ÅSIKT

En röd tradition att missgynna kvinnor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Anita Lignell Du Rietz och Maria Rankka om hur Sahlins nej till rut följer en S-formad linje av antifeministisk jobbpolitik

Foto: Ohly, Sahlin och Wetterstrand – det mest kristna valet?

Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets besked om att avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster år 2011 om de vinner valet i höst följer en tradition av att missgynna kvinnors företagande och arbete. Under de senaste hundra åren har ett antal hinder för kvinnor skapats av den socialdemokratiskt dominerade staten och av fackföreningsrörelsen. Det handlar inte om diffusa strukturer eller någon könsmaktsordning. Det handlar om att den politik som bedrivits med socialistiska förtecken fått konsekvenser för kvinnors möjligheter att starta och driva företag, men också i vissa fall att överhuvudtaget yrkesarbeta och konkurrera med män om jobb och löner. Ser vi inte det, kommer vi heller aldrig att kunna lösa de problem som återstår. Detta trots att vi i dag är ett av världens mest jämställda länder.

Det finns en etablerad bild av att arbetarrörelsen bidrog till kvinnors frigörelse genom utbyggnaden av den offentliga sektorn, men tänk om vi inte alls har staten att tacka för jämställdheten som råder i Sverige? Ett alternativt sätt att se på expansionen av offentlig sektor är att kvinnor tvingades in på en låglönearbetsmarknad där en enda arbetsgivare dominerade och betedde sig som monopolister gör mest. Detta har varit direkt negativt för många kvinnors arbetsvillkor och medfört låga löner och försämrade karriärmöjligheter.

Under 1900-talet försökte fackliga organisationer länge hålla kvinnorna borta från arbetsmarknaden för att på så sätt hålla lönerna uppe. Fram till 60-talet fanns så kallade kvinnolönelistor som innebar att kvinnor fick sämre löner bara för att de var kvinnor. Mellan 1911 och 1962 hade vi ett förbud mot kvinnligt natt- och övertidsarbete som givetvis hämmade många kvinnors arbetsmöjligheter. Hur skulle en kvinnlig bagare kunna konkurrera med en manlig om hon inte fick baka på natten?

Fram till relativt nyligen gick det heller inte att starta privata företag inom branscher som utbildning, omsorg och sjukvård på grund av de offentliga monopolen, något som tveklöst missgynnat kvinnor. Det går i dag tre manliga företagare på varje kvinnlig. Exakt vad detta beror på är svårt att säga, men vad vi vet är att kvinnor vill och kan driva företag i samma utsträckning som män. Mer sannolikt handlar det om att näringsförbud rått i branscher där det historiskt funnits många kvinnor, exempelvis apoteksbranschen.

Vi har noterat att många i debatten är förvånade över att Wetterstrand, Ohly och Sahlin kan acceptera rot-avdrag, som främst skapar arbete för Byggnads medlemmar, men inte rut-avdraget, som sedan det infördes har skapat tusentals nya jobb i företag som domineras av kvinnor. Men det är i själva verket ganska logiskt. De dominerande krafterna inom arbetarrörelsen är inte och har aldrig varit några feminister. Bevisen för detta är många och övertygande.

Så här uttryckte sig fackföreningsmannen Olle Åstrand, Bokbindarnas ordförande, 1952:

”…att föra kvinnopolitiken på så sätt, att man redan som utgångspunkt har den uppfattningen, att den skall föras på männens bekostnad. Även våra manliga medlemmar behöver nämligen i dagens läge en så stor förbättring som möjligt, ty de har redan nu svårt att försörja hustru och barn.”

Det spelar ingen roll hur mycket feminist Mona Sahlin anser sig vara. Hon, Maria Wetterstrand och Lars Ohly slår undan benen för en kvinnodominerad bransch med det ohederliga argumentet att skatteavdraget innebär en subvention och att jobb inte ska subventioneras.

Skatteavdraget innebär lägre skatt än på andra tjänster, men jobben subventioneras faktiskt inte. Om Wetterstrand, Ohly och Sahlin vore konsekventa borde de i så fall också plädera för platt skatt för löntagare samt ha lika stora problem med olika momssatser och en hel massa andra oregelbundenheter i skattesystemet. Allra mest problem borde de givetvis ha med rot-avdraget som innebär en lika stor subvention som rut-avdraget för att använda Wettersrand, Ohly och Sahlins vokabulär. Det är här arbetarrörelsens historiska kvinnofientlighet kommer in. Det finns ingen logik i Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets överenskommelse annat än just den.

Anita Lignell Du Rietz,
nationalekonom och författare till boken Svenskornas företagsamma historia
Maria Rankka,
chef Timbro