ÅSIKT

Korten på bordet, Persson

DEBATT

Per Ström (UD): Fick mänskligt lidande under tsunamikatastrofen stå tillbaka för partitaktiskt manipulerande?

Vi är många som är benägna att hålla med Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin när han i magasinet Fokus den 19 maj säger följande om anledningen till att hans tidning tre månader efter KU-förhörens avslutande trappar upp bevakningen av tsunamikatastrofens hantering:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

"Jag kände att det var helt jävla oacceptabelt. Det här är den största katastrofen sedan Estonia och statsministerns närmaste man kan inte ens redogöra för vad han gjort under katastrofdagen. Alla tidningar hade gett upp. Då bestämde jag att Aftonbladet skulle sätta tryck."

Vad jag tillåter mig att öppet fråga är: Fick mänskligt lidande under tsunamikatastrofen stå tillbaka några dygn för att ge tid till ett partitaktiskt manipulerande på högsta regeringsnivå? EU:s mellanstatliga krisberedskapssamarbete utnyttjades inte. Varför?

Vad statssekreterare Lars Danielsson egentligen haft för sig på annandagen är ointressant. Det är vad statsminister Göran Persson gjorde som är det viktiga. Det har han inte redogjort för. Planlade statsministern och hans närmaste drabanter informationsstrategin med Danielsson som budbärare? Var det i själva verket en febril aktivitet bakom kulisserna från arla morgonstund? Det är det enda logiska för en person som är van att härska och styra. Är det därför som man inte kan lämna ut några kommunikationslistor?

Vad spelade avsaknaden av en fungerande organisation för krishantering för roll? Var finns de personer som kan visa civilkurage och säga precis som det var? Många går i tysthet omkring och mår illa av att de deltagit i ett ömkligt spel och satt sin heder i pant.

Lars Danielsson meddelade på kvällen den 19 maj att han tar time-out från sitt arbete i statsrådsberedningen. Många frågar sig säkert varför han tar time-out och just nu.

Sverige medverkade under några år framgångsrikt i frågan om ett EU-mellanstatligt samarbete för krisberedskap. Sverige och EU:s medlemsstater byggde då upp ett brett kontaktnät med olika krisberedskapsorganisationer i medlemsstaterna. Det var före tsunamin. Omedelbart efter tsunamin i januari 2005 vänder Sverige 180 grader. Då kräver regeringen i EU under stor offentlighet påskyndandet av organiserandet av ett bättre EU-samarbete på kris- och katastrofberedskapens område. I juni 2005 presenterade Katastrofkommissionens expertgrupp för utrikesförvaltningen och dess roll i krishantering tillsammans med Hans Dahlgren offentligt sina förslag. Sverige skulle verka för att stärka det civila krissamarbetet inom EU och det borde samordnas centralt och inte av ett roterande ordförandeskap. Med andra ord ville man från svensk sida nu verka för ett överstatligt EU-samarbete. Nu i maj 2006 har regeringen emellertid svängt 180 grader igen, för nu ska mellanstatligt EU-samarbete åter vara grunden. Varför? Efter åtskilligt letande kan följande vaskas fram.

Pressmeddelandet från riksdagen redovisar i denna sak från den 12 maj endast att "EU-nämnden godtog vidare rådsslutsatser om frågor som rör utvecklingen av EU:s krishanteringsförmåga". Regeringen representerades vid detta möte av bland andra försvarsminister Leni Björklund, kabinettssekreterare Hans Dahlgren och statssekreteraren Lars Danielsson.

Troligen redovisades för EU-nämnden Michael Barniers EU-rapport "Force Européenne de Protection Civile" från 9 maj -ett förslag om EU-överstatlig civil krishantering? Barnier fokuserar på ett "centre opérationnel" i Bryssel. Kan han ha ansett sig ha haft stöd från bland andra medlemsstaten Sverige som i januari 2005 efter tsunamin offentligt krävde att EU skulle ta initiativ och verka för en sådan överstatlig organisation?

Vad redovisade Danielsson i Barnier-ärendet vid EU-mötet i Finland den 19 maj? Har Danielsson genom alla turer i denna fråga nu gjort sitt? Respekt och förtroende är grundbultar i allt förhandlingsarbete. Är detta anledningen till att Danielsson är "körd" och på eftermiddagen efter hemkomsten från detta EU-möte tar time-out? Hur har Sverige hamnat i detta läge?

Dubbelspel och ett cyniskt inrikespolitiskt EU-manipulerande har styrt regeringens handlande i katastrofhanteringen från första stund. Får man full insyn och offentlighet i EU-hanteringen kommer dimridåerna att skingras och EU-hyckleriet att framstå i öppen dager. Vem bestämde agendan?

I "Expertrapporter" redovisade 2005 års katastrofkommission att "inledningsvis definierades situationen i Sydostasien på statsrådsberedningen som en angelägenhet för UD och därtill som en biståndsfråga". Vem definierade situationen? Vem vidarebefordrade dessa slutsatser till vem och varför? Svaret ger besked om vad Danielsson gjorde på annandagen. Han och andra ledare var i febril kommunikationsverksamhet som inte får spåras och redovisas av hänsyn till rikets säkerhet. JO har emellertid rätt att granska detta. Nu måste korten på bordet. Folk och massmedia har rätt att få veta sanningen.

I en TV4-intervju klockan 19.00 på annandagen sade biståndsminister Carin Jämtin att det inte fanns något EU-krisberedskapssamarbete att utnyttja. Detta var emellertid inte sant. Enligt TT bad inte UD om katastrofhjälp. Det fanns ett etablerat EU-krishanteringssamarbete men det bedömdes av regeringen vara "politiskt omöjligt" att låta EU vara med i en sådan insats. Detta avslöjade TT den 1 april i fjol.

I "Expertrapporter" får man bland annat veta att Hans Dahlgren styr Jämtin, utsedd som regeringens ansikte utåt (av vem?). Hon ska få underlag av UD:s konsuläre chef Jan Nordlander för att besvara konsulära spörsmål. Jämtins pressekreterare och politiskt sakkunnige ringde senare upp TV4. De styrde på förhand bort riskerna för eventuella frågor om statsrådsberedningens eller statsministerns ansvar. Det gjordes nämligen i förväg klart att Jämtin endast kunde uttala sig om FN-biståndet men inte "om de svenskar som uppehöll sig i katastrofområdet".

Crismart:s studie ger också bevis för att Danielsson med regeringen (läs statsministern) i ryggen styr den politiska hanteringen från första stund. Alltså var statsrådsberedningen och statsministern mycket mer informerade än vad man avsiktligt givit sken av. Kronologin kom av utrymmesskäl inte att publiceras av Katastrofkommissionen. Den kan dock sökas på internet. Studien talar ett tydligt språk av "planerad politisk styrning av det kaos som rådde".

Annandagens morgon klockan 07.45 ringde Danielsson statsministern på Harpsund. Statsministern ska då ha sagt att "det här får vi följa". Vad talades det mer om? Ingen vill minnas. Berördes möjligen frågan om "avsaknaden av en fungerande organisation för krishantering"?

Kan herrarna ha talat om en politisk skadeelimineringsprocess för att få ut statsministern, statsrådsberedningen och socialdemokratiska partiet ur hetluften? De visste ju att det skulle bli kritik för att man inte enligt riksdagens beslut upprättat en krisorganisation i statsrådsberedningen/regeringskansliet. EU-hjälp var en inrikespolitisk omöjlighet. Annan nations hjälp skulle ha visat på de stora bristerna i den svenska krisberedskapen.

I KU-förhören den 16 februari 2006 svarar Freivalds på frågor om EU och säger att EU är som Sverige, och har utvecklat system för att ge hjälp till andra, och inte till sina egna medborgare och säger att "insikten om katastrofen kom stegvis". Hans Dahlgren beordrade chefer att komma in. Det är inte korrekt att man inte gjorde det man skulle. Problemet är att man borde ha gjort det tidigare. Det är kärnan till hela katastrofen. Fördröjningen. Varför gjorde Danielsson och Persson det inte tidigare?

Spelplanen var inledningsvis att lägga hela ansvaret på resebyråer, försäkringsbolag och UD. Detta lyckades så väl att statsministerns och statsrådsberedningens ansvar aldrig ifrågasattes de första dygnen. Köpa tid var viktigast. Därefter hade man hela maktapparaten och dementimaskinen till sitt förfogande. UD skulle göras och gjordes ansvarigt to the bitter end.

Vid 15-tiden på annandagen svarar Göran Perssons pressekreterare Anna Helsén på frågan från Nina Ersman (UD:s pressenhet) om det inte var läge för statsministern att göra ett pressuttalande, att "det var för tidigt med ett uttalande från Persson". För tidigt för vad då? Varför? Hade Helsén kontaktat statsministern? Vad visste Persson då? Var fanns Danielsson då i denna minut i denna process, statsministerns närmaste man?

Att kommissionsordföranden Johan Hirschfeldt i uppdraget till expertgruppen band händerna på dem genom att deras studie inte skulle gälla "att göra egna egentliga kritiska värderingar av ansvarsfrågor i anslutning till händelseförloppet" utan att "tyngdpunkten" skulle ligga på "att ge synpunkter på hanteringen av de konsulära frågorna och på organisationsfrågor med mera i anslutning till krishantering inom utrikesförvaltningen" är enligt min uppfattning en skymf mot allt vad ärlighet och heder heter. Man begränsar inte intelligenta människors handlingsutrymme i en så allvarlig sak som denna. Det är att krypa för makten.

Foto: Urban andersson, dennis thern, krister hansson och AP."Vad statssekreterare Lars Danielsson egentligen haft för sig på annandagen är ointressant. Det är vad Göran Persson gjorde som är det viktigaste", skriver UD-tjänstemannen Per Ström.

Per Ström (UD-tjänsteman)