ÅSIKT

Meningslös jakt på ”äkta” representanter

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Eli Göndör: Religion lika oviktigt för muslimer som för kristna i politiska val

Behöver de svenska muslimerna ha särskilda representanter i politiken? Eli Göndör säger nej, människorna i gruppen är så olika att det bara skulle befästa fördomar.

Enligt radioprogrammetMedierna” från den 2 mars har Islamiska förbundet (IFiS) och organisationer som ideologiskt står förbundet nära fått före­trädet i medier att representera Sveriges muslimer.

Även bland politiska partier råder liknande villkor. I Timbros rapport ”Vem representerar Sveriges muslimer?” beskriver Ivar Arpi hur Socialdemokraterna i april 2013 valde in Omar Mustafa i partistyrelsen, hur han avgick en vecka senare och hur Abdelirizak Wabri 2010 valdes in i riksdagen för Moderaterna. Både Mustafa och Waberi hade varit ordförande för IFiS. I inget av fallen säger deras roll i IFiS eller deras religiösa övertygelse något om hur Mustafa skulle ha skött sitt politiska uppdrag eller hur Waberi sköter sitt.

Däremot säger det något om vad politiker söker efter. IFiS roll i politiska eller mediala sammanhang är inte bara resultatet av organisationens framgångs­rika marknadsföring. Det är också resultatet av jakten på autentiska representanter för Sveriges muslimer.

Den jakten kan lätt förstås som att det finns en föreställning om att muslimer för det första är ett kollektiv som kan representeras. För det andra att muslimsk identitet skiljer sig från andra religiösa identiteter i det att den inte i första hand kan vara kulturell eller traditionell. Sannolikt förekommer också uppfattningen att muslimer skulle vara mer lättledda av religiösa auktoriteter än andra. Annars blir sökandet efter representanter i just religiösa omgivningar som IFiS svårt att förklara.

I en artikel i Svenska Dag­bladet den 1 mars understryker Göran Larsson, professor i religions­vetenskap vid Göteborgs universitet, att två tredjedelar av dem som i någon mening ser sig som muslimer i Sverige har en ljum eller indifferent koppling till sin religion.

Religionsforskning med fokus på vardagslivsreligiositet visar dessutom tydligt att det bland muslimer finns stora variationer i hur religiösa självbilder ser ut. Precis som svenska protestanter kan fira traditionell jul med familjen, besöka kyrkan för ett dop eller en Luciakonsert utan att se sig som religiösa, kan muslimer förvalta sin religiösa identitet på liknande sätt.

Identifikation med en religion kan vara identitetsmarkör i syfte att känna förankring i ett historiskt eller kulturellt sammanhang. Det kan också vara ett sätt att upprätthålla en självständig identitet i en omgivning som eftersträvar likformighet. Valet av religiös identifikation säger således ingenting om hur pass religiös en person är avseende tron på Gud. Därtill säger nivån av människors tro på Gud inget om deras förmåga till självständigt tänkande eller förutsättningar till att fatta egna beslut och göra egna val. Religiösa auktoriteter har förlorat sin traditionella status. Behovet av någon som kan tolka och förklara texter minskar i takt med ökad utbildning.

Konsekvensen av IFiS dominans blir att andra muslimska grupper med olika religiösa uppfattningar hamnar i skymundan. Därmed skapas en bild av att människor som på något vis identifierar sig som muslimer också har en mer eller mindre likartad syn på sin muslimska identitet.

Inför valet är det därför angeläget att påminna dem som tror sig ha funnit autentiska representanter för Sveriges muslimer vad de bidrar till. De riskerar inte bara att upprätthålla andras fördomar. De avslöjar också i någon mening sina egna genom valet av representanter som inte är representativa.

Eli Göndör

ARTIKELN HANDLAR OM