ÅSIKT

Sök inte svar i porren – utan i dina känslor

Debattören: Bristen på ömhet och kärlek i tidig ålder skadar vårt samhälles syn på sex

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Thinkstock/Max Brouwers
Vi måste ge barnen verktyg för en sund sexualitet så att de inte måste söka svar i internets värsta sörja. Uppmuntra dem att lära känna sina egna och andras kroppar med samtycke. Förklara att porren inte är ett facit för hur sex ska se ut, skriver debattören.
DEBATT

Hur porr påverkar barn har börjat diskuteras mer. Det gläder mig, det är ett ämne där vi länge behövt lyfta på locket. Det är bara korkat att inte tro att det påverkar en tolvåring som ser kvinnor utsättas för tortyrliknande sex, konstaterar Maria Sveland i Dagens Etc.

Jag håller med. Bilder vi ser påverkar oss, särskilt när det gäller barn. Mångas första relation till sex är porr. Som ju egentligen är teater. Det finns forskning som visar att mycket pornografikonsumtion kan öka den statistiska sannolikheten för sexköp, eller trivialisera aggression. Fler och fler unga vittnar om en känsla av beroende till porren.

Men det finns ett perspektiv vi ofta glömmer i porrdebatten. Att mainstreamporren också är ett symptom på något djupare. I vår kultur. I oss.

Det är inte porren som introducerar oss för våld kopplat till sexualitet. Det känslomässiga och sexuella våldet finns redan i våra liv.

Våra liv börjar med att myndigheterna säger att barn ska sova själva, gärna i en spjälsäng. Ett spädbarn i västvärlden får bara en bråkdel så mycket närhet som under alla andra tider vi levt på jorden. Förr blev vi konstant burna och sov nära föräldern.

Livet fortsätter. De flesta ettåringar börjar förskola. En plats som skulle kunna vara bra, men idag är totalt underbemannad. En vuxen ska försöka tillgodose behoven hos fem sex – ibland fler – barn, som knappt kan gå eller prata. Skolan börjar med för stora klasser och överbefolkat fritids.

De flesta barn ägnar majoriteten av sin vakna tid på institutioner där det inte finns tillräckligt med vuxna för att hjälpa dem hantera och diskutera starka känslor.

Och även om det finns en vuxen på plats, är de – på grund av sin egen uppväxt i vårt distanserade samhälle – inte alltid kompetenta att tala om jobbiga ämnen. Som sexualitet.

Så sitter en tolvåring där, framför skärmen. Ser en kvinna skrika, och det är oklart om hon lider eller njuter. För vuxna som kan ta egna beslut behöver det inte vara något fel på att blanda ihop våld och sex. Men för barn kan det vara förvirrande.

Här har vi ett barn depraverat på närhet och empatisk stöttning. Ett barn som fått lära sig att det inte är okej att vara sårbar och be om närhet, utan som ska vara stark och ”självständig” från dag ett. Så mycket i barnets liv som har med känslor och intimitet att göra kan sammanfatta i ett ord: brist.

Det finns många av oss som har blivit besvikna när vi sökt ömhet. Den extremt lättillgängliga porren kan agera ångestlindring. En kick. Hjärnans belöningssystem sätts igång. För att citera en (manlig) vän: ”det blir som att dricka saltvatten när man är törstig”.

Mainstreamporren är – precis som så mycket annat i vårt samhälle – en kommersiell produkt. Den framställer det vi efterfrågar. Och istället för att jaga upp oss över kvinnohat, våld och bristande empati i porren kanske det är dags att fråga oss vad vi försöker bearbeta när vi söker oss till våldsamhet, kopplat till intimitet och sexualitet.

Hur mainstreamporren ser ut – exploaterad och dominerad av kapitalistiska krafter, dominerad av den manliga blicken – är ett symptom på att något i vår värld är skadat. På att vi är skadade.

Kärlek är villkorad. Närhet är frånvarande eller översexualiserad. Så ser samhället ut. Det finns pengar att tjäna, på vår oförmåga till sunda relationer.

Vi löser inte de problemen genom att förbjuda pornografi. Det är dessutom praktiskt omöjligt. Något viktigare är att försöka reparera vår syn på intimitet – och maskulinitet. Att det är okej att vara sårbar med andra människor. Att inte bara prata utan faktiskt känna känslor.

Vi måste ge barn den närhet de behöver. Möta deras starka känslor. Prata med dem om sex och relationer, redan tidigt – och på deras villkor. Vi måste ge dem verktyg för en sund sexualitet så att de inte måste söka svar i internets värsta sörja. Uppmuntra dem att lära känna sina egna och andras kroppar med samtycke. Förklara att porren inte är ett facit för hur sex ska se ut.

Men viktigast: förändringen börjar med oss vuxna. Genom att läka oss själva och vårt förhållande till närhet och kärlek så kan vi hjälpa till att läka varandra.

Ida Therén, kulturjournalist

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM

Sexualitet

Samhälle

Kärlek

Relationer

Pornografi