ÅSIKT

Slöseri att satsa pengar på verkningslösa läxor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

DEBATTÖREN: Elever har olika förutsättningar hemma, därför är läxor odemokratiska

Om mindre än en månad är det val i Sverige. Därför är det hög tid att prata om läxorna. Socialdemokraterna vill avskaffa läxrut och i stället ge läxhjälp åt alla. Även regeringen vill satsa 400 miljoner kronor per år till läxhjälp i skolan. Innan vår regering, hur den än ser ut efter valet i september, rusar i väg och årligen lägger 400 miljoner på läxhjälp i skolan bör de ställa sig några frågor. Hjälper läxhjälp elever att lära sig mer? Hjälper den alla elever? Hur utformas läxhjälpen bäst? Den allra viktigaste frågan regeringen bör ställa sig är dock om läxor verkligen bör finnas? I och med sin iver att skjuta pengar till läxhjälp för alla har politikerna förmodligen redan insett det många av oss andra redan vet: Läxor är ett problem.

Läxor regleras inte i skollagen och nämns inte i läroplanen. Vad som däremot tydligt står i läroplanen är att undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Läxor är en direkt motsats till detta. Vi vet att alla elever har olika förutsättningar i hemmet och därför är läxor djupt odemokratiska. I stället bör skolan organiseras så att läxor inte behövs, som det goda exemplet Norrevångsskolan. De arbetar sedan ett år tillbaka helt läxfritt. Tidigare i somras rapporterade Kvällsposten att Norrevångsskolan i år gjorde sina bästa resultat någonsin, meritvärdet 2013 låg på 201 medan det 2014 var uppe i 214,8.

Läxor är den vanligaste anledningen till bråk i hemmen, skolhälsovården, lärare och statistik hos SCB vittnar även om att barn blir stressade av läxor. Det är inte heller vetenskapligt belagt att läxor ger någon större effekt på elevers inlärning. Trots detta är läxor en vanligt förekommande metod i svenska skolor.

2010 blev det obligatoriskt för skolor i Norge att erbjuda läxhjälp. För att ingen elev skulle pekas ut blev läxhjälpen obligatorisk för alla. Forskningsinstitutet Nova utvärderade efter cirka två år hur projektet hade fallit ut och fann att för många elever delade på resurserna och det blev svårt för de elever som verkligen behövde hjälp att få den. Utvärderarna såg också att läxpersonalen, som inte alltid var utbildade pedagoger, inte hade tillräcklig kompetens.

Här i Sverige har Skolverket gjort en mindre undersökning om läxhjälp. De jämförde tio skolor som alla hade låga resultat. En av nackdelarna som kom fram i undersökningen var att det inte fanns en tydlig organisation kring läxhjälpen. Skolorna hade inte formulerat vilket syfte med läxhjälpen hade. Utredarna såg också att för att de svaga eleverna skulle kunna dra nytta av läxhjälpen var det viktigt med överlämning mellan läxhjälparen och undervisande lärare eftersom det är läraren som har ansvaret för elevens resultat och vet vad eleven behöver för att nå målen. Det blev därför tydligt att kompetent personal behövs om läxhjälpen ska vara framgångsrik.

Om politikerna vill vända de svenska skolresultaten uppåt bör de fundera på var 400 miljoner kronor per år gör mest nytta. Till läxhjälp för alla med obehörig personal eller för att kunna ha fler legitimerade lärare som kan ge riktad hjälp där den behövs? Som läxfri lärare anser jag att Sveriges framtid självklart ska få sin utbildning i skolan av behöriga pedagoger. Pedagoger som vet vad varje elev behöver för att prestera sitt allra bästa. Utan läxor.

Pernilla Alm