Debatt

Nej, IS-svenskarna är inte några offer

Debattören: Både männen och kvinnorna visste vad de anslöt sig till – och måste dömas

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Foto: SVT, Julia Peirone
Det går inte att säga att man inte visste vad man gav sig in på när man anslöt till IS, skriver Cyril Hellman.

DEBATT. De pågår en debatt om de återvändande IS-svenskarna. Cirka 150 finns redan här hemma i Sverige och 100 till befaras komma tillbaka.

SVT har besökt ett av flyktinglägren. Mannen som SVT intervjuar som vill komma hem hatar fortfarande de otrogna som de kallar ”kafir” så mycket att han vägrar ta SVT:s reportrar i hand.

En annan IS-svensk säger att han bara varit ambulansförare. Låt mig upplysa om en sak, alla som kommit tillbaka säger att de varit just ambulansförare, bilmekaniker eller kockar.

Mannen i SVT:s reportage säger att han inte står för allt IS gjorde. IS var hierarkiskt uppbyggt och man var hårt underställda sina befäl. Det mesta talar för att han varit med och utfört deras vidrigheter; hugga huvudet av barn, skära halsen av journalister, systematiskt våldta kvinnor och hålla sig med sexslavar.

Varför ska han gå fri på våra gator? Och ska vi till råga på allt betala hans hemresa?

Våren 2015 filmade jag i Syrien och Irak västerländska volontärer som stred för kurdiska YPG mot IS. De resulterade i boken ”Rapport från fronten mot IS” och delar från strider jag filmade finns i italienska dokumentärfilmen ”Our war” som året därpå visades på bland annat Cannes festivalen.

Jag deltog flera gånger i strid och såg på nära håll den förödelse IS skapat. Träffade våldtagna sexslavar (yezidier och kurder), fäder som fått sina döttrar och fruar bortrövade, män som fått händer och fötter avhuggna, barn som fått se sina mammor våldtas.

Att jag ens vågade åka dit berodde på att jag var med vinnarna, kurderna pushade hela tiden tillbaka IS och de hade Nato-koalitionen med sig.

I den ingick bland annat Danmark, dessvärre inte Sverige. Det var exempelvis danskt och franskt flygvapen som räddade livet på mig under en eldstrid då vi var hundra meter från IS. 

Om Sverige inte visat sådan flathet utan varit med i koalitionen hade det varit lättare att som i Danmark döma IS-återvändare för landsförräderi eftersom de då krigat mot Sverige.  I Danmark och England fråntas också medborgarskap. Men med mig och min filmkamera var flera frivilliga svenskar så det var alltså inte bara kurder, yezidier, irakiska och syriska shia och kristna IS stred mot, även svenskar.

Sverige kommer av de euroepiska länderna på fjärde plats i fråga om flest i IS-volontärer, näst mest efter Belgien i förhållande till folkmängd. De flesta är från Göteborg, Örebro och Stockholm.

President Donald Trump har helt rätt i att de 800 terrorister som USA, Irak och kurderna  tillfångatagit ska ställas inför rätta i Europa. Därtill finns 600 kvinnor och 1 200 barn i fångläger.

I den mån kvinnorna inte hamnat hos IS genom trafficking (vilket skett i några fall) utan som de flesta anslutit frivilligt bör de dömas för samröre med terrororganisation för de har hjälpt till med logistisk och som ”moraliskt” stöd och hetsat sina män.

Dessa IS-terrorister är inte kurdernas, irakiernas eller syriernas problem utan Europas. En bidragande orsak till deras omvandlande har varit densamma som formade Hitlers sympatisörer i i Weimarrepubliken: Ekonomisk besvikelse, arbetslöshet och alienation.

Drömmen om den islamiska staten var inte bara ett våldsprojekt utan drömmen om en muslimsk jämlik välfärdsstat.

De svenska IS-terroristerna är ett resultat av våra misslyckanden i utsatta förorter, vår misslyckade integrationspolitik, vår misslyckade skola och förmåga att integrera den våg av invandrare från Mellanöstern vi haft sedan slutet av 70-talet.

Däremot har vi i Sverige fri press och fri skola. Som jag skriver i min bok, det går inte att säga att man inte visste vad man gav sig in på när man anslöt till IS. Det måste funnits någon lärare, vän, släkting som upplyst dom om verkligheten och sanningen. För till skillnad mot nazisterna var inte IS några som försökte dölja sina grymheter tvärtom sände de gång på gång ut klipp på sina skövlingar och avrättningar.

Ska de då tillåtas komma tillbaka och gå fria på våra gator, ta emot vår vård, bostäder och vårt välfärdssystem? I kriget mot Afghanistan och Irak satte amerikansk säkerhetstjänst de som de såg som farligast på Guantanamo i Kuba. Det skrevs snyftreportage och böcker och gjordes film om svenske Guantanamo-fången Mehdi-Muhammed Ghezali.

Några år efter han släppts greps han med en strypsnara i Pakistan misstänkt för samröre med Al-Qaida.

Med honom var vännen Munir Awad som året därpå greps för en planerad massaker mot Jyllands-Posten. 2012 utpekades Ghezali av israelisks och bulgariska medier för att ligga bakom bombning av israeler i Burgas.

Så här kan tillvaron fortsätta att se ut för en svensk IS-återvändare. Vi vet inte hur många celler som återvändare redan bildat och finns i Sverige och Europa. Frågan är inte om ett nytt terrordåd som det på Drottninggatan sker utan när.

Det är Europas sak att precis som efter andra världskriget i Nurnberg och efter Balkan i Haag åtala, döma och straffa IS-terroristerna. Belgien efterlyser en gemensam hållning inom EU gentemot återvändare.

Det bästa vore en tribunal, som de tolv Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget, där samröre med IS räcker för dom. Sedan samla de dömda på en och samma plats som i Guantanamo eller Spandaufängelset.

Efter andra världskriget fick norska och franska kvinnor sina huvuden rakade på gator och torg. De hade varit naiva, lata och opportunistiska som låtit sig uppvaktats av nazister.

De svek sina hemländer i det avseendet att de lät sig bli kuttersmycken åt ockupationsmakt men de var inga brottslingar och fick ändå betala ett högt pris i och med offentlig skam och i de fall de hade barn som blev bortskickade till bland annat Sverige.

Kvinnorna från Sverige visste precis vad de gjorde när de tog sig den mödosamma resan ända till Syrien för att ansluta till terrorsekten och gifta sig med och stötta deras soldater. Det var betydligt mer utstuderade och ideologiskt förankrade än kvinnorna under andra världskriget som blev uppvaktade på hemmaplan.

Det har talats om IS-återvändarnas barn. I Göteborg och Örebro går sociala myndigheter in och utreder familjerna men inte i Stockholm. Barnen är självfallet oskyldiga men har tvingats utstå hemskheter och i vissa fall utföra dom som klippet när ett barn skär halsen av en fånge.

Barnen behöver psykologisk hjälp och komma bort från sina föräldrar. I annat fall är risken stor att de utvecklas som sina föräldrar och blir en fara för samhället. Deras identitet riskerar att kopplas till IS och det i samband med fundamentalistisk muslimsk uppfostran är en fara för samhället om tjugo år.


Cyril Hellman, författare, filmare och journalist. Författare till boken ”Rapport från fronten mot IS”


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM