Claes Erikssons hyllning till Victoria & Daniel – ord för ord:

NÖJE
Komikern Claes Eriksson till vänster.

Jag hoppas att ni inte blev allt för upprymda av den här festliga underhållningen.

Ni får inte glömma bort att vi är i Sverige.

Här möter vi inte livet i första hand med entusiasm – utan organisation.

Det kan man se på en av de festligaste dagar vi har: nationaldagen.

Då skulle glädjen stå högt i tak, tycker man. Men då möter organisationerna upp. På gator och torg, öppna platser, överallt.

På Skansen i Stockholm tågar man fram till konungen med fanor och presenter.

Hembygdsföreningarna, scouterna, hemvärnet, ABF, SMHI, och alla bokstavskombinationer.

Man kan se det här på andra tecken också: tv-utbudet till exempel.

Alla roliga tv-serier är importer från utlandet.

Det enda svenska tv-programmet i Sverige just nu byggt på en svensk originalidé är Plus.

Var sak på sin plats är ju inte ett brasilianskt ordspråk direkt.

Man kan se det här på andra tecken också.

Dansen till exempel – den svenska folkdansen.

Om man jämför den med brasiliansk karnevalsamba inser man att Sverige är Brasiliens motsats rent rytmiskt.

Därför ska vi inte fara iväg och bli allt för upprymda i våra hyllningar till brudparet nu.

Jag vill mana till besinning. Vi får inte bli Ebba von Sydowar allihop.

Därför tänkte jag nu hylla brudparet på ett mer måttfullt, svenskt och normalt sätt.

Jag tänkte göra det genom att släppa en ballong.

Jag kunde naturligtvis ha släppt flera ballonger. Men så roligt ska vi inte ha det.

Vi får inte glömma bort att Sverige är måttlighetens förlovade land.

Det är här och endast här som vi har kommit fram till att lagom är bäst.

I alla andra länder vet man att bäst naturligtvis är bäst.

Men i Sverige är lagom bäst.

Därför nöjer jag mig med att släppa en ballong så att ni inte blir allt för överväldigade.

Jag ställer mig här så att alla ser.

Jag säger till Daniel: sjung till Victoria, sjung.

Ta mig till hovet och gör mig till kung.

(släpper ballongen)