ÅSIKT

Tre frågor politiker måste svara ’ja’ på

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattörerna: Jämställdhetstesta kandidater till maktpositioner – det tar bara någon minut

För att undvika nya skandaler föreslår vi att göra en enkel jämställdhetstest innan någon med bakgrund från en religiös organisation, som de två aktuella miljöpartisterna kommer ifrån, väljs in till maktpositioner, skriver Maria Rashidi och
Meheret Dawitt.

DEBATT. Att skaka hand eller inte, det är frågan i våra politiska debatter idag. En storm i vattenglas kan det tyckas. Självfallet bör en man ha rätten att hälsa en kvinna enligt sina kulturella eller privata preferenser.

Det är dock en helt annan sak när en man uppger religiösa skäl för att vägra skaka hand med kvinnor och samtidigt är kandidat till ett feministiskt partis styrelse. Vilka värderingar finns bakom denna symbolhandling borde då granskas.

För att undvika nya skandaler föreslår vi att göra en enkel jämställdhetstest innan någon med bakgrund från en religiös organisation, som de två aktuella miljöpartisterna kommer ifrån, väljs in till maktpositioner.

Tre enkla frågor som tar en minut att svara på.

Fråga ett: Anser du att kvinnor har rätt till att bli religiösa ledare, präster/imamer och för båda könen?

Svar ja, godkänt.

Svar nej, då är personen diskvalificerad för att sitta i ett demokratiskt partis styrelse.

Att utesluta kvinnor från religionens maktsfär är könsdiskriminering som man kan ägna sig åt i sitt samfund under men inte i en svensk regering som kallar sig feministisk.

Fråga två: Anser du att sambo/kärleksrelationer utan att vara gift är helt legitima?

Svar ja, ok.

Svar nej, underkänt.

Utifrån ett svenskt perspektiv ter sig frågan kanske löjlig (sedan 1968), men faktum är att ca: halva världens befolkning, inklusive majoriteten av världens religiösa ledare, skulle svara ett bestämt ”nej” på den frågan. Detta är en av anledningarna till att FN räknar med över 5 000 hedersmord per år, hundratrettio miljoner könsstympade kvinnor och att ännu flera barn- och tvångsgifte begås.

Ett nej på denna fråga är också huvudanledningen till en rad hedersmord i Sverige och att vi har över hundratusen ungdomar som anser sig vara diskriminerade eller hotade av hederskulturella normer. Detta trots att Fadime Sahindal redan år 2001 krävde lika rättigheter för ”invandrartjejer”, som hon brukade säga.

Fråga tre: Har homosexuella rätt att gifta sig eller inte, oberoende av religiös tillhörighet?

Svar ja, ok.

Svar nej, inte ok.

Skulle den Svenska kyrkans ärkebiskop inte passera denna enkla test då skulle nog vår statsfeministiska regering stänga hennes kyrka. Men en majoritet av våra så kallade etniska samfund klarar inte testen. De praktiserar könssegregation och sanktionerar det föräktenskapliga oskuldskravet. Konsekvenser? Höjda statsbidrag. Imamer och ortodoxa präster som predikar oskuldsnormer bland annat i syfte att isolera sitt folk från de ”omoraliska svenskarna” (hör gärna på Fadimes vittnesmål) belönas med diverse bidrag. Anses de vara svagbegåvade och inte behöva leva upp till kraven på kvinnors mänskliga rättigheter?

Vi rekommenderar en extra testfråga eftersom den är också flitig debatterad. Plus-frågan lyder: Är du för eller emot att alla sorters religiösa symboler ska förbjudas i skolor?

Så är det i Frankrike där familjeministern Laurence Rossignol förklarade att om vissa kvinnor vill beslöja sig själva så betyder det inte att de talar för kvinnors frihet. Också många slavar försvarade slaveriet menade hon, liksom alla sorters totalitära idéer stöds eller stöddes entusiastiskt av miljoner människor.

Hon kritiserade modeföretag som H&M vilka gör pengar på reklam för slöjan, symbolen för könssegregation. Ingen av våra feministiska makthavare ville se vilka normer som finns bakom slöjan och inte heller kritiserade de H&M:s slöjkampanj. Betraktad genom de blågula glasögonen kan slöjan bli blott en exotisk tygbit. I alla fall, någon som anser att slöja på barn är bra och säger sig vara feminist är lika trovärdig som Saudiarabien i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.

Också ex-ministern Mehmet Kaplan hade nog fått underkänt på detta elementära 3+1-test. Som svensk minister borde han dessutom tillfrågats i fall han hade haft samtal om könsstympning och hedersförtryck med Brödraskapet – vars tidigare president Mohamed Morsi anser att könsstympning är en ”privat” fråga.

Eller, om han hade protesterat mot diskrimineringen av kurder och förnekandet av folkmordet på armenier och syrianer när han dinerade med högerfascister i Turkiet, där han så ofta vistas.

Det är frågor som tydligen inte ställdes i tid av Kaplans partiledning, inte av statsministern och dessvärre inte heller av journalister, vilka jagade Mona Sahlin för en Toblerone.

Efter tjugo år av utebliven fokuserad integrationspolitik  på demokratiska värdegrunder produceras i dag inte bara hedersförtryck i våra könssegregerade förorter, utan också ungdomar som reser ut i världen för att kriga mot demokrati och kvinnors rättigheter.

Makthavarna borde se bakom ”mångkulturella” företeelser som att vägra skaka hand med kvinnor, könssegregerade undervisningsformer, beslöjade skolbarn, hedersetik och oskuldskontroller. Att skaka hand eller inte, det är inte frågan. Frågan är vad som finns bakom religiösa/kulturella praktiker.

Och det som finns där är den förvrängda mångkulturalismens Pandora-ask vars lock makthavarna inte vill lyfta på, trots femton år av hedersvåldsdebatter. ”Invandrartjejerna” i hederskulturer får ta konsekvenserna. Och också alla vi andra, rädda för invandrarfientligheten som växer i Europa till följd av ”mångkulturalismens misslyckande”, så som det beskrevs av Angela Merkel och David Cameron.

För ett halvt år sedan vädjade vi till vår statsminister att följa president Habib Ben Ali Bourguibas exempel som ogiltigförklarade myten om ”mödomshinnan” och som Eva Moberg rapporterade om från Tunisien, år 1964!

Vi vädjade till vår statsminister – den enda auktoriteten som männen i våra könssegregerade enklaver eventuellt skulle lyssna på – att klargöra, speciellt för moskéer och ortodoxa kyrkor, att könsapartheid och oskuldskrav på flickor inte tillhör en demokrati.

Svar fick vi inte. Det är tjugo år för sent, men bättre sent än aldrig.

Vi upprepar: snälla statsministern, avskaffa könsapartheid och oskuldstesterna nu – innan de avskaffar demokratin.

Maria Rashidi, ordförande Kvinnors Rätt, Nätverket mot hedersrelaterat våld

Meheret Dawitt, Eritreanska kvinnoföreningen för integration

Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM

Debatt

Politik