ÅSIKT

Gör alla barn födda i Sverige till svenskar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

Debattören: Dagens regler för medborgarskap godtyckliga

En av mina favoritserier är Sons of Anarchy – en tv-serie om mc-gänget SAMCRO som, trots sina anarkistiska ideal, har tydliga regler om vem som får göra vad. Det som gör serien intressant är att den visar att inte ens ett kriminellt mc-gäng kan undgå att skapa strukturer, ordning och regler för att kunna fungera utan alltför mycket käbbel. Gränsen mot yttervärlden uttrycks genom att det tydligt regleras vad som krävs för att få bära skinnvästen med klubbmärket.

I mc-klubben SAMCRO finns två sätt att få tillträde till gemenskapen. Det ena är genom en pappa som sedan tidigare är invigd i brödraskapet. Samhörighet och kärleken till klubben anses följa med blodet. Det andra är att beviljas status som ”prospect” (ungefär som en provanställning). När en prospect har visat lojalitet och uthållighet kan han bli erkänd som en fullfärdig medlem – en broder från en annan moder.

För några veckor sedan presenterades ett förslag till ny medborgarlagstiftning. Utredningen har gjort allvarliga försök att röra sig bort från synsättet att nationell samhörighet kräver en viss genuppsättning. Men, tyvärr har man i flera förslag inte vågat ta steget fullt ut mot en tidsenlig medborgarskapslagstiftning.

Låt oss ta det här med medborgarskap från början.

Medborgarskapet är det som såväl juridiskt som känslomässigt kopplar individen till samhället och andra medborgare. Det juridiska betecknas medborgarskap och det känslomässiga nationalitet. Det finns olika vägar för att upptas i den nationella samhörigheten (läs: beviljas medborgarskap).

Nyfödda barn förvärvar medborgarskap utifrån två huvudprinciper: Härstamningsprincipen, som i dag gäller i Sverige, innebär att föräldrarnas medborgarskap är avgörande för vilket medborgarskap det lilla barnet får. Samhörighetskänsla förväntas överföras via blodet. Den andra principen, territorialprincipen, innebär att medborgarskapet förvärvas genom geografisk tillhörighet vilket skulle innebära att alla som föds i Sverige ses som svenskar.

Utredningen föreslår att nyfödda barn automatiskt ska få medborgarskap om deras föräldrar bott i Sverige under minst fem år, även om föräldrarna inte själva är medborgare. Mer tidsenligt hade varit att tillämpa territorialprincipen fullt ut som i USA där barn födda i landet automatiskt får medborgarskap, även om deras föräldrar befinner sig illegalt i landet.

Man kan även ansöka om medborgarskap i vuxen ålder. Utredningen föreslår, liksom de nuvarande reglerna, att det ska krävas en samhörighetskänsla för att beviljas medborgarskap. Varken den nuvarande eller tidigare utredningar har dock bemödat sig med att definiera vad som avses med denna samhörighetskänsla, eller vad det skulle krävas för att uppnå en sådan känsla.

Likt tidigare utredningar har man däremot valt en tidsgräns för när samhörighetskänslan väntas uppstå. Fem år för utomnordiska och två år för nordiska medborgare. Skillnaden mellan utomnordiska och nordiska medborgare motiveras med att de nordiska länderna betraktas som mer kulturellt lika och därför tar det inte lika lång tid att bli ett med Sverige som det tar för dem som invandrat från fjärran länder.

Dessvärre leder krav på samhörighetskänsla för att ansöka om medborgarskap helt fel. Bara för att man föds med svenskt medborgarskap behöver man inte automatiskt känna någon större samhörighet med alla andra som kallar sig svenskar.

Risken med godtyckliga inträdeskrav är att de skapar osäkerhet. Om någon skulle säga till mig att jag behöver uppnå en viss körskicklighet för att erhålla mc-kort men inte vill testa mina kunskaper utan i stället säger att det tar fem år för mig att uppnå detta skulle jag känna en tveksamhet kring mina färdigheter. Utan test kan andra såklart också ifrågasätta min skicklighet.

Om det är några krav som ska ställas för medborgarskap bör de dels handla om att ha tillräckliga språkkunskaper för att kunna göra sig begriplig, dels kunskaper om den svenska demokratin och dess rättigheter och skyldigheter. Svenskhet är i ständig förändring genom att samhällsmedlemmarna hela tiden ”förhandlar” om vilka normer och värderingar som ska gälla i samhället. Grundläggande kunskaper i svenska och om samhället är en förutsättning för att kunna delta i dessa demokratiska förhandlingar och på det sättet utöva sina rättigheter och skyldigheter. Samhörighetskänslan kommer förhoppningsvis automatiskt när man tar ansvar för att forma samhället till det bättre.

Utredningen argumenterar förvisso för språkets betydelse för delaktighet i samhället. Utredningen föreslår att den som visat att hen förvärvat grundläggande språkkunskaper kan ansöka om medborgarskap ett år tidigare än i dag.

Även här borde utredningen tagit steget fullt ut. Varför ska det ens finnas någon form av tidsgräns för dem som klarar de grundläggande språkkraven, oavsett om det tar ett eller fyra år att uppnå dem? Dagens tidsgränser på två och fem år för samhörighet är godtyckliga. Prov som visar att man har förutsättningar att utöva sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter är det inte.

Medborgarskapet behöver bli öppet och tillgängligt men då behöver det också beviljas utifrån tydliga och uttalade regler snarare än godtyckliga och outsagda sådana.

Qaisar Mahmood

Den här texten går inte längre att kommentera

Vi har rundat av diskussionen. Tidigare inlägg går dessvärre inte att se, en tekniskt brist vi är medvetna om. /Redaktionen