ÅSIKT

Gud tar revansch

DEBATT

Tor Tolander: Om vetenskapen misslyckas kommer kyrkan tillbaka

1 av 2

Religion må vara ute men tro är alltid inne. Men i?dag handlar det vi tror på inte om inre frid utan om resultat:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

”Du måste TRO på dig själv”, säger självhjälpsgurun och vi hoppas att det hjälper vårt äktenskap.

”Våga TRO på att du kan”, säger dietisten och vi hoppas att det ska få ner vår vikt.

”Jag fick killarna att TRO på min vision”, säger hockeytränaren och hela städer hoppas på medaljer.

All tro, vare sig man tror på Gud, psykologi, börsanalyser eller horoskop, bygger på förtroendet för förkunnelsen. Så länge det vittnas om sanningshalten tror vi! Så länge bakslagen förklaras tror vi! Med tro följer också regler. Ju viktigare det är desto mer ritualiserad blir tron.

Hoppas vi på en bra dejt räcker ”turparfymen”, ska vi löneförhandla krävs ”turkavajen”. Inom idrotten är resultaten allt och tron blir därför central. För att säkerställa en ”vinnande atmosfär” försöker man se till att alla matchdagar förbereds exakt likadant. Att lyckas med det kallas ”organisation”, ju bättre ”organisation” desto framgångsrikare lag.

Bantningen har vuxit från tro till religion med bantningsexperter som präster, med ritualer som att dricka tre liter vatten om dagen och, viktigast, mirakler: Utan en parad av människor som gått ner hysteriskt många kilon, utan före- och efterbilderna eller deras vittnesmål tror vi inte och väljer en annan bantningsmetod i stället.

Tro utvecklas alltid efter samma mönster och vi väljer att tro på det som ger oss bäst liv och störst utdelning.

Katolska kyrkan garanterade fred och lag i århundraden, men tiderna förändrades och kyrkan slutade tillfredsställa behoven. Med flashiga mirakler, pampiga ritualer och arga präster kunde kyrkan dominera ännu en tid men Luther tog över och med honom en ny samhällsordning.

Den industriella revolutionen krävde en ny reformation och 1900-talet började med att väckelserörelsen stred mot vetenskapen om att bli den nya tron, båda kom väl rustade: Tältmöten mot radioutsändningar, handpåläggning mot penicillin, skapelseberättelsen mot Darwin.

Vetenskapen vann och gav oss centralvärme, bilar, dammsugare och allt annat vi tar för givet i?dag.

Men nu har vi börjat tvivla på vetenskapen. Vårt nya prästerskap – vetenskapsmännen – pratar om bränsleceller, vindkraft och rymdfart som ska frälsa oss. Men allt vi får är bensin, kärnkraft och satellit-tv. Samtidigt grasserar aids, svält, global uppvärmning, miljögifter och fetma!

Vi väljer att läsa horoskop, eller självhjälpsböcker, eller änglakort, eller pröva en kult, eller dyrka fitness och hälsa för vår privata frälsning men vi tror på vetenskapen. Men vetenskapens problem gör att vi är på väg in i en tid av religiös kris och för framtiden finns det två huvudscenarier:

Antingen löser vetenskapen de problemen den själv ställt till med och kvarstår som fundamentet för våra liv och vår tro. I den framtiden kommer vi att se mer av det som redan nu dominerar trosmarknaden: Individuell tro där det mest dyrbara vi kan ge vårt inre är tid. De religiösa samfunden kommer att skräddarsy personliga trospaket. Tid med spåtanter, Feng Shui-experter och personliga tränare blir vår definition av själavård. Kyrkan krymper till ett intet och ger upp, inte bara vigselrätten, utan även begravningarna. Vår tro består och svaret på livets tre stora frågor: Varför finns vi? Var kommer vi ifrån? och Vad händer sen? kommer att fortsätta vara: Big Bang, evolutionen och oändligheten.

Eller så misslyckas vetenskapen att rädda vår livsstil och då går vi en tuff tid till mötes. Då ryker vår tro på vetenskapen. Då blir åter gruppen viktigast och kyrkan växer på bekostnad av individuell själavård. Gemenskap och strävsamhet blir ledorden, inskränkthet och likriktning baksidorna. Vi kommer att bygga upp ett nytt samhälle där de nygamla svaren på de tre stora frågorna är: Gud, skapelsen och evigheten.

Det är inte sanningen som styr världen utan det vi väljer att tro är sant.

Framtidsdebattör

Tor Tolander

39 år, Hassela, astrolog och författare.

?Det här vill jag gräva ner till framtiden: Framtiden är inte huggen i sten utan skriven av vind på sand. Allt man gräver ner i jorden? misstolkas av upphittaren för att passa dennes syften. Så ?jag ?väljer att skapa framtiden genom att viska det jag vet och vill i mina barns öron.