ÅSIKT

För många kryphål i lagen om partibidrag

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Debattörerna: Sverige står fortfarande i Europas skamvrå i den här frågan

Vem ger vem vilka pengar i en valrörelse? Den nya lagen gör inte bilden klarare, skriver dagens debattörer.

Lagen om insyn i de politiska partiernas finansiering är nu klubbad i riksdagen. Men tro inte att partiernas redovisningar av sina bidrag blir klarare – lagen innehåller en rad svagheter och kryphål. Lagrådet riktade hård kritik på flera punkter. Flera viktiga delar har skjutits på framtiden. Lagen saknar flera av de korruptionsmotverkande åtgärder som Europarådets antikorruptionsmyndighet, Greco, krävt. Sverige får fortsätta att stå i den europeiska skamvrån, tillsammans med Malta, San Marino och Schweiz.

Historien bakom lagen handlar i hög grad om att pengar har betydelse. Genom att ta emot mer än 50 miljoner i hemliga kronor inför valet 2006 kunde Moderata Samlingspartiet under artistnamnet ”Nya Moderaterna” skapa en plattform som gav dem och allianspartierna regeringsmakten. Inför valet 2010 fylldes partikassan på med drygt 10 miljoner kronor. Rykten florerar om vilka givarna var, men vi vet givetvis inte.

På partistämman 2007 tackade Moderaternas partiordförande Fredrik Reinfeldt för bidragen i sitt tal: ”Utan de resurser vi fick av enskilda bidragsgivare hade vi inte haft möjlighet att formulera vår fördjupning av vår politik, vi hade inte haft den kraft vi hade i valrörelsen.”

Moderaterna har fördröjt lagstiftningen under många år och istället gått till återkommande angrepp mot Socialdemokraterna för att ta emot bidrag från LO och förbunden och vinstmedel från A-lotteriet, som man äger. Det viktiga i det här sammanhanget är att dessa bidrag är helt öppna, vi vet vilka bidragsgivarna är.

Den nya lagen börjar gälla från den 1 april i år och målet sägs vara att ”trygga allmänhetens insyn i hur partier och valkandidater finansierar sin politiska verksamhet”. Det är en stark överdrift.

Flera svagheter finns i lagen:

Partiernas lokala och regionala organisationer omfattas inte. Man kan enkelt runda lagen genom att ta emot pengar på lägre nivåer inom partierna, och utan redovisningskrav

Lagen omfattar uttryckligen endast partiernas politiska verksamhet. Vad som inte behöver redovisas klargörs inte. Lagrådet var starkt kritiskt till denna regel och såg risken för kringgående som stor.

En person som blir invald i riksdagen på personröster kan ta emot penningbidrag utan redovisning. Alla ekonomiska bidrag behöver inte redovisas.

Den hårda kritik som framförts av internationella organ mot Sverige kvarstår på flera punkter. Kravet att redovisningarna ska avse inte bara intäkter utan även utgifter tillgodoses inte. Förbud att ta emot anonyma bidrag fanns inte med i regeringens förslag; oppositionen har försökt åtgärda detta i riksdagens konstitutionsutskott. Att införa krav på en oberoende revision av partiernas ekonomi har man struntat i.

Andra egendomligheter finns, som att ”sedvanligt frivilligarbete och sedvanliga gratistjänster” inte behöver redovisas. Det öppnar för kryphål som lagrådet angrep och som kan innebära att personer eller företag utanför partiet till exempel kan betala annonser för en personvalskandidat utan att stödet behöver redovisas.

När riksdagen häromdagen tog beslutet var det ett jubileum av en lyckad förhalningstaktik från Moderata Samlingspartiet. Redan 2004 förelåg ett betänkande med ett lagförslag som till sitt innehåll mycket liknar den nya lagen. Men det fick ligga och samla damm när regeringen Reinfeldt tillträdde 2006. Tre år senare i december 2009 avslutades ärendet ”utan åtgärd” av regeringen. Därefter fortsatte förhalningstaktiken i flera år innan moderaterna vände och sade sig vilja medverka till en lagstiftning. Utredningsarbetet sköttes sedan av justitieministern på egen hand i långsam takt.

Vi medborgare är värda en bättre insyn i partiernas ekonomi än den som nu beslutats. Demokrati förutsätter tillit. Vi behöver en lag som tvingar partierna till en större öppenhet och som stärker demokratin.

Bo Göransson,

Sverker Lindström,

Bengt Säve-Söderbergh,

Arenagruppens Vänförening

ARTIKELN HANDLAR OM

Politik