ÅSIKT

Ååå tjejer, vi måste sänka våra röster för att höras!

DEBATT

Ulf Wideström, sexolog: ”Kvinnor i offentliga positioner bör träna upp en magklang”

Ååå tjejer, ååå tjejer ...

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Ni måste sänka era röster för att höras. Om ni inte gör så kommer den maktlöshet manssamhället innebär för kvinnor att bli bestående.

Foto: Obs! Personerna på bilden har inget samband med innehållet i artikeln.

När SVT gick i bräschen för jämställdhet genom att föra fram Åsa Bodén som väderpresentatör ledde inte det till en omedelbar revolution på könsfronten. Hon förmådde knappast mäta sig med John Pohlman.

Sedan dess har det hänt en del. Det har visat sig att den jämställdhetsreform SVT vidtog burit frukt och givit oss Helen Johansson – som i kommunikativ förmåga vida överglänser JP. Det återstår dock mycket innan hon nått full kapacitet. Liksom för de flesta av hennes kvinnliga kollegor. Om Helen fullt ut ska kunna bli likställd med grabbarna krävs att hon engagerar sig i röstträning; för att omforma den huvudklang, med vilken hon i dag levererar sina rapporter, till en magklang.

Jag har talat med ett par röstpedagoger om den saken. De menar att ett sådant projekt är fullt genomförbart – men arbetskrävande.

Jag tänker mig inte att Helen ska ha som mål att låta som Margaretha Krook; det är att lägga ribban för lågt. Det skulle bli en alltför krävande limbo. Men varför inte sikta mot underjorden för att nå skogsbrynet? Det är väl i det området en välfungerande väderpratare opererar.

Jag lyssnar ofta på SR:s ”God morgon, Världen!” och ”Public Service”, där Maud Olofsson är ett återkommande imitationsobjekt. Varje gång jag lyssnar till detta slår det mig hur illa imitatösen hängt med i utvecklingen. Hon framför nämligen en röstklang, som för originalet Maud Olofsson, var aktuell för flera år sedan. I dag har MO sänkt sitt röstläge väsentligt. Om det beror på en ny trygghet i stadsrådsrollen eller om det är en effekt av en metodisk träning är jag nyfiken på att få reda på.

MO:s politiska kombattant, Mona Sahlin, har alltid haft en sonor stämma. Hennes röstmässiga och verbala kommunikation har i stället hämmats av ett dialektalt predikament.

Jag vet inte om hon har en bakgrund som Söderböna, men hon låter otvivelaktigt som en sådan. Elementär skådespelarträning råder bot för sådant. Jag undrar så varför inte MS funnit anledning att frigöra sig från de begränsningar inom vilka hon nu befinner sig. Vill hon inte bli en folktalare?

För att kvinnor ska göra sina röster hörda, något jag ser som ett överlevnadsvillkor för den eländiga kultur där vi lever, behöver kvinnor i långt större utsträckning bli medvetna om hur de låter.

I de träningsprogram jag tillämpat på de kvinnor jag övat i offentliga framträdanden, har jag betonat vikten av att hitta personligt tillgängliga ”modellgestalter”. Inte i närkontakt, endast som inspirationer på håll.

Jag tror inte att alla kvinnor har hjälp av att träningsmässigt härma Sara Lidman. Men jag tror att många har allt att vinna på att lyssna till och att på ett eget sätt tillägna sig det sättet att tala.

PS. Lotta Grönings kittycatartade monroeröst – boop-boop-a-doop – kan ha giltighet i nöjessammanhang samt i de mest intima delarna av privatlivet. Men i offentligheten och politiken funkar det dåligt.

Dagens debattör

Ulf Wideström

64 år, Göteborg sexolog, jämställdhetsaktivist och före detta teaterman.