjorde lerkliningen.

För de har byggt allt på gården själva, från köket till barnrummet, gäststugorna och uthusen.

–?Jag hjälper till och målar lite, men det är Andreas som snickrar och bygger.

Badkar mitt på golvet

Låter det som en gammaldags, lantlig dröm? Vänta tills du kommer upp till badrummet på övervåningen. Mitt på golvet står ett stort, badkar som de haft med sig från Gotland där de bodde tidiga re. Golvet är täckt av små, svagt kupiga, vackert glaserade klinkers. Men de är inte köpta – de är handgjorda.

–?Andreas fick för sig att man skulle göra dem själv, så han köpte lera som vi sedan kavlade och skar ut klinkersbitarna ur, säger Karolina.

Hon skrattar, förstår att det inte är så vanligt att man tillverkar sin egen klinkers.

Letade 1700-tals torp

Lillgård, som gården heter enligt ett gammalt brev från 1823 som de hittade i trossbotten, köpte de för tio år sedan. De letade efter ett 1700-talstorp som ingen hade renoverat sönder. Och en grå januaridag hittade de ett gammalt, förfallet hus långt ute på landet utanför Nyköping.

–?Det var hemskt. Jag såg bara allt arbete framför mig och nästan grät, säger mamma Elisabeth Claesson, som också är hemma när vi hälsar på.

Men Andreas och Karolina sa att det här blir bra.

Från början hade Andreas aldrig jobbat med händerna, utan jobbade i en livsmedelsbutik. Men när han och Karolina några år tidigare flyttade till ett gammalt hus i Visby började han renovera – och upptäckte han att han var duktig med händerna.

Väldigt duktig.

”Kapell? Är du galen?”

När boningshuset var klart i Lillgård, blev det gäststuga, växthus, tvätthus – och ett kapell.

–?När Andreas ringde hem och sa att vi skulle bygga ett kapell, sa jag ’Kapell? Är du galen?’ Men han svarade bara: ’Vi har blivit med fönster.’

Andreas hade hittat ett par gamla fönster från en missionskyrka i en lada på Svartsö utanför Stockholm. Nu står kapellet på tomten, högt och ljust med de vackra missionsfönsterna åt var sitt håll. De sitter där och njuter av ett glas vin tillsammans – när de har tid. Men mest är det andra som använder av deras byggnader.

Andreas driver en byggnadsvårdsfirma och Karolina arrangerar dagkonferenser tillsammans med sin mamma hemma på gården.

– Det var inget vi planerat eller tänkt ut, det har bara vuxit fram.

För från början var huset ett försök att komma bort från ekorrhju let och slippa vardagsstressen.

– Vi hade en längtan ut på landet, att vara självförsörjande med djur och inte jobba så mycket. Leva lite som man gjorde förr – men utan allt slit, säger Karolina.

Två barn sedan flytten

Men riktigt så har det inte blivit. Sedan de flyttat in har de fått två barn, Hampus, 7, och Fabian, snart 3. Visst har de sluppit morgonstressen, med jäktade dagislämningar och tvingande arbeten – men inte slitet.

–?Det är sällan någon av dem sitter ned, berättar mamma Elisabeth.

Och även Karolina erkänner att det ibland skulle vara skönt med en splitter ny lägenhet.

–?Vi förstod nog inte riktigt hur besvärligt och opraktiskt vi gjort det för oss. Men när man kommer hem efter att ha varit borta, då känner vi hur rätt det är. Vi älskar ju den här platsen och det som vi tillsammans har skapat.

Gör mer saker tillsammans

Hinner ni någonsin njuta av det?

– Jo, det händer att vi tar ett glas vin i växthuset, säger Karolina efter en stunds tvekan. Och mer nu än tidigare.

I somras gick Karolinas pappa hastigt bort och det tvingade hela familjen att börja om på nytt.

– Vi stannar upp och gör mer saker tillsammans än vi gjorde tidigare. Och det gör inte längre någonting om det finns lite ogräs i rabatterna, säger Karolina.

Fotnot: Vill du läsa mer om Bures gård? Gå in på www.buresbyggnadsvard.se

Bures bästa ekotips

Naturmaterial, det är a och o. I stället för glasfiberisolering använder familjen Bure cellulosafiber och lecakulor. Fönstren är tätade med lindrev och väggarna är målade med linolje- och limfärg. Huset andas och man belastar inte miljön i onödan.

? Gamla tekniker tar ofta vara på mer av materialet, som exempelvis de kilsågade golvplanken. I stället för att göra plankorna jämntjocka fick de följa trädstammens form.

Återvinning. Gamla material som används på nytt gör att huset blir mer levande. Dessutom är det – oftast – billigare.

Fler som byggt eget hus:

ARTIKELN HANDLAR OM