ÅSIKT

När ska domstolarna respektera läkarintyg?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Hon kräks upp maten som hon äter. Dag efter dag kastar hon upp. Hon har gått igenom diverse terapier för sin bulimi utan att det hjälpt. Som läkare har jag varit tvungen att kolla henne, så att hon inte får kroppsliga komplikationer av sin ätstörning.

En kväll kände hon sig sugen och gick till ett stort varuhus. Plötsligt blev hon så blixthungrig som man bara kan om man är bulimiker. Kanske hade hon för lågt blodsocker, kanske var det hennes sjukdoms mara som uppenbarade sig för henne. Blixtsnabbt snodde hon åt sig godis för trettio kronor och stoppade i sig det inne i varuhuset.

Vakten tog henne på bar gärning. Polis tillkallades. Ståhejet var i full gång. Rapport skrevs och genom hennes skälvande knappa fyrtio kilo gick ett sorgens stråk. Det var andra gången som detta hade hänt, kort tid efter en ny terapirunda.

Allt tycktes hopplöst. Rättegången närmade sig. Tjejen mådde mer illa än någonsin. Varför hade hon kapitulerat för denna plötsliga ingivelse, frågade hon sig gång på gång. Sedan satt hon där på de anklagades bänk. Liten och tanig men med stark stämma förklarade hon att hon erkände de faktiska omständigheterna, men att hon gick i terapi som hon hoppades skulle hjälpa henne.

Hennes psykiatriker hade skrivit ett klargörande intyg till rättegången att snatteri tillhör sjukdomsbilden, och jag hade försökt förklara det skedda utifrån hennes historia – ett möjligt lågt blodsocker kunde också ha gjort henne paniskt hungrig.

Inget hjälpte. Den tunna flickan blev fälld. Hon fick betala ett ansenligt bötesbelopp. Vakten som var där för att vittna och satt i tingshuset högst någon timme fick en halv dags ersättning från staten för förlorad arbetsinkomst. Och så vill jag ha parkeringspengar, tillade denne rättskaffens karl.

Efteråt, när vi var ute i korridoren kom den sturske åklagaren springande och flåsade att så är lagen skriven men han gillade den inte. Det ulkade till i min bulimibefriade hals.

Varuhuset är att gratulera. Med en omsättning på trettio miljarder och Sveriges rikaste kvinna som ägare, Antonia Ax:son Johnson, har man tack vare ett rådigt ingripande hållit sina förluster nere.

Problemet är stort. Det snattas för 12 miljarder kronor varje år i hela landet.

Svensk Handel vill sätta dit butikstjuvarna på brottsplatsen med dagsböter. Med andra ord: om du är sjuk och snor godis för trettio spänn, så ska du hosta upp några tusen på direkten.

När tänker domstolarna börja respektera våra läkarintyg? Om man är sjuk skall väl samhället döma hänsynsfullt i stället för att stjälpa ned den anklagade i ett värre träsk? Eller ska bulimiker särbehandlas i motsats till sjuka mördare?

Salomon Schulman