Perverst att slakta Marius inför publik
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-02-14 | Publicerad 2014-02-12
DEBATTÖREN: Gulliga giraffungar får leva - så länge de drar in pengar till djurparkerna
Återigen har det blivit uppståndelse kring en kändis, ett "nylle", denna gång i djurvärlden. Minns apan Ola, noshörningen Nelson, späckhuggaren Morgan. Varför – när det finns så mycket annat att uppmärksamma?
Men giraffungen Marius betyder mer än vi tror.
Köpenhamn Zoo kunde ha sålt eller överlämnat Marius till ett annat zoo, Yorkshire Wildlife Park. Djurparkens chef Bengt Holst kunde ha lyssnat till allmänhetens protester i form av 30 000 namnunderskrifter.
Men djurparkschefen beslutade istället att låta döda och stycka Marius inför barn och vuxna besökare. Och sedan slänga den döda kroppen till lejonen.
Så fungerar djurparker. Som en avbild av hur det fungerar i världen i allmänhet.
Inte som en avbild av hur det fungerar i naturen. På savannen hade Marius och hans artfränder njutit friheten. Där hade de åtminstone haft chansen till ett långt liv. Där hade lejonen sträckt ut sina kroppar i jakt – knappast fått serverat sig ett styckat djur.
I naturen existerar ingen lag som handlar om att döda när det inte är nödvändigt.
Djurparker däremot föder upp och håller djur – särskilt små söta djurungar som kan locka besökare. När djurungarna växt till sig och kräver kostsamma utrymmen kan de kallas ”överskottsdjur” som ”sorteras bort” för att avlivas.
Inte för att det är biologiskt nödvändigt utan för att så fungerar den nuvarande ekonomiska ordningen.
Djurparkernas argument heter ”uppfödningsprogram” och ”utrotningshotade djur”. Men inget djur, utrotningshotat eller ej, har behov av att födas upp för att dödas i förtid. Vad utrotningshotade, vilda djur behöver är att lämnas i fred. Inte
”skyddas” av djurparker, och inte dödas i stora antal av företag som bedriver handel med deras skinn, betar eller kött.
Vilda djur behöver sina biotoper. Vi behöver förstå att detta behov är ett gemensamt intresse.
Djurs rätt till frihet sammanfaller med människors möjligheter att försörja sig på ett hållbart sätt. Utan världens regnskogar och savanner – utan de vilda djurens hem – minskar chansen att klara klimatförändringarna, färskvattenbristen och miljöförstöringen.
Så som Marius dödades och styckades, så dödas och styckas tjugo miljoner grisar i Danmark varje år. Världen över är antalet uppfödda djur för köttproduktion sextiofem miljarder.
Djur som inte sällan tagits fram i uppfödningssystem exporterade från Europa, Danmark och Sverige. System som bidrar till förstörelsen av just skogar och savanner eftersom de kräver betesarealer och odling av kolossala mängder spannmål som blir foder. System utvecklade under kapitalismen men baserade på en uråldrig patriarkal ordning.
När Köpenhamn Zoo lät döda och stycka Marius inför barnen – trots att djurparken hade kunnat göra annorlunda – tog den skepnad av den klassiska makthavaren. Den styrande som både hotar och samtidigt undervisar i konsten att utöva våld mot den som befinner sig i underläge.
En fascistoid handling. En pervers handling. Ena stunden titta på och klappa djurungen, och dra penganytta av dess svaghet. Andra stunden ta dess liv och skända dess kropp.
Historiskt har behandlingen av djur i mänskliga samhällen haft ett samband med hur människor behandlas. Sambandet finns även idag. Förakt för djur tränar förakt för mänsklig utsatthet.
Därför bör vi särskilt fråga: Hur står det till med medmänskligheten i Danmark?
Såsom Marius och andra djur behandlas, så riskerar även människor behandlas i samhällen och ekonomier som inte sätter medkänsla och rättigheter främst.
Lisa Gålmark