Debatt

Gör om – sjuka ska inte tvingas in i fattigdom

Debattören: Att människor faller mellan myndigheternas stolar måste upphöra

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det måste bli ett slut på att människor faller mellan stolarna i Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens utredningar för sjukersättning och arbetsmarknadsstöd. Vi föreslår flera åtgärder, skriver Åsa Strahlemo.
Det måste bli ett slut på att människor faller mellan stolarna i Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens utredningar för sjukersättning och arbetsmarknadsstöd. Vi föreslår flera åtgärder, skriver Åsa Strahlemo.

DEBATT

DEBATT. Det måste bli ett slut på att människor faller mellan myndigheternas stolar och hamnar i fattigdom. DHR föreslår flera åtgärder för att förbättra sjuk- och aktivitetsersättningen.

Våren 2020 tillsatte regeringen en utredning med syfte att säkerställa att sjuk- och aktivitetsersättningen ger trygghet för individen vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga.  

Nyligen lämnade DHR in synpunkter till utredningen med förslag som vi tror skulle gynna både individen och samhället.

En högprioriterad uppgift måste vara att förhindra att människor faller mellan stolarna i Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens utredningar för sjukersättning respektive arbetsmarknadsstöd.

Många av våra medlemmar har berättat om att de enligt Försäkringskassan anses ha en arbetsförmåga, medan de enligt Arbetsförmedlingen står så långt från arbetsmarknaden att några adekvata stödinsatser inte sätts in. Här hamnar individen i en rävsax som kan leda till såväl fattigdom som utanförskap och ohälsa.

DHR menar att enhetliga riktlinjer till myndigheterna i form av gemensamma kriterier för bedömning av arbetsförmåga, skulle ge mer samstämmiga och rättssäkra bedömningar.

Vi anser också att behovet av eventuell omskolning bör utredas när Försäkringskassan tar ställning till arbetsförmågan, eftersom vissa grupper av människor alltför lättvindigt flyttas i systemet från sjukpenning till sjukersättning.

I de gemensamma riktlinjerna bör det finnas ett specifikt avsnitt om omskolning, där myndigheterna måste samverka. Omskolning kan exempelvis komma i fråga då en person skadat sig mitt i livet och måste byta bransch som alternativ till livslång heltidssjukersättning.

En annan viktig fråga är nivåerna i sjukersättningen. I dag kan en person som skulle kunna förvärvsarbeta 60 procent antingen arbeta enbart 50 procent och få 50 procent sjukersättning, eller arbeta sina 60 procent och få sjukersättning på 25 procent.

I båda fallen gör personen en ekonomisk förlust jämfört med om sjukersättningssystemet vore mer flexibelt. Dagens fyra nivåer av sjukersättning bör utökas till nio; alltså 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90 och 100 procent. Då skulle människor kunna jobba fullt ut efter sin förmåga och inte styras av ett stelbent ersättningssystem.

Sedan finns det människor som inte har någon arbetsförmåga alls och som är hänvisade till sjukersättning på garantinivå. Denna grupp är extra utsatt och lever i Sverige på en ekonomisk standard som ligger långt under EU:s riktmärke.

En åtgärd som garanterat skulle minska fattigdomen i Sverige är om sjukersättningen på garantinivå, som beräknas genom prisbasbeloppen, skulle höjas årligen i enlighet med kollektivavtalen.

Slutligen: resonemanget att fritidsaktiviteter, som exempelvis ideellt arbete, skulle påvisa eventuell arbetsförmåga och därmed diskvalificera en person för sjukersättning är vanskligt på flera sätt.

Som anställd eller egenföretagare arbetar individen efter arbetsgivarens och arbetslivets givna ramar, medan exempelvis mindre ideella uppdrag kan skötas på det sätt individen klarar av. Att efter egna förutsättningar kunna bidra och att vara en del av ett sammanhang är ett basalt mänskligt behov.

Genom ideellt arbete har en person dessutom möjlighet att prova sin fysiska förmåga i en säker miljö, utan krav och ramverk – något som kan möjliggöra yrkesarbete i ett senare led.

DHR menar att Försäkringskassan bör inta en mer generös inställning till ideellt arbete, i dialog med den person som har sjukersättning. Att inaktivitet i vardagen leder till ensamhet och psykisk ohälsa vet vi ju redan, och detta kostar stora pengar för samhället varje år.


Åsa Strahlemo, förbundsordförande, DHR – Delaktighet, handlingskraft, rörelsefrihet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publisert:

Aftonbladet

/

Debatt

/

Arbetsmarknad

LÄS VIDARE

DEBATT Stoppa jakten på dem som behöver assistans

ÄMNEN I ARTIKELN

Arbetsmarknad

Sjukförsäkringen

Försäkringskassan

Fattigdom