ÅSIKT

Åtalade fredsaktivister: Det är dags att omrusta

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Ofog om varför de i dag står inför rätta för att olovligen tagit sig in på flygflottiljen F21 i Luleå.

Martin Smedjeback och Annika Spalde innan de går in på F21 för att skriva på landningsbanan.

I dag står vi inför rätta för att vi i juli 2011 tog oss in på flygflottiljen F21 i Luleå. I Norrland finns Europas största militära övningsområde: North European Aerospace Testrange (NEAT). Hit har militärer från minst tjugofyra länder kommit för att öva krig, ofta i största hemlighet. Det är från den militära flygplatsen på F21 som många av övningarna får luft under vingarna, det är bland annat här som krigsförberedelserna startar. Vi klättrade över stängslet och markerade en påfart till landningsbanan med den antimilitaristiska färgen rosa som en del av vårt motstånd mot Sveriges bidrag till krig. Åtalet gäller ”grovt olaga intrång”, en åtalspunkt som ger fängelse i upp till två år.

I dagarna hör vi rop på ännu större militära satsningar i Sverige, inte minst från Sälen där Folk och försvars rikskonferens avslutades i går. Många debattörer lever kvar i en kallakriget-mentalitet där man av rädsla för andra länder vill upprusta mer och mer. Det är sant att krig fortfarande är en reell risk och en högst påtaglig verklighet för miljoner människor i andra delar av världen. Detta måste vi kämpa mot, men vi är övertygade om att mer vapen och fler förband inte är lösningen. FN har i många årtionden vädjat till världens länder att minska sina militära satsningar. Varför? Av den enkla anledningen att en värld fylld av vapen och soldater är en mer osäker värld.

Det första Sverige borde göra är att avstå från att bidra till krig. Idag är Sverige världens största vapenexportör räknat per person; vi säljer till länder som invaderar andra länder, till människorättsförbrytare och diktaturstater. Vi upplåter en stor del av Norrbotten till krigsmakter som vill öva för pågående och kommande krig. Vi deltar i krig i Afghanistan. Att upphöra med dessa krigsstödjande aktiviteter vore ett mycket välkommet steg mot en fredligare värld.

”Vem bryr sig?” undrade svenska Försvarsmakten i en påkostad reklamsatsning.  En intressantare fråga att ställa skulle ha varit ”Hur gör vi skillnad på bästa sätt?”. Kriget i Afghanistan är nu inne på det tolfte året. Vad har åstadkommits under en av de största krigssatsningarna någonsin? Talibanerna har inte besegrats, tvärtom. En fungerande demokrati är mycket långt borta.

Tack och lov finns det bättre sätt att ingripa mot orättvisor och få bort förtryckande regimer. Enligt en omfattande studie av de amerikanska forskarna Chenoweth och Stephan är ickevåldslig kamp mer effektiv än militära insatser för att skapa positiv förändring. I deras bok Why civil resistance works – the strategic logic of nonviolent conflict redogör de för 323 väpnade respektive fredliga motståndskampanjer mellan 1900 och 2006.

Ickevåldskampanjer lyckades uppnå sina mål dubbelt så ofta som de väpnade. På alla kontinenter och genom hela den undersökta tidsperioden fungerade icke­våld – till exempel strejker, demonstrationer och blockader – bättre än den våldsamma vägen.

Om vi verkligen vill ha en säkrare värld bör vi stödja ickevåldsliga rörelser som kämpar för demokrati och fred. Det gör vi idag via biståndet, men det stödet utgör endast en bråkdel av de summor som går till svenska militära satsningar. ”Det finns ingen väg till fred; fred är vägen” sa den amerikanske fredskämpen A.J. Muste. Det är dags att börja omrustningen från militära satsningar till kamp med fredliga medel.

Annika Spalde

Martin Smedjeback