ÅSIKT

Männen går fria – för att jag inte har råd

DEBATT

Fyra män förgrep sig på hans 13-åriga dotter, men hovrätten friade dem för våldtäkt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Pappan vill begära prövningstillstånd i Högsta domstolen – men det riskerar att kosta honom över 100 000 kronor.

– Om Sverige på allvar vill kalla sig för en rättsstat, måste även vanliga Svenssons ha en chans till rättvisa. Även om vi saknar stora sparkonton, skriver pappan.

Foto: DOTTERN DROGADES OCH UTNYTTJADES Männen som förgrep sig på en 13-årig flicka efter att först ha drogat henne friades i hovrätten sedan de överklagat tingsrättens fällande dom. Insändarskribenten, flickans pappa, frågar sig nu varför han – i sin tur – inte får överklaga domen utan att riskera ekonomisk ruin. ”Alla borde ha rätt att få sin sak prövad utan att riskera ett liv i rännstenen. Männen fick överklaga till hovrätten. Varför får inte min dotter samma chans?” avslutar han sin debattartikel.

Min dotter hade bara hunnit gå några dagar på högstadiet när det fruktansvärda inträffade. Två timmar före stängningsdags, torsdagen den 19 augusti, ville min dotter, nyss fyllda 13 år, åka till stan och köpa sig ett par byxor. Det var första gången hon fick åka själv till stan och handla. Efter en viss tvekan sa jag okej eftersom hennes kompis skulle följa med. Vid 17.50-tiden fick jag för mig att ringa henne för att höra om hon ville bli hämtad. Men hennes mobil var avstängd.

Vad jag inte vet då, är att min dotter i just det läget är neddrogad i ett hjälplöst tillstånd och att hon förnedras sexuellt av fyra män i en lägenhet.

Timmarna går och vi är alldeles desperata hemma. Först vid 22-tiden stillas vår oro, då min älskade dotter ramlar in i hallen och lägger sig handlöst på golvet. Jag är alldeles förtvivlad, vet knappt vad jag ska ta mig till men konstaterar ändå ganska snart att någonting fruktansvärt har hänt henne. Hennes blick är fladdrande, hon är knappt kontaktbar och hennes kläder är blöta, från topp till tå. Min dotter har blivit duschad – avtvättad.

Jag kastar mig på telefonen och ringer min dotters mor, sedan tar vi tillsammans vår dotter till Polishuset i Motala. Polisen tar flickan till Universitetssjukhuset i Linköping, där läkarna konstaterar att hon utsatts för ett övergrepp.

Efter det anhålls och häktas fyra män, 16, 21, 26 och 30 år gamla. Flickan känner 16-åringen sedan tidigare.

I oktober dömer tingsrätten 16-åringen och 30-åringen för grov våldtäkt till ett års sluten ungdomsvård respektive fem års fängelse. 21-åringen och 26-åringen döms för medhjälp till grov våldtäkt. De får fyra års fängelse var. De tre äldsta männen döms dessutom till livstids utvisning efter avtjänat fängelsestraff.

Samtliga fyra dömda överklagar, och i januari 2005 ändrar hovrätten tingsrättens dom.

Flickan anses nämligen ha druckit alkohol frivilligt. Därmed anses hon inte heller ha försatts i ett hjälplöst tillstånd av någon annan, vilket är förutsättningen för våldtäkt enligt den nuvarande lagstiftningen.

I stället döms 16-åringen och 30-åringen för sexuellt utnyttjande till en månads sluten ungdomsvård respektive åtta månaders fängelse.

De andra två männen frias helt. Utvisningsbeslutet upphävs.

Motala är ingen stor stad. Efter hovrättsdomen mötte min dotter en av männen när hon var och handlade med sin mor.

Han bara log åt dem.

Sedan får vi nästa spark i ansiktet: åklagaren vill inte ta fallet vidare och söka prövningstillstånd hos Högsta domstolen. Han väntar på den nya sexualbrottslagen som borde kommit redan 2001, säger han. Det hjälper inte min flicka.

Vi vill överklaga, men att begära överprövning innebär för vår del en stor ekonomisk risk. Jag frågade vår advokat Elvy Wicklund vad det skulle kunna kosta oss, om vi skulle få prövningstillstånd och HD sedan ger männen rätt.

”I värsta fall mer än hundratusen kronor”, svarade hon. Även om hon erbjudit sig att arbeta utan krav på ersättning.

Det är inga pengar jag har, som frånskild pappa. Det är nästan vad man tjänar på ett år, efter skatt.

I förra veckan, när mitt hopp om en ekonomisk möjlighet att överklaga hovrättens dom höll på att slockna, ringde Roger Samuelsson, en vanlig Motalabo som blivit förbannad och frågade om han fick starta en insamling.

Lokalnyheterna har hakat på och nu är åtskilliga tusen på väg in. Bankgironumret är SEB 5112-0442.

I händelse av att HD inte beviljar resning i målet, återbetalar banken pengarna till samtliga bidragsgivare som går att spåra. Det är alltså viktigt att ange avsändare. De medel som saknar avsändare kommer att skänkas till Kvinnojouren i Motala.

Men jag kräver också att någon granskar reglerna.

För varje krona som ramlar in så minskar risken för en ekonomisk katastrof för mig och för min dotters mamma, men om Sverige på allvar vill kalla sig för en rättsstat, måste även vanliga Svenssons ha en chans till rättvisa, och till att försöka bygga upp ett nytt liv. Även om vi saknar stora sparkonton.

Varför kan man inte få rättshjälp hela vägen? Varför ska vi behöva riskera det vi byggt upp med 20 års hårt arbete på kanske två dagars rättegång i Stockholm?

Alla borde ha rätt att få sin sak prövad utan att riskera ett liv i rännstenen. Männen fick överklaga till hovrätten. Varför får inte min dotter samma chans?

Pappan