ÅSIKT

Att migrera hit är ingen mänsklig rättighet

SD: Det är märkligt tyst om FN:s migrationsavtal

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
Det finns sedan tidigare bedömningar att flertalet miljoner afrikaner i framtiden kommer att söka sig illegalt till Europa. De flesta är inte flyktingar, utan migranter. Utan tvekan är GCM första steget mot att göra migration till en mänsklig rättighet, skriver Kristina Winberg (SD).
DEBATT

DEBATT. FN:s dokument ”Global Compact for Safe, Orderly and Regular Migration” (GCM) är tänkt att undertecknas i Marocko, den 11 december i år. GCM väntas bli det första mellanstatliga dokument som tagits fram av FN för att täcka alla aspekter av migration.

GCM avser alltså inte flyktingar men väl alla migranter; legala som illegala. Den underliggande idén, som genomsyrar hela dokumentet, är att migration är något närmast naturgivet, ostoppbart, som därmed bör främjas, understödjas och skyddas. Utan tvekan är det första steget mot att göra migration till en mänsklig rättighet.

GMC tar överhuvudtaget inte upp några nackdelar med migration, som höga kostnader eller kulturkrockar

Med tanke på innehållet i GCM har det varit märkligt tyst i den offentliga debatten. För att lyfta fram endast några av de övergripande 23 målsättningarna som nu bland annat Sverige tänker förbinda sig till, kan dessa nämnas:

  • Tillse att alla migranter, legala som illegala, får tillgång till grundläggande service som bostad, tolkstöd och sjukvård. Stärka migranters tillgång till service, samt lagstifta så serviceutbudet inte diskriminerar mot migranter. Ofrånkomligen skulle detta belasta välfärdssystemen och innebära en kostnad, som vi starkt ifrågasätter att svenska skattebetalare vill stå för.

  • Främja ömsesidig respekt för kulturer, traditioner och vanor. Detta utan att exempelvis ta upp eller ta avstånd från förekommande fenomen som kvinnlig omskärelse och hederskultur. GMC tar överhuvudtaget inte upp några nackdelar med migration, som höga kostnader eller kulturkrockar.

  • Eliminera inte bara diskriminering och rasism, utan även intolerans mot migranter, genom att stödja vissa media och påverka samt utbilda yrkesgrupper inom media. Vidare ska inte offentligt stöd utgå till media som systematiskt stödjer intolerans eller diskriminering mot migranter. Vilka media skulle våga ifrågasätta den officiella bilden att migration ska främjas,
    utan att riskera att framstå som intolerant och få presstödet indraget? Möjligen kan detta redan nu förklara tystnaden i media kring GMC?

Vi som är dumdristiga nog att tala om detta får finna oss i att kallas för rasister, främlingsfientliga och populister

Sverige har deltagit aktivt i arbetet med att ta fram GMC. Å andra sidan har länder som Ungern, Polen, Australien, Bulgarien, Estland, Israel, Tjeckien och Österrike med hänvisning till nationell suveränitet förklarat att de inte avser fullfölja sitt deltagande. USA har inte ens deltagit i förhandlingarna. Omvänt kan noteras att Saudiarabien, Syrien och Eritrea lär skriva under.

Även om GMC inte formellt är ett juridiskt bindande avtal, åtar sig de undertecknande staterna omfattande moraliska förpliktelser. Allt tyder emellertid på att dokumentets innehåll går emot att bli internationell rätt.
Det finns sedan tidigare bedömningar att flertalet miljoner afrikaner i framtiden kommer att söka sig illegalt till Europa. De flesta är inte flyktingar, utan migranter.

Vilken verklighet lever vi i? Total självförnekelse eller bara partiell? Hur ska framtida generationer se på vår samtid om vi inte ens vågar tala om dessa frågor? Vem ska betala? Vi som är dumdristiga nog att tala om detta får finna oss i att kallas för rasister, främlingsfientliga och populister.

FN vill att irreguljär (illegal) migration ska förebyggas, dvs inte stoppas. Men när den väl är ett faktum, när personer utan uppehållsrätt illegalt tagit sig in i ett land, då ska intresset att stödja en sådan migrant i princip gå före det konkurrerande intresset – nämligen att detta land tar hand om sina egna sjuka, fattiga och gamla; sitt eget rättsväsen och sin egen skola. Detta är den bistra realiteten; den vi knappast längre får tala om.

Det finns redan möjlighet att ansöka om och få arbetstillstånd. Det kräver visserligen ett
erbjudande om ett riktigt jobb först, men det kanske ändå är rimligt?


Vi som inte är tysta, hur högt och hur länge måste vi ropa?


Kristina Winberg (SD), Europaparlamentariker


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här

Så här skriver du en debattartikel 00:34