Debatt

Att brotten utvecklas är ingen tillfällighet

Debattören: Samma mönster i hela världen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Trots olika strategier för att motverka Covid-19 följer brottslighetens utveckling en tydlig trend i flera städer runt om i världen. Utvecklingen visar att brottsligheten är intimt förknippat med vårt beteende- och rörelsemönster, skriver debattören.

Foto: TT
DEBATT

DEBATT. Den 11 mars 2020 deklarerade Världshälsoorganisationen (WHO) att spridningen av virussjukdomen covid-19 är en pandemi.

Många länder införde drastiska åtgärder och strikta regler för att minska och förhindra smittspridningen, bland annat genom att stänga skolor, arbetsplatser och begränsa sammankomster.

Allmänheten uppmanades att hålla sig hemma, och flera länder förbjöd sina invånare att vistas utomhus om det inte var nödvändigt. Sverige har i sin hantering av pandemin utmärkt sig på global nivå genom att inte ha lika omfattande restriktioner som andra länder.

Hur har då brottsligheten utvecklats i skuggan av covid-19? En analys av brottslighetens utveckling under april i städer som New York, Boston, Los Angeles, London och Stockholm visar att antalet anmälda biltillgrepp ökat i flera städer.

Värst ut är New York där biltillgreppen ökat med 60 procent under april jämfört med samma tid föregående år. Motsvarande siffror är för Los Angeles cirka 26 procent, Boston 15 procent och Stockholm 3 procent.

Samtidigt har mord, våldtäkt, rån och misshandel minskat i samtliga städer utom i New York där antalet mord ökat med 4,5 procent samt Boston där mord ökat med 8 procent och rån med 15 procent. London är den enda stad där de granskade brotten har minskat under den aktuella perioden.

Att offerbrott med interaktion i form av exempelvis personrån, misshandel, mord et cetera har minskat i nästan alla undersökta städer beror på att strikta karantänsregler medför att färre personer befinner sig i den offentliga miljön.

Denna utveckling kan förklaras med hjälp av rutinaktivitetsteorin, en kriminologisk teori som menar att förekomsten av brott är beroende av att det finns en motiverad förövare, ett lämpligt objekt samt avsaknad av så kallade kapabla väktare det vill säga, ögon på gatan.

Om ett av dessa tre element faller ur ekvationen så kan brott undvikas eller förhindras. Färre personer ute på gatan innebär alltså färre lämpliga objekt och därmed en minskad brottslighet, vilket speglas i statistiken för offerbrott med interaktion under covid-19 pandemin.

En negativ effekt av att färre människor rör sig utomhus är emellertid att de kapabla väktarna minskar, vilket leder till ökad anonymitet och större förutsättningar för brottslighet.

En bil som stått parkerad på en mörk gata i flera dagar eller veckor utan att ägaren synts till blir plötsligt ett lämpligt objekt.

Samtidigt har flera polismyndigheter i USA, inte minst i New York, drabbats av en hög andel sjukskrivningar. Detta bidrar ytterligare till färre ögon på gatan och minskad social kontroll i det offentliga rummet. Dessutom rapporteras om färre gripanden eftersom poliser velat undvika mänskliga interaktioner med risk för smitta.

I och med proteströrelsen Black Lives Matter finns det också en påtaglig risk för så kallad ”under-policing”, där polisen av andra skäl undviker att ingripa. Protesterna handlar om anklagelser mot poliser för brutalitet och diskriminering mot svarta och minoritetsgrupper, men flera protester har eskalerat till upplopp och rent polisförakt.

Denna onyanserade bild av polisens arbete riskerar att sätta hård press på enskilda poliser som kanske inte kommer våga ingripa när ett brott begås i rädsla för att bli anklagade för rasism. Något som nu börjar synas i brottsstatistiken från New York.

Covid-19 pandemin har visat att brottslighet går att förklara och att dess utveckling inte är en slump. Åtgärder för att minska smittspridningen, som karantänsregler och andra restriktioner, medför svårigheter i det brottsförebyggande arbetet, inte minst för polisen, men det visar också att brottsligheten är intimt förknippat med människors vardagsrutiner och de situationer de ställs i.

Det kan också konstateras att trots olika strategier för att bekämpa covid-19 följer brottsligheten i Sverige i allt väsentligt samma mönster som i andra granskade länder under den aktuella perioden.

Det talar för att allmänheten i hög grad har följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer om social distansering och att undvika onödig fysisk kontakt.

Vi måste dra lärdom av utvecklingen under pandemin som visar hur brottsligheten anpassar sig efter omständigheterna. Det ställer krav på ett lika flexibelt brottsförebyggande arbete. En välutformad fysisk miljö och en lokalt förankrad polis är viktiga fokusområden för att lyckas.

En central slutsats är också att brottsligheten aldrig tar time-out. Därför kan inte det brottsförebyggande arbetet heller göra det.


Arber Jasharaj, Stiftelsen Tryggare Sverige


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert:

LÄS VIDARE

Polisen kraftsamlar – men det räcker inte

ÄMNEN I ARTIKELN

Stiftelsen Tryggare Sverige

Coronaviruset

Covid-19

WHO

Brott

Rasism

Polisen (myndighet)