Samer utmålas som obildade och barnsliga

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattören: Obegripligt att kritiserad bok ges ut igen

Bakhåll Förlag har nyutgivit ”Kåtornas Folk” av Ester Blenda Nordström från 1915, en slags wallraffande skildring av renskötande samer i norr. Boken tas nu emot av recensenter med ord som ”modern” (Fredrik Sjöberg i SvD 19/12 2013), ”underhållande folklivsskildring” (Maria Vedin i NSD 18/12 2013) och som ”en fascinerande värld” som beskrivs ”med kärleksfull inlevelse” (Lisbeth Antonsson i Corren 23/11 2013). Sjöberg skriver om Nordström att hon "kliver in i kulturen” men att "den koloniala blicken är henne helt främmande”.

Så är det inte alls. Kåtornas Folk är en djupt problematisk bok, som dryper av kolonialism. Författaren levde ett halvår med samer från Saarivuoma och iklädde sig rollen som nomadskolelärarinna med egen skolkåta. Nordströms texter om sina upplevelser är välskrivna, men hon ger ständigt uttryck för starkt romantiserande idéer. Samerna beskrivs som ett folk som trivs så bra på fjället att dom absolut inte kan bo i vanliga hus. ”Där kåtan reses, där har lappen sitt hem.”

Dessutom är samerna okunniga om och ointresserade av Sverige, läser på sin höjd bibeln och "bryr sig inte om annat än renar och flytt och väder”. Nordström ondgör sig över alltför svenska läroböcker. Bildning om världen utanför bör lappbarnen få slippa, det räcker ju med kunskap om den friska och spännande natur som detta naturfolk har att leva i. Så där håller det på.

Vet man det minsta om lappmarkspolitiken vid denna tid så begriper man genast att Nordströms bok genomsyras av idéerna om segregering och den "Lapp-skall-vara-lapp”-doktrin som var förhärskande då. Folkstammarna skulle hållas isär av rashygieniska skäl. Lapparna skulle inte få "läppja på civilisationens bägare” utan bevaras i sitt ”genuina tillstånd”. De fråntogs därför rätten att gå i vanliga svenska skolor. Det fick räcka med snabbutbildade nomadskolefröknar som förhörde barnen i några veckors somrig kåtaskola - som Nordström gjorde.

Rätten att blanda renskötsel med jordbruk togs bort, eftersom makten ville ha en lättmanövrerad och pittoreskt nomadiserade samisk befolkning. Ester Blenda Nordström förmedlar i sin bok exakt den bild som makten önskar.

Denna bild reagerade framstående samer mot redan för hundra år sedan. I boken "Dat läh mijen situd" (Det är vår vilja, 1920) utgiven av den gryende samerörelsen, oroas den samiska lärarinnan Karin Stenberg från Arvidsjaur av ”den främmande blicken” från ”turistande författare” som utmålar samer som barnsliga och okunniga. Hon befarar att okunskapen i äventyrarnas skildringar ”när de skriver vår historia” ytterligare ska spä på svenskarnas fördomar och ytterst påverka lagstiftarna. Bland resenärerna i norr namnges två: fullblodsrasisten Ossian Elgström - och Ester Blenda Nordström.

Att Bakhåll nu ger ut boken på nytt, med ett så bristfälligt efterord av Ylva Floreman, kan bara förklaras av okunnig upptäckarglädje. Samma käcka mottagande som boken fick då får den nu ännu en gång - trots allt som nittonhundratalet borde ha lärt.

Erik Norberg

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN