ÅSIKT

Äldre, sjuka och handikappade

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
DEBATT

– måste få den tandvård de behöver

Foto: Det är ovärdigt att människor ska lida och plågas helt i onödan, skriver Marianne Forsell och Matts Tannerfeldt.

Tandvårdsreformen från 1999 skulle garantera att alla i omsorgsboende erbjöds uppsökande tandvård. Men trots att sju år gått och att pengar finns avsatta får 10 000-tals äldre och sjuka inte den vård de har rätt till. Orsaken är trög byråkrati och politiskt ointresse i landstingen. Socialminister Göran Hägglund måste nu tvinga landstingen att följa lagen.

För att äldre, sjuka och funktionshindrade, skulle få löpande kontroller av sin tandhälsa och behövlig vård ändrades tandvårdslagen 1999. Landstingen fick då i uppgift att ansvara för att de som bor i omsorgsboende får en kostnadsfri munhälsobedömning varje år, och nödvändig tandvård vid behov.

2005 borde 162 000 äldre och sjuka sökts upp för munhälsobedömning, men det skedde bara i 58 procent av fallen. Utfallet varierar starkt mellan landstingen från 70 procent till 30. 10 000-tals människor får alltså inte den tandvård de har rätt till. Detta kritiserades så sent som i januari av Socialstyrelsen.

Hur de enskilda kan drabbas beskrevs nyligen av Söderpalm med flera i Swedish Dental Journal. De undersökte 172 personer på ett sjukhem och skriver att: ”Majoriteten av de undersökta var tandlösa ? Dessutom hade klienterna kvarvarande rotrester samt karies ? Resultaten av studien visade att ringa resurser ägnats åt att undersöka och förbättra munhälsan hos dessa äldre och sjuka.”

Hur kan det då fungera så dåligt? Svaret är byråkrati och bristande rutiner i kombination med politisk oförmåga. Flera landsting klarar inte ens att hitta de som har rätt till uppsökande verksamhet. Och när de väl hittats så brister det i rutinerna för hur dessa patienter ska slussas vidare till tandvårdspersonalen. Det i sin tur gör att tandvårdspersonalen tvingas använda sin tid till onödigt eftersökande i stället för att ge fler vård. Ofta tar sökningen flerdubbelt mer tid än den vård som ges.

I sin kritiska rapport från januari påtalar Socialstyrelsen bristerna och behovet av kvalitetssäkring av rutiner och samordning. Verkligheten är dock att landstingen struntat i kvalitetsuppföljningar och inte heller utvärderat verksamheten eller analyserat dess brister. Landstingen har dessutom en mycket varierande syn på vilken behandling som beviljas. Vilken tandvård man får beror på i vilket landsting man bor.

Det är ovärdigt att människor ska lida och plågas helt i onödan. Socialminister Göran Hägglund måste därför snabbt tvinga landstingen att följa lagen. Som ett första steg föreslår vi en nationell handlingsplan för att garantera att äldre, sjuka och handikappade får den tandvård de behöver och har rätt till.