ÅSIKT

Gör tandvården jämlik - alla har inte råd i dag

Debattören: Munhälsan är viktig – tänderna är en del av kroppen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
Med stigande ålder blir sambandet mellan munhälsa och allmänhälsa allt tydligare. Trots dessa samband tycks våra politiker sedan många år tillbaka anse att munnen inte är en del av kroppen, skriver Jöran Rubensson.

DEBATT. Friska tänder är grundläggande för en god allmänhälsa. Flera forskningsrapporter pekar på att ju sämre munhälsa desto större risk att drabbas av sjukdomar som diabetes, övervikt samt hjärt- och kärlsjukdomar.

Senare studier visar också att problem med tandlossning kan öka risken för benskörhet och frakturer. Och med stigande ålder blir sambandet mellan munhälsa och allmänhälsa allt tydligare.

Trots dessa samband tycks våra politiker sedan många år tillbaka anse att munnen inte är en del av kroppen och ska därför varken omfattas av hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd eller av hälso- och sjukvårdslagen.

I våra grannländer Danmark, Finland och Island däremot, har politikerna en helhetssyn på kroppen. Där är tandvården integrerad i respektive lands hälso- och sjukvårdslagar.

Den medicinska tidskriften Lancet beskrev för en tid sedan människans alla sjukdomar i ett globalt perspektiv. 1,3 miljarder människor beräknas vara drabbade av orala sjukdomar.

Tre av munnens sjukdomar återfinns på ”tio-i-topp-listan” över ”icke smittsamma sjukdomar” och har dessutom ökat det senaste decenniet. Förmodligen på grund av att vi lever längre med flera bibehållna tänder som kan utsättas för sjukdom.

En bidragande orsak till den försämrade tandhälsan hos många äldre i Sverige är att den förebyggande tandvården kommer in alldeles för sent i livet, i den mån den alls förekommer.

En tidigare rapport från Tandläkarförbundet visar att så mycket som en tredjedel av landets kommuner sällan eller aldrig tar upp frågan om munhälsan när de äldres biståndsbehov ska bedömas. Och aktiva insatser för att förebygga munhälso-problem hos äldre lyser i stort sett med sin frånvaro. Trots att kunskap finns om hur problemet kan lösas.

Tandvården kostar cirka 25 miljarder per år för individ och samhälle. För vuxentandvården motsvarar patienternas egenavgifter cirka två tredjedelar av den totala kostnaden. Med en så hög grad av självfinansiering måste tandvården uppfattas vara individens och inte samhällets problem.

Men alla har inte råd att betala de 3 000 kronor som krävs innan högkostnadsskyddet träder i kraft. En färsk Sifo-undersökning visar till exempel att var tredje kvinna befarar att de inte klarar av att leva på sin pension. Det förklarar också varför många tvingas stå ut med dålig tandhälsa och försämrad livskvalitet.

Socialstyrelsen har som målsättning att tandvården ska vara” kunskapsbaserad och ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik och ges i rimlig tid.” Men inget sägs om att tandvården ska vara ekonomiskt överkomlig så att alla kan bibehålla en god tandhälsa hela livet.

Redan 1973 var målet för dåvarande tandvårdsreform att vuxna skulle få god tandvård till överkomlig avgift. Varför gäller inte den målsättningen i dag? I dag på den internationella Munhälsodagen den 20 mars borde någon ansvarig politiker svara på den frågan.

Från och med i år är tandvården i Sverige gratis för barn och ungdomar till och med det år man fyller 23. Nästa steg mot en mer jämlik tandvård måste vara att för övriga medborgare ska tandvården ingå i den allmänna sjukvården med dess högkostnadsskydd på 1 100 kronor. På så sätt kan den nygamla klassmarkören – dåliga tänder – successivt elimineras.


Jöran Rubensson, tidigare ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF och expert i utredningen om Nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM