Mejla

Martin Ezpeleta

Nu måste medierna själva också ta ansvar för hatet

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Martin Ezpeleta: Andelen journalister med utländsk bakgrund är skrämmande liten

De beter sig som ett gäng a-lagare som tror att de äger parken. Kommentarshuliganerna.

Skrämmer bort alla besökare, skränar till sig ensamrätten över debatten. Våldsamma, hotfulla, hatiska. Under år har de kunnat planka in i samtalet. Men nu är det snart slut på det. Snart måste de ge sig till känna. Snart måste hatet bära namnbricka.

Inte en dag för tidigt. Jag ser det som ett första steg. De stora, svenska tidningarnas gemensamma beslut att inte tillåta anonyma kommentarer. Men som första steg, har de också valt det enklaste:

Att lägga all skuld för debattklimatet på en klick missanpassade läsare.

Men det räcker inte. Nästa steg, om man nu verkligen vill tämja det främlingsfientliga näthatet, är en kritisk självrannsakan.

Har media ett ansvar i den här obehagliga debattatmosfären? Hur har rapporteringen om invandrare eller Sverigedemokrater varit? Finns det något man kan göra bättre?

Quick Response är en liten redaktion som sedan slutet på 90-talet granskat de största svenska tidningarna. Med förstoringsglas har man tittat på nyhetsrapporteringen om invandring, integration och främlingsfientlighet. De publicerade tidigare i år en rapport. De hade studerat sex stora dagstidningar efter valet och slog fast att det finns ”stora likheter mellan hur svenska journalister behandlar Sverigedemokraterna och hur de behandlar människor som har rötter i ett annat land – få journalister identifierar nämligen sig med någon av grupperna”.

Nä, såklart de inte identifierar sig. Journalister är en liten segregerad klick, stöpta i samma sociala och etniska gjutform. Redaktionerna är en pursvensk defilering, en renrasig uppvisning. Och ju högre upp i hierarkin du kommer, desto ljusare blir det. Och mörkare känns det. Ingen chefredaktör, ingen redaktionschef, inte ens en nyhetschef med utländsk bakgrund. Medieforskaren Gunilla Hultén reagerade också på bristen på kolumnister med utomeuropeisk bakgrund i tidningarna (länk). Hon menade att det gör att många åsikter om hur det är att leva i Sverige aldrig får komma fram. Mediecheferna svarade att de inte har etnisk bakgrund som rekryteringsgrund, utan bara kompetens. Innebär det att det inte finns kompetenta journalister eller skribenter med utländsk bakgrund? Och när så stor del av befolkningen härstammar från andra delar av världen och media förväntas representera hela samhället – är inte den etniska bakgrunden en del av kompetensen?

Det här är ingen nyhet. Tyvärr kommer mediehusen fortfarande undan med det.

För den etniska enfalden i media bidrar till det främlingskap som Quick Response talar om. Och det leder till schablonbilderna, snedvinklingar, felaktiga generalisering och en ofullständig, verklighetsfrämmande eller skitnödig rapportering.

Media är vi-och-dem-mentalitetens främsta förstärkare och är i allra högsta grad med och bygger upp den stämning man nu gemensamt går ut och försöker stävja.

Så det räcker inte med att kasta ut de verbala, skräniga a-lagarna från samtalet.

Man måste också stoppa den mediala langningen, som förser näthatarna med fördomarna de berusar sig på. Först då kommer debatten att vara en trevlig picknick i parken.

Av: Martin Ezpeleta

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN