Låt Ahad stanna!

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Johansson & Andersson: Svensk asylhantering har havererat – på grund av Migrationsverkets tillämpning av lagen

Ska utvisas. Ahad Alizada (till höger) är mer svensk än något annat – ändå ska han utvisas till Pakistan, ett land han inte har några band till, skriver Magnus Andersson (till vänster) och Tom Johansson.
Ska utvisas. Ahad Alizada (till höger) är mer svensk än något annat – ändå ska han utvisas till Pakistan, ett land han inte har några band till, skriver Magnus Andersson (till vänster) och Tom Johansson.

Onsdagen den 13 februari­ var vi med om en väldigt tung dag. Vi följde med en 21-årig kille, Ahad Alizada, på hans återvändarsamtal inför hans ­utvisning från Sverige.

Ahad bodde i den södra delen av Afghanistan, den del där det fortfarande pågår en väpnad konflikt. Ahads far blev bortförd och med all säkerhet mördad på grund av sina politiska åsikter när Ahad var tio år gammal. Ahad flydde tillsammans med sin mor och sina två yngre syskon till Pakistan. Där fick han utstå trakasserier och förföljelser från polisen eftersom de vistades där olagligt och han var den äldsta manliga medlemmen i familjen.

Snart insåg han att situationen var ohållbar och vid tolv års ålder flydde han ensam till Iran, där han tvingades försörja sig som barnarbetare med att sy väskor och plånböcker 15–16 timmar per dag. Som fjortonåring fortsatte Ahad vidare till Turkiet. Efter en lång färd i en kartong fylld med vattenmeloner lyckades Ahad som sextonåring ta sig från Turkiet till Sverige.

Efter fem år i Sverige, med en folkhögskoleutbildning och flytande svenska, har beskedet kommit från Migrationsverket att Ahad ska utvisas från landet till ensamhet och ovisshet.

Ahads öde visar på den svenska asylhanteringens misslyckande. Dan Eliasson, generaldirektör på Migrationsverket, hävdar i ­Aftonbladet 080205 att hälften av alla asylsökande från Afghanistan får stanna i Sverige. Det är svårt att förstå varför en ung människa vars far har dödats på grund av politiska åsikter och som kommer från den enda del i Afghanistan där det pågår en väpnad konflikt ska ­utvisas.

Under återvändarsamtalet ville­ Migrationsverket att Ahad skulle­ söka resehandlingar för resa till Pakistan. Ahads utvisningsbeslut till Pakistan fastställdes under den tiden Ahad var minderårig, eftersom man trodde hans mor fanns där. I dag är Ahad 21 år och inte längre minderårig. Ahad har inga band till Pakistan och han har inte heller något uppehållstillstånd där.

Utlänningslagen fastslår att om det föreligger synnerligen ­ömmande omständigheter kan uppehållstillstånd beviljas även om man inte har skyddsbehov i lagens mening.

Att Ahad är mer svensk än något annat vid det här laget, tvekar ingen om som träffat honom. Anpassning till Sverige och situation i hemlandet är två av grunderna för att ge uppehållstillstånd för synnerligen ömmande omständigheter. Och vad han skulle ha i Pakistan att göra är det ingen som förstår.

Trots att många tillåts stanna i landet som vi inte ens vet vem de är, än mindre om deras asylhistorier stämmer, så skickas en person som Ahad ut ur landet med huvudet före. Strunt samma vart, bara han försvinner från Sverige. Samtidigt utvisas också en oppositionell till diktaturen Eritrea. Och till Vietnam utvisas Thanh som jag, Magnus, träffat ett flertal gånger genom åren. Detta trots att alla som lämnar Vietnam ses som landsförrädare och inte är välkomna tillbaka. Första gången jag träffade Thanh var för snart tre år sedan, redan då var det ställt utom allt tvivel att han inte skulle tillåtas återvända. Fortfarande i dag har han inte uppehållstillstånd, ­utan lever i ett ingenmansland här i Sverige.

Svensk asylhantering har havererat. Den här sortens behandling av människor är inte värdigt ett land som säger sig stå för demokrati och mänskliga rättigheter. Migrationsverkets ledning måste fundera över hur utlänningslagen efterlevs och hur det kan komma sig att Sverige fälls i FN:s tortyrkommitté mycket oftare än andra länder. För det är inget större fel på lagen, det är Migrationsverkets tillämpning som är orsaken.

Frågan är, är Migrationsverkets ansvariga nöjda med hanteringen och kan man ta ansvar för de här människornas öden? Eller ­vågar man agera för att ställa saker till rätta?

Dagens debattörer:

Tom Johansson, 21 år, studerande, Molkom.

Ordförande i Ahads vänner.

Magnus Andersson, 26 år, Solna.

Ordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund

Läs mer

Publisert: