”I mitt kök ska vi trivas”

NYHETER
Bo Svernström, reporter.

I mitt nästa liv ska jag bli köksdesigner. Köksdesigner?

Jo, för jag älskar kök. Värmen från spisen, dofterna, en skärbräda med färska grönsaker, ljudet från en gryta som puttrar – allt är själva sinnebilden för trygghet och värme.

Och just därför blir jag så arg när jag ser många moderna kök.

Ta bara en sådan sak som fristående ugnar. I ett restaurangkök besparar de ryggen hos kockarna. Jättebra. Men hemma? Nej.

För handen på hjärtat: Hur många gånger om dagen öppnar du ugnsluckan. I veckan?

Nej, just det.

Men den dag du öppnar ugnsluckan för att till exempel grilla en kyckling, då kommer du ofelbart upptäcka att spisfläkten, som borda ta hand om oset, sitter flera meter därifrån och inte gör någon nytta alls.

Visst finns det bra moderniteter. De utdragbara skafferihyllorna till exempel, de borde ha funnits sedan 50-talet. Minst. Så att man sluppit alla överraskningar längst in i skafferiet: övergivna mjölpåsar, gamla julnötter, ja, du vet …

Man har nytta av dem. Det har man inte av den tanklösa design som bara är till för att vara snygg.

Som spishällar infällda i en ädelträskiva. Jättesnyggt i affären. Men jag vet inte riktigt vad de lagar för mat, de som ritar kök, uppenbarligen inte den mat jag lagar, för den sprätter, kokar över och smutsar ned. Och det är inget som trä gillar, hur ädelt det än är.

Eller de helvita, supertrendiga köken där man inte ser vad som är diskmaskin, kylskåp eller besticklådor – allt är bara vitt. Som en sjukhussal där den stackars fisken ska opereras i stället för att fileas, paneras och puttra med citron, dill och en gnutta gräddmjölk …

För det är det som ett kök ska vara till för: Man lagar mat i det, man kanske smutsar ned lite grann, men framför allt umgås man och trivs i det. Det är ett sådant kök jag vill designa i mitt nästa liv.