ÅSIKT

Falska påståenden i debatten om Balkan

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattören: I dialog mellan oliktänkande kan vi alla lära oss något nytt

I debattartikeln Folkpartiets tilltag gynnar främlingsfientliga krafter kritiserar jag ett seminarium om Bosnien, som nyligen anordnades i riksdagshuset, för att det marknadsfördes som ”försoning”. Det var endast en sida i den bosniska konflikten – den bosnienmuslimska – som deltog i ”försoningen”, med en kontroversiell krigsgeneral som gäst.

Aftonbladet publicerade så många som fyra repliker. Tre av dessa kännetecknas av bristande anknytning till min artikel; i den fjärde repliken försöker en politiker, som ertappats på bar gärning, karaktärsmörda mig och Justitia Pax Veritas (JPV).

Edin Osmancevic, som från Sverige leder ett politiskt parti i Bosnien, tillskriver mig åsikter som jag inte har och polemiserar sedan mot dem. När jag pekar på det objektiva förhållandet att serberna betraktar den inbjudne gästen Jovan Divjak som en förrädare och krigsförbrytare utgår han ifrån att jag delar den serbiska uppfattningen. Jag konstaterar bara det som ett faktum liksom att ingen blivit dömd för den massaker som Divjak kopplas till.

När jag relaterar till Divjaks uttalande från riksdagshuset om att han tagit illa upp för att någon kallat honom ”serb” drar Osmancevic slutsatsen att jag betraktar Divjak som en mindre god serb. Men faktum är Divjak tydligen inte vill bli kallad ”serb”. Uppenbarligen förväxlar Osmancevic omständigheter och åsikter.

Enligt honom har jag slutligen en ”farlig filosofi liksom de främlingsfientliga krafterna i Sverige där folket delas på 'Ni' och 'Vi'”. Uppenbarligen menar Osmancevic att, för undvika indelning i ”Ni och Vi”, så ska alla hylla Divjak och tycka samma sak i Bosnienfrågan som han och hans likasinnade. På tal om ”mångfald” och ”försoning”.

Jonas Paulsson hyllar krigsgeneralen Divjak och hävdar att han ”inte är det minsta kontroversiell för några andra än debattörens likasinnade”. Det här påståendet är uppenbart falskt. Divjak själv säger att han är ovälkommen till Bosnienserbiska republiken, i Serbien är han som bekant efterlyst för krigsförbrytelser och här i Sverige fördömer Serbernas riksförbund på sin officiella hemsida hans närvaro i riksdagshuset. Å andra sidan hyllar bosnienmuslimerna och deras vänner Divjak som hjälte. Med andra ord är denne krigsgeneral per definition kontroversiell. Paulsson skriver att ”Divjak tog ställning för Bosnien” men det är mer korrekt att säga han tog ställning för en sida i konflikten om Bosnien. Det var också bara den sidan som deltog på ”försoningsseminariet”, utan bosnienserbiska och bosnienkroatiska representanter.

Alen Musaefendic är så pass upprymd över att ha fått krama ”hjälten” och den ”pacifistiske generalen” Jovan Divjak att han verkar ha glömt att läsa min text. Hans slutsats om mina åsikter om ”landets, arméns eller folkets existensberättigande” betraktar jag därför som poetisk frihet och ett uppenbart bevis på att avsaknad av genuin mångfald leder till intellektuell slöhet. Därför behövs det mer dialog och debatt mellan oliktänkande, alla kan vi lära oss något nytt.

Statssekreterare Jasenko Selimovic struntar fullständigt i innehållet i den artikel han förväntades bemöta. I sann ”liberal” anda tar han redan i inledningen till karaktärsmord med Förintelseförnekelse som vapen. Han är även arg på Aftonbladet, för att tidningen dristat sig till att publicera min och JPV:s debattartikel.

Ja, sedan tolkar han in och hittar på så det knakar. Som till exempel att JPV anser sig representera serber. Sedan hans järnrörsretoriska artikel mot JPV i Dagens Nyheter fällts av Pressens opinionsnämnd i våras känner Selimovic mycket väl till att JPV aldrig har sagt sig representera serber. JPV är en partipolitiskt, etniskt och religiöst obunden ideell förening som bland annat verkar för opartisk och allsidig belysning av konflikterna i världen utifrån erfarenheterna från konflikten i forna Jugoslavien. I styrelsen, bland medlemmar och ”hangarounds”, finns inslag av olika bakgrunder så som serbiskt, kroatiskt, bosnienmuslimskt, svenskt, makedonskt och judiskt, inklusive ättlingar till Förintelseöverlevare.

Statssekreteraren för integration Jasenko Selimovic är medveten om att det svenskserbiska samfundet, som han befinner sig i ständig konflikt med, inte representeras av JPV utan av Serbernas riksförbund som i början av oktober skickade ett klagobrev till Sveriges regering och till samtliga riksdagspartier angående Selimovic. Brevet har uppmärksammats av flera tongivande medier på Balkan. JPV:s synd är att vi har avslöjat det här för den svenska allmänheten liksom manipulationen med ”försoningen”.

Selimovic vill därför karaktärsmörda mig och JPV. Istället för att i liberal anda betrakta Jovan Divjaks val att ta illa upp om han blir kallad serb som ett uttryck för personlig frihet omvandlar statssekreterare Jasenko Selimovic det till en totalitär ideologi.

Selimovic ger serber möjligheten att antingen vara ”moraliskt högresta”, genom att som Divjak ta illa upp om de blir kallade serber, eller att vara ”extremister”. Eftersom extremister ska bekämpas är det tydligt att serber som inte tar illa upp för att de kallas serber ska bekämpas. Närmare en folkmordsideologi kan man inte komma. Divjaks krigskåta anhängare utanför riksdagshuset som med krigsflaggan ”väntade på generalens order” är bara en logisk följd av den ideologin.

Spasoje Marjanovic