Debatt

Därför fungerar inte hjälpen i Haiti

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT

Förre Haiti-ambasadören Sten Ask och Mats Lundahl, professor i utvecklingsekonomi: Kolera, korruption, en handlings- förlamad president och vild valcirkus stoppar återuppbyggnaden.

elva månader i tält Koleran sprider sig snabbt i Haiti. Att stoppa smittspridningen är svårt i tältlägren där 20 000 hemlösa bor tätt inpå varandra med avloppsvatten i rännstenen. Följer smittan det vanliga mönstret kommer toppen om två veckor.
elva månader i tält Koleran sprider sig snabbt i Haiti. Att stoppa smittspridningen är svårt i tältlägren där 20 000 hemlösa bor tätt inpå varandra med avloppsvatten i rännstenen. Följer smittan det vanliga mönstret kommer toppen om två veckor.

Det är nu ett år sedan jordbävningen i Haiti. Invånarantalet i tältlägren har minskat från 1,5 miljoner i juli till 810 000, men bara 100 000 har fått nya och bättre genomgångsbostäder. Resten har återvänt till hus som de inte kan sova i. Bäst har det gått i de mindre städerna. Livet där är långsamt på väg tillbaka till det normala.

I Port-au-Prince är läget ett annat. Gator har rensats och den berömda Järnmarknaden i huvudstaden har återuppbyggts. Fortfarande har dock bara 5 procent av rasmassorna röjts. Byggandet av nya permanentbostäder har knappt börjat och de offentliga byggnaderna ligger fortfarande i ruiner. Förvaltningen arbetar i provisoriska strukturer. Inte ens den livsviktiga flygplatsen fungerar ordentligt. Näringslivet saknar den nödvändiga infrastrukturen och av de tillväxtzoner som utlovats utanför huvudstaden har det hittills blivit mycket lite.

Varför fungerar inte processen? I december hade fortfarande mer än en tredjedel av återuppbyggnadsbiståndet för 2010 inte betalats ut, och det är svårt att se exakt vart de utbetalade pengarna gått. Detta räcker dock inte som förklaring. Härtill kommer koleran, samarbetsproblemen mellan den haitiska regeringen och de internationella organisationerna, det bristande ledarskapet och den allt förlamande valcirkusen.

Koleran

Att Haiti i oktober drabbades av en koleraepidemi har försvårat återuppbyggnaden. Epidemin har ännu inte kulminerat. Hittills har 3  650 personer dött och 171 300 rapporterats vara smittade. Dödstalen har ännu inte gått ner. Givetvis konkurrerar koleravården med återuppbyggnaden. Givarsamfundets resurser är inte oändliga. Koleran har också förkortat tidsperspektivet, från år och decennier till veckor och dagar. Den administrativa orken räcker inte till för båda.

Slutligen har misstanken att sjukdomen kan ha kommit till Haiti via de nepalesiska FN-trupperna gjort människor negativa mot de internationella organisationerna, till den grad att det blev upplopp i november.

Toppstyrningen

En nyligen publicerad studie, utförd av den engelska frivilligorganisation Oxfam, fokuserar på en annan typ av administrativa brister. Den provisoriska återuppbyggnadskommission som leds av Haitis premiärminister, Jean-Max Bellerive, och Bill Clinton fungerar trögt, liksom samarbetet mellan Haitis president och regering och det internationella givarsamfundet och samarbetet med haitierna på markplanet. Toppstyrningen är påtaglig, som nästan alltid i haitiska sammanhang. Av de åtgärder mot korruption som aviseras syns inget konkret till. Följden blir att sådana notoriska mutkolvsnästen som tullen kan fortsätta att krångla till återuppbyggnaden.

Handlingsförlamad president

Ett av de största hindren för framsteg heter René Préval. Tyvärr råkar han vara Haitis president. När han tillträdde 2006 hade han ett förhållandevis gott internationellt rykte. Han sågs som en långt bättre samarbetspartner än företrädaren, den populistiske före detta prästen, Jean-Bertrand Aristide.

Katastrofen avslöjade obarmhärtigt att Préval är i det närmaste handlingsförlamad. I en rapport från 2007, läckt av Wikileaks, beskrev den dåvarande amerikanska ambassadören, Janet Sanderson, honom som oförmögen till viljeyttringar och beslut, oemottaglig för argument från omvärlden och följaktligen isolerad från denna. Hans enda ambitioner i dagsläget verkar vara att sitta kvar till maj i stället för att, konstitutionsenligt, avgå den 7 februari, och att se till att hans handplockade presidentkandidat, Jude Célestin, tar över efter honom.

Haiti – ett land som alltid har varit hundraprocentigt presidentstyrt – har i praktiken ingen president, och det är tveksamt både när ett nytt statsöverhuvud kan tillträda och vilket mandat han eller (troligare) hon kan sägas ha.

Valcirkusen

Ingen kandidat fick majoritet i första omgången. Den 16 januari skulle en andra omgång ha hållits mellan ettan och tvåan. Så kommer inte att bli fallet förrän tidigast i slutet av februari. Den som fick flest röster, 31,6 procent, var Mirlande Manigat. Tvåa var enligt de preliminära siffrorna Célestin, med 22,5 procent, och trea popstjärnan Michel Martelly, ”Sweet Micky”, med 21,8 procent. Nu har en omräkning gjorts, under den amerikanska samarbetsorganisationen OAS överinseende, som i stället ger Micky 22,2 procent och Prévals kandidat 21,8 procent. Préval ska nu säga sitt och därefter ska det provisoriska valrådet fastställa slutresultatet.

Siffrorna motsvaras inte av någon verklighet. Valet liknar mer och mer en dag på cirkus med bröderna Marx. För det första fick inte det största partiet, Aristides Fanmi Lavalas, delta – det enda parti som har visat sig förmöget att mobilisera massorna. För det andra röstade enbart en dryg miljon människor av 4,7 miljoner registrerade väljare och kanske ytterligare en miljon röstberättigade men aldrig registrerade. För Manigats del betyder det att hon fick stöd av mindre än 6 procent av den valberättigade befolkningen.

Ännu värre är det som konstateras i en rapport från Center for Economic and Policy Research i Washington, att av de avgivna rösterna nästan 300 000 (över 24 procent) på ett eller annat sätt är ogiltiga. De räknades inte, de var uppenbart manipulerade eller föll igenom på valtekniska grunder. Givet detta går det överhuvudtaget inte att fastslå vilka två kandidater som bör gå vidare.

Valresultatet i Haiti är av noll och intet värde. Det enda demokratiskt rimliga är nyval i internationell regi, utan något provisoriskt, inhemskt, manipulerat valråd. Detta rekommenderas inte av OAS, och tiden verkar mot återuppbyggnaden. Utan en president med ett rimligt folkligt mandat som kan lyssna, samarbeta och fatta beslut kommer det aldrig att gå.

Haiti står mellan overksamhetens Skylla och fuskverkets Karybdis.

Sten Ask

svensk ambassadör för Haiti 2004–2010

Mats Lundahl

professor i utvecklingsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm

Publisert:

Aftonbladet

/

Debatt