ÅSIKT

Jaga skattefuskare – inte utslitna mammor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: Föräldrar med sjuka barn blir ofta helt slutkörda, skriver barnläkaren Salomon Schulman.
DEBATT

Nu ska Försäkringskassan ut och jaga fuskare. 216 miljoner kronor anses försnillas per år under påstådd vård av sjukt barn. Så ser regeringen på det och har satt in 300 man för att söka rätt på bovarna.

Detta i ett samhälle som förlorar 120 miljarder kronor i svart arbete för att nu inte nämna alla manipulationer som sker i den heliga skatteplaneringens namn och genom de globala aktiebolagens tillåtna transaktionsflöden.

Som barnläkare ser jag vabbaren framför mig - tänk att nysvenskan berikats med denna förtörnelsens speglosa. Det händer då och då att jag behöver sjukskriva för vård av barn (vab). Då har dessa varit ordentligt sjuka. Dryga tiondedelen av den svenska barnpopulationen lider av en kronisk sjukdom. Det må vara astma, diabetes, reumatism eller immundefekter.

Deras föräldrar är ofta helt slutkörda. Många är ensamstående mödrar som kämpar med sin låglön för att få ekonomin att gå ihop. Ibland händer det att jag måste sjukskriva modern som dignar under dagslitet för att på natten ta hand om sin andfådde astmasjuke unge. Denne har försämrats i sin grundsjukdom - en övre luftvägsinfektion har tillstött.

Innan jag drog ned min verksamhet för någon månad sedan, sjukskrev jag en utsliten mamma som under år tvingats vaka vid sitt barns sjukbädd - detta har astma, är infektionskänsligt och blir psykiskt taget av astmamediciner. Tror ni att Försäkringskassan ens hört av sig för att hjälpa dessa stackare?

Självfallet inte.

Betänk att FK-byråkrater inte är cyniska män som i sin oförstående hårdhet inte fattar modersrollen - utan denna kår består mest av kvinnor.

Det verkliga problemet, som inga FK-byråkrater förmår lösa, är det motsatta: alla som förtvivlat försmår vabrollen för att undvika konflikt med sin arbetsgivare. Alla de som på morgnarna lämnar in sina barn till dagis med ett Alvedonstolpiller i stjärten, vilket förhoppningsvis ska hålla tempen i schack resten av dagen. Eller alla de som tvingar sina barn till skolan, hängiga av ständiga förkylningar eller pressade av stressen i hemmet och skolan. Där föräldrarna inte bryr sig längre - utan vårdar enbart relationen till sin chef.

Det är verkligen inte längre ett barnens samhälle vi bygger upp, valparoller vrålar sina tomma ord. Vi behöver verkligen inga byråkratpoliser som sår misstänksamhet utan i stället trängande hjälp åt de barn som kommer i kläm.

Låt riktiga barnläkare bedöma "vabbars" och barns behov, inför åter barnsamariter som tar hand om sjuka barn i deras hem - vi har tillräckligt med unga arbetslösa som inget hellre vill än att göra nytta - och omskola de 300 FK-poliserna till hederliga skatteindrivare.