ÅSIKT

Ge inte makten till dem som skriker högst

Debattören: Det krävs mod, kunskap och skarpa journalister för att bekämpa faktaresistensen i samhället

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: SIphotography
Att vilja inskränka journalisters arbete är något som ofta märks i auktoritära stater, skriver debattören.
DEBATT

DEBATT. Kampen mot alternativa fakta kräver mod, kunskap och skarpa journalister. I snart fem år har jag arbetat med demokrati, med att företräda andra människor. Samtalsklimatet har gjort mig fundersam ibland, bristfälliga beslutsunderlag kan irritera, och för någon med mycket vilja, men illasittande tålamod, går det mesta för långsamt.

Några saker gnager dock mer: faktaresistens, vilseledande rapportering och våra alltför dåliga förutsättningar att motverka dem båda.

Medieutredningen 2016 visade att medier når allt färre invånare, och att människor har allt lägre förtroende för medier. Gradvis förflyttas därmed makten i det offentliga samtalet från granskande journalister till den som just då skriker högst.

Risken är att antidemokratiska krafter profiterar på detta, men medieutredningen gav inga svar på hur vi kan möta utvecklingen.

Själv ser jag tre viktiga lösningar, och ingen av dem kan vänta:

  • 1. Vår demokrati behöver vakna väktare. Journalister måste vara en nagel i ögat på makten, som en surrande stickmygga när någon försöker sova. De ska gräva och fråga, jag själv och andra makthavare ska förklara och avkrävas svar.
    Det är ingen slump att en auktoritär stat inskränker oberoende mediers utrymme och journalisters rätt att granska.

God journalistik kräver kunskap och tid, men lokalpressen ges allt sämre möjligheter att bevaka. TV-stationer läggs ned, lokala dagstidningar går samman och turas om att rapportera varandras nyheter. Var fjärde svensk kommun har inte längre en riktig lokalredaktion.

Vad sker med demokratin när journalisters pennor tystnar? Sannolikt sprider andra avsändare alltmer polariserade budskap för att väcka intresse, och gradvis sliras alltmer på sanningen.

Vårt land behöver ta fram en genomtänkt, sammanhållen mediepolitik, med fokus på public service, framtidens presstöd och journalisters förutsättningar att gräva och granska.

  • 2. Modiga politiker. Många förtroendevalda är rädda för alarmism och dåliga nyheter, och med rädslan följer en risk för förskönad verklighet och enkla lösningar.
    Vi ska inte tygla alarmism genom skönskrivningar eller undvikande av problem vi står inför, utan genom att fokusera på fakta. Fakta är vad de är. De ska vare sig förstoras eller förminskas. Vi måste räta på ryggen.

  • 3. Vakna, kunniga invånare. Under tio år sökte jag fakta som forskare, försökte se bortom min egen tro och mina föreställningar. En god forskare har inga egna förhoppningar om vad han eller hon kommer att hitta – jag var inte alltid den forskaren, men jag försökte. Varför lyckades jag inte alltid?
    Sannolikt för att vi människor tenderar att söka kunskap som bekräftar det vi redan tror. Vi är alla lite faktaresistenta, och detta måste vi bemöta.

Faktaresistens förvärras när en människa mår dåligt eller känner sig osynlig och ohörd – bredvid, eller utanför samhället. Känslan gör oss mer mottagliga för enkla, onyanserade problembeskrivningar och radikala lösningar.

Vi måste mota utanförskap och psykisk ohälsa. Dessutom behöver alla unga människor lära sig källkritik i skolan, och även lära sig hur man luras med statistik. För källkritik räcker inte hela vägen: källan kan ju ibland vara rätt, men budskapet ändå bli fel.

Alternativa fakta motas bäst med verkliga fakta. Det kräver en befolkning utan B-lag och utanförskap, det kräver modiga, uppriktiga politiker och en sammanhållen mediepolitik med knivskarp journalistik som synar motiv och resultat. Så värnar vi vår demokrati.


Lina Nordquist, docent, regionråd Uppsala län (L)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM

Populism