ÅSIKT

Skämt om ”konstiga” namn i VM rasistiska

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattören: Kommentatorerna på TV kan inte utgå från att tittarna består av majoritetssamhället

Expertkommentarerna i tv under matchen mellan Argentina och Iran genomsyrades av fördomar om "De andra", menar debattören.
Foto: URBAN ANDERSSON
Masoud Kamali

Fotbolls-VM pågår för fullt i Brasilien och SVT och TV4 sänder dessa fotbollmatcher för alla. Som vanligt kommenterar fotbollsexperter matcherna för att få oss att förstå vad som händer bättre.

Tyvärr är kommentatorerna i många fall häpnadsväckande diskriminerande mot de länder som oftast betraktas som ”små nationer” och skojar friskt om dessa.

I en SVT-sändning skojade två av tre kommentatorer om att Honduras tränare själv var dopad eftersom han var ”arg på FIFA” som har valt att ta in sex Hondurasspelare för dopingtest, trots att bestämmelserna indikerar att man ska göra tester på endast tre personer i varje lag.

Att skoja är inte fel, men att skämta om personer som känner sig diskriminerade och protesterar är inte kul, utan visar snarare på kommentatorernas diskriminerande attityder mot ”dem” som inte betraktas som ”vi”.

Framställningen av tränaren och rapporteringen kring hans rättfärdiga protest mot FIFA:s diskriminerande dopingstest, samt skämtet om att han kanske ”har tagit något”, var avslöjande och gör att man starkt kan ifrågasätta SVT:s neutralitet.

Ett annat exempel är experternas kommentarer om matchen mellan Iran och Argentina. Dels skojade man om iraniernas namn. Dels fälldes helt ensidiga kommentarer om hur Argentina skulle kunna vinna över Iran, kommentarer som genomsyrades av etablerade fördomar om ”de andra”.

En ständig återkommande fråga var ”vad ska Argentina göra för att besegra Iran?”. Ingen reste dock frågan varför Argentina skulle besegra Iran och varför iranierna inte var värda att vinna matchen?

Namnet Reza som är ett av de vanligast förekommande namnen i Iran skojades om genom att säga ”resa tillbaka till försvarslinjen”.

Dessa två exempel är inget undantag. Kommentarer om asiatiska och afrikanska lag präglas ofta av sådana fördomar. Kommentatorerna tycker oftast synd om europeiska lag som slås ut ett efter ett från VM, och hittar förklaringar för detta i orsaker som det ”ogästvänliga klimatet” i Brasilien och andra fysiska egenskaper hos latinamerikanska och andra lag, som inte har att göra med deras teknik och fotbollskunnighet.

Detta är ett resultat av en lång historia av ett etablerat vi-och-dom-tänkande som visar sig gång på gång i olika sammanhang. Bland annat i VM- rapporteringen i landets etablerade medier.

Det pågår en intensiv debatt om SD:s valframgångar i Sverige och om andra rasistiska och främlingsfientliga partier i Europa. Anledningen till rasismens framgångar söks ofta i den ökade invandringen till Sverige och Europa och i den misslyckade integrationen.

Det ligger naturligtvis en viss sanning i detta – den misslyckade integrationen som ignoreras av de flesta partier är ett faktum idag. Men vad som osynliggörs och sällan pratas om är det offentliga samhällets ansvar för ett etablerat vi-och-dom-tänkande och de handlingar som banar väg för de främlingsfientliga partiernas valframgångar.

Vi tar ständigt del av ett Public service som präglas av Eurocentrism. Detta synsätt genomsyrar nyhetsrapportering, val av filmer, sammansättning av debattprogram, valet av experter, tv-serier och så vidare.

Kommentatorerna på TV kan inte längre utgå ifrån att deras tittare enbart består av majoritetssamhället som delar deras uppfattningar om ”de andra”.

Det räcker inte längre att lägga skulden för ökad främlingsfientlighet och rasism enbart på SD. Att hindra rasism och främlingsfientlighet är ett kollektivt ansvar som främst ligger i händerna på makthavare i samhället, både politiker och medierna.

Masoud Kamali