Debatt

Måste alla jobba för Bert Karlsson?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

hyllas Skivbolagsdirektören Bert Karlsson med sångarna Johan Becker och Karl Martindahl i dokusåpan ”Fame Factory”. ”Vårt samhälle uppmuntrar musiktävlingar och dokusåpor men ser snett på företagares prestationer”, skriver Per Juth.

Foto: MAGNUS WENNMAN
DEBATT

Regeringen gör allt för att hindra sjuksköterskor och lärare att tjäna pengar på sin begåvning. ­Företagare straffas med höga skatter, nya regleringar och statsminister Persson hotar med höjd moms, skriver Per Juth, biträdande chefsekonom på Svenskt Näringsliv.

–Ì´0;Att vinna pengar på sångröst eller sin förmåga att snacka skit om polarna är berättigat, men att ­göra vinst på arbetet med en Ica-butik eller ett städbolag godkänns inte enligt samhällets moral.

Per Juth.

Under några veckor är det nu melodifestival runt om i hela Sverige. Artisterna tävlar om att få komma etta, få poäng, vinna. I Grammisgalan hyllades nyligen årets kompositör, årets popartist och årets nykomling. I Fame Factory tävlar unga talanger på söndagskvällarna om att få synas och älskas av juryn.

I Sverige är det helt okej att tävla i musik. Det är accepterat att vilja bli bäst, vara i rampljuset, göra segertecken och lysa i glittriga klänningar på Bert Karlssons scen. Det samma gäller sporten. Ingen tycker att det är fult eller girigt av Anja att ta emot segerchecken efter ännu en medalj i VM. Foppas trixande med pucken får kosta hur många miljoner som helst. Helt okej.

Däremot tycker många att det är lite suspekt när en inte fullt så glamorös medelålders kvinna i Tranås tjänar pengar på prestationen att starta ett eget framgångsrikt företag. Regeringen gör allt den kan för att hindra sjuksköterskor och förskollärare att göra vinst på sina speciella talanger. Företagare straffas enligt tradition med höga skatter, skenande ansvar för kostnader vid sjukfrånvaro och nya regleringar. Snart höjs momsen också, säger Persson. Stopplagen hindrar effektivt entreprenörerna inom sjukvården från att driva sina sjukhus, den skrämmer bort dem som drömmer om att delta i talangjakten för bästa sjuksköterskan, bästa läkaren, bästa vården. Det finns en stor potential för företagande i offentlig sektor, men där är det tvärstopp.

Politikernas inställning passar inte den individualistiska tid vi lever i. Ungdomar idag tar i regel inte samhällsansvar, i varje fall inte för den offentliga sektorn. Alla tänker mer och mer på sin egen nytta. Man vill ha frihet, bekräftelse och pengar. Inte anonymitet, byråkrati och svältlön.

Kanske är det därför allt fler och fler unga söker sig till dokusåpor. Där får människors naturliga tävlingsinstinkter leva fritt. Den unga generationen uppmuntras i tävlan om att driva fyllebar på bästa sätt och tonåringar lär sig att effektivt manipulera och ljuga sig till seger. Unga tjejer och killar låter till och med kameran komma med in på toaletten i en längtan efter att få synas, bli sedda.

Alla människor vill prestera, det tror jag ligger i vår natur. Vi är skapta för att arbeta, kreera och använda våra händer och hjärtan. Vi mår bra när vi får göra det, vi blir lyckliga av att jobba.

Därför känns det snett och konstigt att vårt samhälle uppmuntrar musiktävlingar och dokusåpor men ser snett på företagares prestationer. Uppmärksamhet via Big Brother är accepterat och något att eftersträva, medan få ser det flashiga i att bygga ett industriföretag från grunden. Att vinna pengar på sångröst eller sin förmåga att snacka skit om polarna är berättigat, men att göra vinst på arbetet med en Ica-butik eller ett städbolag godkänns inte enligt samhällets moral.

Konsekvensen av regeringens och opinionens griniga attityder gentemot företag och vinst kommer dessvärre att leda till att nästa generation växer upp som paljettbeströdda galadrottningar och stjärnor, men att det kommer att saknas vanliga jobb för dem som sjunger falskt eller är för snälla för att buffla sig fram i tv-programmet Farmens hårda klimat.

Det är en fattig

framtidsvision. Utan företag, inga jobb och inga löner den 25:e helt enkelt. Bert Karlsson kan ju inte anställa alla. Snart kommer varslen, och vem ska då betala för festen? Om vi inte kan glädjas åt det verkliga livets eller arbetslivets framgångar blir det lånta fjädrar i artisternas fjäderboa. Det blir trångt i manegen.

Per Juth (avdelningchef och biträdande chefekonom Svenskt Näringsliv)

Publisert: