ÅSIKT

”Vi renägare tvingas betala för rovdjuren”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattören: Järven har tagit sex renar – den sjunde avlivar jag med kniv

DEBATT Jag kommer från en sameby som heter Jåhkågasska Tjiellde. Jag har alltid älskat att bedriva renskötsel, även om det kan vara tufft ibland. Jag skulle vilja ge en bild av vad som kan möta mig en dag på jobbet.

Den här dagen far jag hemifrån tidigt. Jag ska samla ihop renar som har blivit kvar. Jag vet ungefär var de håller till och kör med snöskoter åt det hållet. Inne i rentrampet ser jag spår av järv, och lodjur. Några minuter senare skrämmer jag en flock med korpar. Jag hittar den första dödade renen, fortsätter efter renarnas språngspår och hittar ytterligare en ren. På en sträcka av 2,5 kilometer hittar jag sex renar som dödats av järven.

Jag mår jättedåligt. Men detta är inte det värsta.

En av renarna lever fortfarande, blodig, ett öga hänger ut, bett på hals, rivsår på kroppen, ett synligt stort köttsår på ryggen. Jag är nära att gråta och måste försöka avliva renen som försöker parera mig med hornen. Jag får inte ha vapen på snöskotern, så jag får använda min kniv. Jag får till slut tag i ett horn och renen kämpar apatiskt. Det går 15 minuter innan jag lyckas avliva renen med ett nackstick och sedan ett stick rakt i hjärtat och renens lidande är till slut över.

Jag sätter mig i snön och allt kommer över mig. Jag gråter och mår jättedåligt. Tänk er att en karl som varit med om så mycket gråter. Tankarna far runt i mitt huvud.

Vi är många renägare som känner frustration över att vara utelämnade till rovdjurspolitiken. Den svenska rovdjurspolitiken går ut på att skydda de stora rovdjuren – björn, järv, lo, varg och kungsörn – så att de ska kunna överleva på lång sikt. I princip har vi inget emot det. Vi ser gärna en levande och rik fauna. Problemet är att rovdjuren till minst 90 procent lever på ren i områden där det finns renar.

Dagen jag skrev om ovan är en av många dagar då vi alla tvingas stå bakbundna och se hur ens levebröd förvandlas till rovdjursföda – mat för den svenska rovdjurspolitiken, i vilken rovdjuren är fredade och renarna (och vi renägare) utelämnade. Enkelt folk som vi, som lever av rennäringen, får stå för notan. Eller försöker leva av rennäringen, ska vi kanske säga. Kostnaderna är betydande. Därtill kommer alla psykosociala och medicinska effekter som inte kan mätas i kronor.

Vi möts sällan – eller aldrig – av förståelse för vår utsatta situation. Att folk i allmänhet inte vet, det är inte så konstigt. Men makthavare som beslutar om rovdjurspolitiken vet mycket väl! Och de väljer att blunda.

Politiker har i flera år sagt att större hänsyn ska tas till rennäringen. Men inget händer. Alla insatta makthavare vet att rovdjuren orsakar enorma kostnader och lidanden för rennäringen. Men fler rovdjur väger i slutändan alltid högre än tiotusentals dödade renar.

Vi erhåller en viss ersättning, som på ett förödmjukande sätt delas ut som en allmosa, utan möjlighet att förhandla om. Men det handlar inte om bidrag eller ersättningar. Tvärtom! Vi vill inte tvingas att leva på statliga ersättningar. Vi vill ha normala förutsättningar att kunna leva på vår näring.

Många samebyar står nu inför total kollaps. Rovdjuren äter inte enbart upp djuren som ska gå till slakt, utan även livdjuren som ska garantera att en hjord kan reproducera sig. Vem vågar bära ansvaret att utradera rennäringen – kärnan och livskraften i den mångtusenåriga samiska kulturen? Kanske kommer framtidens makthavare att undra: Hur kunde de ansvariga politikerna i början av 2000-talet blunda? Varför reagerade ingen?

Vi inom rennäringen har burit på vår oro länge. Vi tycker att det är dags att de som har makten också börjar oroa sig. Ha det i åtanke, kära riksdagsledamöter, när ni röstar om den nya rovdjurspropositionen i dag.

Det sorgliga är att rennäringen har så mycket att bidra med. Vi talar om hälsosamt, nyttigt och närproducerat kött. Enligt vår mening världens bästa. Kött från djur som lever fritt i skog och på fjäll, i stället för instängda i trånga fållor. Rennäringen skulle kunna vara en framgångsrik och levande näring.

Lars Åke Spiik, Nils-Petter Pavval, Niklas Gröndahl, Benny Jonsson